Originaltitel: The Sweet Hereafter (1997) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Headweb av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Borrsvängsgatan 8 i Göteborg.
Roberts betyg: 4-
Kommentar: Underlig film. Jag upplever att den pendlar oerhört mellan utdragen och intensiv. Stundtals tycker jag att den är nere på en tvåa. Sen hasar den iväg upp mot stark fyra. Scenen när skolbussen går genom isen är ju fantastisk i sitt avståndstagande. Fint berättad, som en uppskjuten behovstillfredsställelse. Små antydningar, men inte ofta klarspråk. De olika karaktärernas drivkrafter; advokatens dotter, mekanikerns skuld, den invalidiserade dotterns hämnd, chaufförens ältande. Den stora sorgen som en filt över byn, över allas handlingar. Men trots sorgen tankar på att gå vidare, och huruvida pengar kan hjälpa till med det eller tvärtom.
Parallellhistorien med Råttfångaren i Hameln känns som ett genidrag, och den fanns inte med i boken av Russel Banks som filmen bygger på.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Bussen som får sladd. Som kör av vägen. Som hamnar på isen. Det plötsliga ögonblick när isen brister. Det är något med den scenen som jag inte kan sätta fingret på men som känns hela vägen in. Ungefär så är hela filmen. Den går liksom som katten kring het gröt, försiktigt nosande utan att aldrig riktigt komma fram. Filmen lyckas dock lägga berättelsens centrala sorg som ett finmaskigt filter där karaktärerna aldrig blir riktigt hela. Det finns hela tiden något mer, något bakom. Eller utanför. Tyvärr är den dock lite för långsam och utdragen för att nå upp till de högsta betygen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment