Filmen sågs på Youtube hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Öppningsscen: en kvinna försöker få sin man intresserad av att soffrulla lite. Han visar tydligt att han inte har lust, varpå honan fortsätter reta hanen tills han ger efter och det blir skratt och kel och kära lekar. Kvinnan i scenen kommer senare få i uppdrag att undersöka om de tre kvinnor som mördat ett manligt butiksbiträde är vid sina sinnens fulla bruk, eller om de är skvatt galna. Ingen av kvinnorna kan ge någon förklaring; en tiger sig igenom samtalen, en pratar som en kvarn och den tredje är en slags gåtfull blandning av klarsynt och uppgiven. Stiligt berättat i tillbakablickande cut ups varvat med rättegångsscener. Den av män utsedda psykiatern kommer fram till att kvinnorna inte är galna - något som genast sopas bort av samma män som bett henne om en utredning. Vid frågan om hur det hade sett ut om det hade varit tvärtom, att tre män hade mördat en kvinna, bryter det avgrundsdjupa skrattet ut. Ett skratt från längst bak i historieböckerna, sträckande sig rakt igenom nuet, fortplantande sig som ett eko in i en oöverskådlig framtid. Det är ju ändå 2016, och vi har inte kommit längre.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Oj vilken annorlunda film. Osmakligt smakfull. Och svårbedömd. Tre kvinnor. Vanliga vardagliga kvinnor. Och en psykiatriker som vill förstå. Tre vanliga vardagliga kvinnor slår spontant och brutalt ihjäl en butiksföreståndare. Varför? Därför. Tre vanligt vardagliga kvinnor. Förtryckta på jobbet. I hemmet. Fullkomligt friska vardagligt vanliga kvinnor. Och en psykiatriker som slutligen kommer till insikt. Filmen är en feministisk klassiker tydligen. Klassiskt berättad i tillbakablickar. Men det är något med framförandet som skaver. Något amatörmässigt. Dock ändå så väldigt medvetet. Perspektivförskjutningen fascinerar. De Stilte Rond Christine M. är en holländsk överraskning som bokstavligen skrattar patriarkatet rakt i ansiktet. Långt ifrån världens bästa film men en intressant upplevelse.
No comments:
Post a Comment