Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Göteborg.
Roberts betyg: 2+Kommentar: Buddhamedling med skralt resultat. Boxningsmatch på film redan 1919! Jag såg fram emot Griffiths tredje film - såg fram emot att den skulle vara utmejslad och tät, hälften så lång som den är. Men jag tycker den är bisarrt tunn. En historia som behandlas med bomullsvantar och urvattnad posei som girlanger längs vägen. Men det finns särskilt en scen som höjer betyget; den så kallade "closet scene". Lillian Gish roterar runt i en skrubb, livrädd för sin hysteriskt vansinnige pappa som hittar en yxa i köket och levererar urscenen till Kubricks variant i The Shining. Även vissa close ups är anmärkningsvärda. I övrigt väldigt lik Körkarlen med ölhall, bruna, blå, gula färger. Sepia? Vad är det egentligen? Regissörens namn på skyltarna är kvar. Tryggt.
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: Buddhistisk kines åker till London, blir opiumberoende och kärar ner sig i ung skönhet med rasistisk farsa. Där har ni upplägget. Kunde blivit något men tyvärr, Griffiths tredje film var en besvikelse. Berättarmässigt understimulerande och inte särskilt originell. Det skrivs på olika ställen om "den häpnadsväckande skönheten" i detta "mästerverk". Jag är beredd att sträcka mig till "skönheten" för jag ser varken något "häpnadsväckande" eller något "mästerverk" i Broken Blossoms. Snygg är den dock. Ljus- och färglekandet mellan utomhus och inomhusexteriörerna måste ha inspirerat Sjöströms Körkarlen för att inte tala om vad yxscenen har inspirerat till... Där har ni pluset efter tvåan.
1 comment:
Nu ved jeg ikke om I har set Griffith's film i sammenhæng, men efter den super racistiske Birth of a Nation og den enormt tunge Intolerance så føles Broken Flowers helt som en let og intim lille film hvor "den gule mand" faktisk er helten der viser medfølelse hvor den hvide man ikke gør.
Post a Comment