Filmen sågs på Headweb hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Svettig neonoir i hetheta Florida. Och var har jag hört det där förbannade pianostycket tidigare? William Hurt känns inte helt lyckad här, faktiskt hade jag velat se Mickey Rourke (som gör en liten biroll som sprängexpert) i huvudrollen istället. Men då hade det å andra sidan inte varit lika "underligt" att Turner blivit så upp över öronen hastigt upp över öronen förälskad i ännu en bar fly. Att det är Hurt som föreslår mordet på Turners make kommer alldeles för snabbt och illa underbyggt. Den ner över öronen teoriserande scenen på slutet där Hurt måste förklara för sig själv, sin kompis och publiken hur allt egentligen hänger ihop känns inte helt lättsmält. Om de uppgifterna hade planterats och lirkats in under filmens gång hade vi varit uppe på stark fyra. Och inte ens det sista nerviga skolfotot på Turner får vila i frid. Varför inte bara sluta där? Lite djävla fantasi kan man väl få ha? Och de utdragna mjukpornografiska scenerna, var tog de vägen? Falsk marknadsföring i boken. Visst var det lite kläm och känn, men pornografi? Nej du Classe.
Och hur kan jag då ge den en trea? Bra fråga. Tack. Det är ju faktiskt stundtals en spännande film, ett fint manus, om än lite haltigt förvaltat - och det ska bli intressant att se förlagan och 40-talsrullen Kvinna utan samvete som också är med i boken.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Regissören Lawrence Kasdan skrev manus till en annan bokfilm, Jakten på den försvunna skatten samma år som han regisserade Het Puls. Året innan skrev han manus till Rymdimperiet slår tillbaka, en film vi har kvar att se. Ingen jämförelse i övrigt mellan dessa. Het Puls flirtar friskt med 40-talets film noir och ger begreppet erotisk thriller ett svettigt ansikte. Turner & Hurt är nakna och mystiska... men dessvärre ganska tråkiga. Desto roligare är den dansande polaren Ted Danson som alltid beställer två iskaffe och skadeglatt replikpiskar Hurt med ett leende på läpparna. Skål för den.
No comments:
Post a Comment