Saturday, January 16, 2010

Nr 178: Till Sista Andetaget

Originaltitel: À Bout De Souffle (1960)
Filmen sågs hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 4-

Kommentar: Förunderlig. Vågar man skriva det? En djävligt hal film i alla fall. Spretig, svagt flaxande som en sömnig höna. Lite vind, lite luft, sen stilla. Sängscener med smak av oändlig men inte särskilt intim pardialog. Inbjudan följd av utskuffning. Örfil. Pang! Mycket behagliga jump cuts, särskilt i bilbörjan och vid skuggningsscenen. Tempo, klipp bort skiten. Var är Antonio? Feta cigaretter och grimaser. Titta in i kameran babies. New York Herald Tribune. Finns det nån kvällsscen? Måste kolla det. Känns väldigt ljus och lätt, det där polismordet berör ju inte alls - ligger bara där i bakgrunden och skvalpar. Slutet med skjutspringet var säkert ett försök till att åstadkomma en odödlig slutscen. Dra fingret över läpparna.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Jean-Luc Godards debutfilm som (även den) gavs ett amerikanskt ansikte i form av Richard Gere. Det är väldigt intressant att europeiska filmer inte tillåts ha ett eget liv utan att Hollywood ska vara där med sina feta fingrar och kladda. Jag kan inte yttra mig över den amerikanska efterlagan men originalet är ett välgjort kärleksdrama kryddat med såväl film noir som existensiellt drama. Filmens huvudkaraktärer är ett slags gränslösa antihjältar fångade mellan traditionella värderingar och ett kärleksspel de inte riktigt har grepp om. Jean-Pauls Belmondo spelar den kaxiga ynglingen Michel som iklär sig en Humphrey Bogart-attityd, röker sin chesterfield och försöker fixa stålar för att ta sig till Italien. Jean Seberg är hans amerikanska flickvän Patricia som avspänt och kyligt hanterar Michels löften om ett bättre liv. Historien kompliceras av att Michel har skjutit en polis och numera är efterlyst och jagad. Jag gillar den nonchalanta och jazziga beat-atmosfären i filmen och spelet mellan Michel och Patricia. Det är liksom osympatiskt men ändå fräscht. Kuriosa: François Truffaut har tydligen bidragit till manuset och en av scenerna utspelar sig på Orly flygplats, samma vy som förra filmen, Terrassen. Allt hänger ihop. Fortfarande. Är det inte fantastiskt?

No comments: