Filmen sågs på Youtube på Borrsvängsgatan 8 i Göteborg.
Roberts betyg: 3Kommentar: Regissören Jean Renoir föddes i Amelies kvarter - Montmartre - i norra Paris som son till impressionismens fanbärare, Pierre-Auguste Renoir. Men detta var minst hundra år innan Amelie hittade den lilla lådan bakom badrumskaklet som rullade igång en kärlekshistoria av rang.
En utflykt till landet är ett litet nedsteg år 1860 vid floden Seine på den franska landsbygden utanför Paris. Jean Renoir spelar själv restaurangägaren som tar emot en familj från staden; Monseiur Dufour - en besserwisser ut i fingerspetsarna, hans näktergalskvittrande fru Madame Dufour, deras dotter och en av filmens två centralgestalter Henriette, hennes osynlige fästman Anatole och sist men inte minst den trekvartsdöda mormodern. Redan i inledningen får vi reda på att det kommer att handla om fiske i olika former; en pojke står på bron och halar upp en liten firre och informerar det förbipasserande sällskapet att "kanske finns det fisk, kanske inte, det gäller att veta hur man fångar den".
Vid restaurangen lurar ungkarlarna Henri och Rodolphe som två pirayor i vassen. Efter familjens picknick under körsbärsträdet där Henriette passar på att smaka på den förbjudna frukten sätter Henri och Rodolphe in stöten. De får med sig Henriette och Madame Dufour i varsin båt och romansror ut på Seine. Rodolphe och Madame Dufour går iland och parningsleker runt ett träd medan Henriette och Henri hamnar i en glänta vid floden där det efter viss tvekan flammar till ordentligt i en kyss för att sedan svalna hastigt med efterföljande oväder. I nästa klipp får man reda på att tid har gått, vatten har runnit under broarna, Henriette och Anatole har gift sig och Henri ror ensam ut till gläntan. Där stöter han på Henriette och den sovande Anatole och i en sekundsnabb bekännelsefontän har varken Henri eller Henriette glömt det ögonblick de delade där på strandkanten. Och så var det bra med det. Utomordentlig avsnoppning, romantikromantiskt så det förslår och den tår som rinner ner för Henriettes kind får väl symbolisera alla de tårar som fällts på grund av omöjlig kärlek av det slag som filmen lite tidigare passat till - Romeo och Julia. Varför kärleken är omöjlig i det här fallet har jag ingen aning om.
Jean Renoir har förutom En utflykt till landet ytterligare fem filmer med i boken. Tydligen sålde han av farsans gamla tavlor för att ha råd att göra i alla fall de första filmerna i karriären. Typiskt fransmän.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Ett förförelsedrama i en akt. Stadsbor på utflykt. Far och mor, monsieur och madame Dufour, deras dotter Henriette samt hennes trolovade Anatole. Två lokala raggare, Henri och Rodolphe, i spanläge. Mamman vill hångla, pappan vill fiska, dottern och hennes korkade fästman pratar så vitt jag vet inte alls med varandra. Raggarna raggar och dottern faller pladask. Men det får man veta först i epilogen när Henriette och Anatole, olyckligt gifta, återkommer till den plats förförelsen ägde rum.
Det här är en liten pärla i ostronet. Föga trovärdig i sitt raska upplägg men olyckligt befriande på slutet. Monsieur Dafour och Anatole är som ett slags Helan och Halvan karaktärer som endast figurerar i skuggan av kvinnorna. Den romantiska Henriette känns tråkigt traditionell men den kåta morsan är ett vågat grepp. Jean Renoir lyckades aldrig göra klart filmen enligt sina intentioner. Den hade premiär först tio år senare.
No comments:
Post a Comment