Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Utvängstorp.
Roberts betyg: 4+Kommentar: Gåvan från Kapitan; det nya, attraktiva geväret blir Dersus fall. Så möts och korsas civilistaionen med skogslivet. I samma anda byggs nödhyddan av säv med hjälp av ett kikarstativ. Naturvetenskap i dubbla skepnader. Dersu räddar Kapitan genom att knuffa honom i vattnet - sedan räddas Dersu med hjälp av yxor och läderbälten. Utvecklingen i kommunikation och vänskap mellan Dersu och Kapitan växer långsamt och behagligt fram. Ibland kanske en smula Crocodile Dundeeaktigt, men aldrig i närheten av att bli smaklöst. Naturens tillstånd och skiftningar skildras med ett helt fantastiskt 70 millimetersfoto. Inte mindre än tre fotografer var inblandade, av dem fanns Kurosawas kameradragare Asakazu Nakai med, som har fotat flera av den japanske demonregissörens tidigare och senare filmer. Memoarboken som filmen bygger på har tidigare filmatiserats i en helrysk produktion 1961. Denna version är ett japansk/ryskt samarbete och Kurosawas första ickejapanskspråkiga film. Jag är lite nyfiken på hur regiarbetet gick till - kunde Kurosawa ryska? Om inte - det måste vara klurigt att veta om en replik sitter som den ska om man inte kan språket.
Några scener i filmen framkallar en smula irritation - eftersom varje scen, varje ruta känns närmast magnifik blir kontrasten skarpare när jag ser spår i terrängen av hur scenen tagits om flera gånger. Det är ju inte så att jag inte förstår att scener tas om och tas om igen, men spåren måste suddas bort! Det är fotspår i snön, en kvarglömd stövel i leran. Alla filmer har sina skeva detaljer, vissa känns mer lättförlåtliga än andra.
Kapitan är gästvänlig på slutet och bjuder hem den synvacklande Dersu till hemmet i staden. Visiten blir dock inte långvarig eftersom björnen ropar och city rules medger inte att bygga kojor eller skjuta djur i parkerna. Jag undrar också lite som nån skrev på nätet; vad hade hänt om Kapitan givit Dersu ett par glasögon?
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Akira Kurosawa hade bränt sina skepp i Japan och vände sig till sovjetiska finansiärer för sin nästa film. Det ledde till en Oscars-nominering för bästa utländska film och regissörens rykte återupprättades. Det här är ryskt så det förslår. Kargt och bistert. Det är tajga och Sibirien. Det är höst, vinter, vårvinter och en kort sommar knappt märkbar. Filmen bygger på kartritaren och officeren Vladimir Arsenjevs berättelse om hur han träffar och blir vän med jägaren Dersu Uzala (Maksim Munzuk). Arsenjev spelas av Jurij Solomin. Det är ett långt ödesmättat drama om hur dessa två människor ställs inför naturens krafter och hur deras skilda sätt att leva både för de samman och blir deras separation. Scenen där Uzala och Arsenjev bygger en koja av ett mätinstrument och säv som skydd mot den annalkande stormen är både spännande och överraskande. Där någonstans finns filmens själ. Spatsiba, Kurosawa.
No comments:
Post a Comment