Friday, December 29, 2017

Nr 699: Äventyret

Originaltitel: L’avventura (1960) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Putlockers av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Halsviksporten 3 på Styrsö.


Roberts betyg: 4-

Kommentar: Antonionis bästa hittills, eftersom det faktiskt går att hänga med i handlingen. Ett låghastighetsdrama som öppnar i siciliansk skärgårdsmiljö där Anna försvinner för att som tur är aldrig dyka upp igen. Och vad händer då med dem omkring? Pojkvännen Sandro är förtvivlad för att Anna är borta och påbörjar eftersök på olika delar av - som jag förstår det - Sicilien, men snart förälskar han sig i väninnan Claudia och på slutet finns en skräckslagenhet hos henne att Anna ska komma tillbaka. Så kan det svänga. Mjukt svartvitt och som vanligt anmärkningsvärt vackra bilder. Arkitektur, konst, musik och människans oförmåga att kommunicera. Aldrig nöjd, alltid missnöjd. Lite fängslande med sitt låga tempo, och ganska tidigt i filmen började jag mer och mer strunta i var Anna tog vägen. Det blev liksom till slut helt ointressant. I andra filmer kan ju hela grejen vara att man får lösningen på slutet, exempelvis som i Spårlöst Försvunnen, som jag minns det. Här är det tvärtom. Mycket fint. Tydligen spelades det in en scen där Anna flyter iland nånstans, men den kom aldrig med. Skönt.

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Det jag tänker på genom hela filmen är Anna (Lea Massari), kvinnan som försvinner mystiskt i en skärgårdsutflykt i början av filmen och aldrig förklaras. Och det är inte bara jag som tänker på henne. Hennes bästa vän Claudia (Monica Vitti) tycks också tänka på henne genom hela filmen, särskilt när hon får ihop det med Annas fästman Sandro (Gabriele Ferzetti). Och även publiken i Cannes tycktes tänka på Annas försvinnande som aldrig förklaras då de buade ut filmen vid premiären. De ville veta. Claudia och Sandro letar naturligtvis efter henne men ingen annan verkar egentligen särskilt intresserade. Själv tänker jag på Anna genom hela filmen men jag är väldigt nöjd att filmen inte ger de svar som oftast förväntas. I slutet så har den aktiva tanken gått över i ett minne, ibland lite plågsamt, ibland vackert. Det är fin film, berättad i lågt tempo.

No comments: