Nr 264: Bröllopsfesten

Originaltitel: Hsi yen (1993) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Borrsvängsgatan 8 i Göteborg.


Roberts betyg: 3

Kommentar: Wai-Tung är en homosexuell man från Taiwan som bor med sin partner Simon på Manhattan i New York. Wai-Tung vågar inte berätta för sina föräldrar hemma i Taiwan att han är homosexuell. Istället ingår han ett skenäktenskap med Wei-Wei, en kinesiska i behov av ett green card i USA. Komplikationer uppstår när Wai-Tungs föräldrar kommer till Manhattan för att planera bröllopet. Nu gäller det att hålla masken. Till råga på allt blir Wai-Tung våldtagen av Wei-Wei - på själva bröllopsnatten. Wei-Wei blir oerhört snabbt med barn och överväger abort. Efter att Wai-Tungs pappa fått en mild stroke brister det för Wai-Tung som berättar för sin mamma om sin sexuella läggning. Mamman blir skärrad och säger att de under inga omständigheter får berätta för pappan. Men pappan vet redan allt, för han kan engelska. Slutet gott, allting gott. Simon och Wai-Tung ser fram emot att bli pappor till det barn som Wei-Wei valt att behålla.
Bröllopsfesten är den första i Ang Lees trilogi om homosexuella män. Den andra filmen är den tio resor bättre Brokeback Mountain. Bröllopsfesten fastnar i Miami Vice-kläder och stappligt skådespeleri från främst Winston Chao (Wai-Tung). Äsch, nu är jag orättvis. Filmen är rolig ibland också. Det är kul när föräldrarna håller tyst när Wai-Tung och Simon bråkar. Enklaste sättet att inte göra bort sig är att hålla käft. 
Ang Lee själv dyker upp på bröllopet och konstaterar att gästernas törst beror på att det har funnits ett sexuellt förtryck i Kina i 5000 år.
Bästa replik levereras av en eventuell vän till Wai-Tung, Bob Law, när tillställningen börjar knäppa upp skjortan en aning: "Det här är en tvärkulturell fest. Allt funkar."

Jimmys betyg: 3-

Kommentar: Ang Lee har gjort bättre. Det här övertygar tyvärr inte. Lite småtrevlig och underfundigt lustig på sina ställen kanske men på det stora hela siktar den alldeles för högt. Den kombinerar amerikansk feelgoodfilm med bröllopstema (det har gjorts åtskilliga) med asiatisk sofistikerad stramhet och resultatet blir en medelmåttig medelklassfilm som varken upprör eller berör. När filmen är slut har jag bara ett ord i skallen - jaha.