Originaltitel: بادکنک سفيد (Badkonake sefid) (1995) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Youtube hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4-
Kommentar: Aida Mohammadkhani som spelar sjuåriga Razieh är nog den första barnskådisen jag verkligen gillar. Jag läser att hon numera utbildar sig i klinisk psykologi. Där ser man. Regissören Jafar Panahis långfilmsdebut. Tidigare hade han arbetat mycket som regiassistent åt den tydligen tungt legendariske filmmakaren Abbas Kiarostami, som i den runda cirkelns anda givetvis skrivit manus till denna rullen. Iranska nya vågen minsann, inte lika känd som den franska, men likväl en våg. Ska bli ett stort nöje att fördjupa mig i båda dessa herrars arbete, kanske främst Kiarostamis. Rimligen borde han ju ha en film med i boken. Det kommer visa sig. Den vita ballongen tilldelades även Caméra d'Or (Guldkameran) vid filmfestivalen i Cannes 1995 - ett pris som delats ut sedan 1978. En annan film i boken finns med på den listan, ingen mindre än Stranger Than Paradise, som belönades 1984.
Den vita ballongen känns enkelt komplex med en början som innehåller en marknadsscen där alla karaktärer i filmen skymtar förbi på ett eller annat sätt, förutom den arge, skrikande och missnöjde pappan i källarduschen som aldrig syns, men som eventuellt har gett sonen stryk halvvägs in i filmen? Mamman som till slut ger med sig. Den snälle soldaten, den hjälpsamme ballongförsäljaren. Och alla vuxna som inte lyssnar, inte på riktigt. Bara ger råd. Skjuter upp insatserna som vore de kommunalanställda hela högen. Nåväl, slutet gott allting gott och vips var det nytt år i Persien.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Iranska nyårsafton. Den 7-åriga Razieh (Aida Mohammadkhani) får pengar av sin mor för att kunna köpa en ny guldfisk till nyårsfirandet. I realtid får vi sedan följa hennes äventyr på Teherans gator när ormtjusarna gator lurar av henne pengarna, när hon förhandlar med butiksägaren om guldfisken, när hon tappar pengarna i en gatubrunn och hur hon och hennes bror försöker få upp sedeln. Det är en ganska banal intrig men en rätt charmig historia, inte minst på grund Mohamakhanis strålande insats.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment