Filmen sågs på DVD och Youtube hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3+Kommentar: För lång för lång, känns som att varannan film är för lång för lång. Kanske är det mitt modern människotålamod som tryter, kanske är det ett större behov av snabbare händelseförlopp som pockar på uppmärksamhet. Även om denna verkar ha varit Tatis största kommersiella framgång tycker jag inte den kommer upp i samma liga som Playtime - men är bra mycket skarpare än Semstersabotören.
Min Onkel är i stora stycken en underhållande drift med den moderna tekniken; i sina bästa stunder i scenerna med den gapande fiskfontänen som sätts igång och stängs av beroende på vem som ringer på portklockan. Även alla dessa ringsignaler som skär genom fågelsången och som glappar och stör är fina exempel på de ständiga ljud som omger oss. Överhuvudtaget är olika ljud en genomgående ingrediens i Min Onkel, såväl som i tidigare Tatifilmer vi sett. Fotsteg, bilar, klockor - alla vardagsljud förstärks och nästan karikatyriseras (första gången jag skriver det ordet). Monsieur Hulots taffliga kroppsspråk och sprättiga gångstil är ett trademark av rang. Historien om pojken och hans relation till sin farbror och övriga familj lägger jag knappt märke till. Så fort Hulot kommer in i bilden är allt ljus på honom. En del skratt, en del fniss, en del gäsp.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Jaques Tati gör entré ännu en gång, den här gången som morbror till en pojke som växer upp i ett übermodernt sterilt teknikhem. Tati spelar som vanligt monsieur Hulot och vi vet ju att där han befinner sig blir tillvaron allt annat än tillrättalagd. Naturligtvis lockar Hulots lättsamma och naiva livsstil pojken till allehanda upptåg till föräldrarnas förtret. Jag måste beundra Tati för hans skarpsynthet och förmåga att visa på samhällets komplexitet på ett både komiskt och underfundigt sätt. Däremot blir det lite för tjatigt emellanåt. Ljudarbetet är som vanligt imponerande.
No comments:
Post a Comment