Nr 156: Good Bye Lenin!

Originaltitel: Good Bye Lenin! (2003) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT 1 av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Utlandagatan 2 i Göteborg.

Roberts betyg: 3

Kommentar: En ostalgisk resa i DDR-land med Håkan Hellström i huvudrollen! Berlinmuren vacklar och Alex östtrogna och ensamstående mamma (pappan hoppade av för många år sedan) faller ihop vid en demonstration. Under de åtta månader hon ligger i koma missar hon murfallet, och när hon vaknar bestämmer sig Alex för att inte låta mamman få reda på något av rädsla för att hon ska klappa ihop helt och hållet. Med hjälp av gamla möbler, kreativ sopsortering, en lättövertalad familj och ett besök i en lägenhet som stått orörd sedan innan die Wende lyckas han hålla sin sängbundna mamma ovetande om omgivningens begynnande västutforskande. Till sin hjälp har han också en kamrat med vem han spelar in och redigerar DDR-doftande nyhetsinslag som får det att se ut som om västberlinarna kommer över muren till öst. Gulligt. Coca-colabanderoller rullas ut, grannen flyttar in en rosa lampa och till slut kommer Lenin flygande (bästa scenen, en sån där juvel som gömmer sig kvar i filmhjärtat). Pappan återfinns och Alex blir körd till honom i taxi av sin barndoms manliga förebild för att få pappan att träffa mamman innan hon kolar. Det lyckas ta mig tusan. Mamman får till slut reda på sanningen genom den sköterska som Alex förälskat sig i och vice versa (den rackaren såg vi senast i Nationens Födelse). Storsint som hon är greppar mamman hela ruljansen och låter aldrig Alex få veta att hon vet. Twist the twist. Sen dör hon.
Good bye, Lenin! är en bra idé men en sämre film. Särskilt anledningen till att Alex inte berättar något för mamman känns väldigt tunn. Men annars hade det aldrig blivit en film. Man får köpa det för influensad valuta. Den varma humorn som filmen sägs innehålla tycker jag för det mesta håller sig runt nollstrecket. Jag får Pang i bygget i huvudet, men utan skärpa och framförallt utan en trovärdig anledning. Som tittare vill jag ju känna att om morsan får reda på hur det egentligen ligger till så rasar hela bygget. Nu känns det lite tvärtom, även om jag förstår att just det är själva knorren. Vi ses, Vladde!

 Jimmys betyg: 4

Kommentar: I likhet med många och till skillnad från kamrat Robert anser jag att Wolfgang Becker har gjort en varm humoristisk film som inte förhäver sig på något sätt. Flera gånger i filmen får jag väldigt starka Amelie-vibbar, både vad gäller teknik och musik men också i det komiska allvaret. Men där Amelie är fartfylld, innovativ och uppskruvad så är tempot i Good Bye Lenin lugnt och behagligt. Den humoristiska tonen vilar på en djupt allvarlig och rörande bädd som Berlinmurens fall med dess förändring innebar för det Östtyska samhället. Becker fångar detta genom ett rikt sinne för detaljer och utan att hylla den Östtyska kommunismen ändå ge en nyanserad bild av förändringen. Good Bye Lenin har glimten i ögat och det gillar jag.