Filmen sågs på Headweb på Regementsgatan 36 A I Östersund.
Kommentar: En oerhört lång historia som borde gjorts kortare. Det som är bra är mycket bra; blickar, pang-pang och rapp dialog. Men det som inte är så bra är verkligen inte så bra; många scener som bara finns där, upprepar sig själva och får tempot att halta som en skadeskjuten prästunge. Jag menar, hur många gånger ska han sukta efter flaskan, den fromme alkisen? Hur mycket ska de flirta, sheriffen och damen från diligensen? Sheriffen John Wayne påminner lite om Rolf Lassgård, Dean Martin är väldigt bra som den sårade och nedsupne tasigikragaren och sammetsröstade Ricky Nelson inte bara sjunger och spelar gitarr - han skjuter snabbare än sin egen skugga också. Riktigt sköna scener när sheriffen skjuter kastad dynamit och spränger ut motståndarna ur huset. Pang-pang, bom-bom.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Hail in the jail! Sheriffen i Rio Bravo, Texas (John Wayne) står inför den omöjliga uppgiften att utkämpa en sista strid mot banditerna som belägrar staden och vill ha ut sin polare från häktet. Till sin hjälp har han stans fyllo (Dean Martin), den skönsjungande cowboyen (Ricky Nelson) och den glappkäftande gamlingen (Walter Brennan). Det blir en underhållande, klassisk västern som till handlingen är kraftigt beskuren, nästan som en teaterföreställning med ett fåtal miljöer; häktet, gatan, hotellet och saloonen. Jag gillar det. Jag trivs med det avskalade och koncentrerade. Tyvärr finns det alltför många scener som bara fungerar som utfyllnad, några pluttlustiga scener som är mest provocerande. Men på det stora hela har filmen bra tempo, stort underhållningsvärde och en klassisk matinéfeeling. Drygt två tredjedelar in i filmen kommer det som publiken har väntat på - Nelson och Martin sjunger duett. En scen helt utan mening men som ändå är ett måste. Waynes kärlek, den strandade resenären på hotellet (Angie Dickinson) ges stort handlingsutrymme i en annars väldigt manlig film. Hey in the jail, I'm coming in!
No comments:
Post a Comment