Nr 224: De Föräldralösa

Originaltitel: Orphans Of The Storm (1921) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i sviten San Cristoforo på Villa val Lemme, Italien.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Franska revolutionen tornar upp sig. Två spädbarn lämnas av olika anledningar till sitt öde i vinterkylan på trappan till Notre Dame. De tas fort om hand av den ene samvetskvalade pappan och förs hem i värmen och de får växa upp i behaglighet i norra Frankrike. Plötsligt är den ena flickan blind och plötsligt presenteras de båda flickorna som Henriette och Louise, men samtidigt med sina riktiga namn, Dorothy och Lillian Gish - systrar även off screen. Jag kan inte erinra mig att jag någonsin sett en sådan presentation så långt in i en film. Fantastiskt. Snacka om att ta ett steg ut i den så kallade verkligheten.
Systrarna beger sig till Paris för att bota den blinda Louise. Men! De två siamesiska tvillingarna separeras av franska klingor och placeras i slummen respektive aristokratin. Två olika världar i samma, ibland åtskilda endast av ett staket, men i alla världar finns tyranner, utpressare, förtryckare och avundsjuka. Revolution skriker the common people. Nej skriker aristokratin. Det blir anarki. Det blir giljotin, det blir no more powder. Vakterna byter plats med fångarna, nu ska istället perukbärarna få sitta i skiten. Henriette och Louise försöker hitta varandra, bland annat genom en fin RomeoochJuliascen med balkongsång, men de når aldrig riktigt ända fram. Efter dom utan rättegång skickas Henriette och hennes älskade till giljotinen, men räddas dramatiskt och de båda systrarna kan till sist återförenas. Sista partiet är riktigt fint uppbyggt med den hängande giljotinklingan. Men varför inte leka mer med planteringen om att giljotinen inte fungerat som den ska på senaste? Allt väl, och hastigt och lustigt för doktorn fram en seende Louise! Oklart hur det gick till. Men vad sjutton händer i sista scenen? Systrarna börjar flirta båda två med Henriettes kille? Eller? Jag trodde det var helt upplagt för smash i och med att Henriette i början av filmen lovat Louise att inte gifta sig förrän Louise fått tillbaka synen.
Well, han är en överraskningarnas man den där Griffith, och han deklarerar högtidligt i en sen skylt att det var först efter anarkin och Robespierres död som RIKTIG DEMOKRATI kunde införas och då började blommorna växa i rabatterna igen.
Marge Simpson återfinns i flera scener, men har färgat sitt hår vitt.

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: Nu klipper vi navelsträngen med Griffith och jag måste erkänna att det känns ganska skönt. Och det var för väl att det var med en film som stundtals faktiskt var ganska spännande. Griffith fortsätter sitt historierevisionistiska korståg som han introducerade med både Nationens Födelse och Intolerance. De Föräldralösa har en del kvar innan den kan toppa dessa men den gör ett gott försök. Systrarna Lilian och Dorothy Gish har huvudrollerna i detta episka drama som utspelar sig mitt under den franska revolutionen. Det är politik, klasskamp, kärlek och giljotiner sett genom Griffiths väldigt snäva och nationalromantiska linser och han spar verkligen inte på resurserna. Det hinns med mycket under de två och en halv timma som filmen varar och i likhet med de flesta stumfilmer är det inte alldeles enkelt att hänga med i turerna. Jag lägger med glädje denna intressanta regissör till handlingarna med denna film och förstår varför han finns med i boken, men behövde det verkligen ha varit med hela fem filmer...?