Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A och Robert i Fläktrummet i Trou aux Biches, Mauritius.
Roberts betyg: 4Kommentar: Jag läser att Bill Murray var castad till rollen som Raymond och att Dustin Hoffman skulle spelat Charlie. Hur hade det sett ut?
När Charlies pappa dör uppdagas det att det finns en autistisk bror till Charlie, Raymond, som har fått ärva alla pengar. Charlie letar upp brodern och tar honom med sig i ett försök att få hälften av pengarna. The road movie can begin.Charlie har en flickvän som spelas helt fantastiskt dåligt av Valeria Golino. Det känns väldigt skönt när hon försvinner en bit in i filmen och det känns lika obekvämt när hon helt plötsligt dyker upp igen.
I och med resan genom landet lär de två bröderna känna varandra bättre och bättre och till slut är Charlie en helt ny människa - helt utan ögon för pengar, men istället med totalt fokus på sin numera älskade bror och hans välmående. En aningen snabb process, men it feels good.
Till Rain Mans starka sidor hör Hoffmans superba autisttolkning, den i små portioner serverade humorn och mötet med läkaren på slutet. Till de svagare sidorna hör Cruises handklappningsagerande, de onödigt långa och många scenerna av en bil som åker antingen hit eller dit och den scen när Charlies flickvän lyckas både hälla upp ett hett bad och krypa ner i det på mindre än tio sekunder.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Tom Cruise spelar bilförsäljaren Charlie Babbit som efter faderns bortgång får reda på att han har en äldre bror, den autistiske Raymond (Dustin Hoffman). Där har vi bakgrunden till en roadmovie som skulle kunna bli ganska patetisk men som räddas av Hoffmans glänsande skådespel och Barry Levinsons regi. Charlie, kall och ytlig i början av filmen, tar med sig Raymond på en bilresa genom landet med en avsikt - att komma åt brorsans arv. Handlingen är relativt sparsmakad, istället ligger fokus på karaktärernas utveckling. De mest minnesvärda episoderna är stoppet i Las Vegas där den pengakåte Charlie använder Raymond för att räkna kort men också den starka och personliga scenen med läkarförhöret i slutet av filmen. Där tillåts även Cruise att glänsa. Den sentimentala utveckling som Cruise ändå klarar av på ett hyfsat sätt, mycket på grund av ett bra regiarbete, kommer dock inte i närheten av Hoffmans prestation. Rain Man är en feel good-film i lagomt tempo som ger pokeransiktet ett helt nytt... eh... ansikte.
No comments:
Post a Comment