Wednesday, November 25, 2009

Nr 162: Genom Stormen

Originaltitel: Way Down East (1920) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Youtube av Jimmy på Regementsgatan 36 A och Robert på Utlandagatan 2 i Göteborg.

Roberts betyg: 2+

Kommentar: Kanske har jag överdoserat stumfilm i allmänhet och Griffith i synnerhet den senaste tiden, men det här var stundtals olidligt trist. Den gamle räven ger sig på urnormen heterosexuell polygami och tar vidunderligt lång tid på sig. Efter Broken Blossoms som ändå kändes tightare i tempo sölar Genom stormen på genom träsk av mimande och alldeles för långa scenerier. Till det serveras ett aldrig sinande kräkanfall av musik; allt från basstråkar till oändliga variationer av julsånger. Lillian Gish är givetvis med, och hon är ju bra, men det hjälper inte när det verkar som att Griffith vägrar slänga något material över huvud taget. Allt ska med. Det enda som håller är den nervdallrande sista halvtimmen, och den håller fantastiskt bra. Utan den hade filmen nog fått ett riktigt lågt betyg. Stormen och framförallt isflaksthrillern är fantastiskt bra gjorda. Jag noterar att filmen till skillnad från Griffiths tidigare alster innehåller vissa ljudpålägg; knackning, brus från vattenfall, vindtjut, örfilsklatsch, bjällror, tallrikskross, islossning och kyrkklockor. Jag noterar också att det är från Genom stormen som skaparna av Terror i Rock ´n´roll Önsjön tagit knepet med de handskakade grenarna. Allt hänger ihop.

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: D.W. Griffith fortsätter skriva filmhistoria. Den fjärde av hans filmer i boken, med den svenska tafatta översättningen Genom stormen, hämtar sig något från den förra men har långt kvar till de första mästerverken Nationens födelse och Intolerance. Det som gör att den här filmen överhuvudtaget slipper undan soptunnan är den sista halvtimmen, och den överträffar de flesta scener jag har sett i filmer från den här perioden. Klippningen, tekniken, tempot, spänningen - Griffith fokuserar på det enda väsentliga för publiken i dessa avslutningsscener. Fram till dess tar han med allt vilket gör filmen väldigt ointressant och nästan olidligt utdragen.

1 comment:

TSorensen said...

I agree. It is the last half hour that saves this one. That chase on the ice floes was really good. I remember I sat up, suddenly awake after half dosing through the first part. Also I did not like it when the child dies.