Saturday, February 7, 2015

Nr 525; Kairos Röda Ros

Originaltitel: The Purple Rose Of Cairo (1985) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på SVT/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.


Roberts betyg: 4-

Kommentar: Jädrans alltså, att vänta så här länge med att blogga om en film är idiotiskt. Det är tre månader sedan vi såg den, och jag minns inte så mycket mer än att jag verkligen gillade greppet med att personen på duken kommer ut i verkligheten. Den fjärde väggen, igen. Film om vad film kan vara, typ. Den får en fyra minus - ett bra betyg - eftersom i många andra fall minns jag ingenting av filmer som vi ser, jag minns inte ens att jag har sett vissa filmer, än mindre att jag har skrivit om dem. Och då har vi ändå nästan hälften kvar.

Jimmys betyg: 3+

Kommentar: Woody Allen utan Allen vilket på ett sätt känns ganska befriande. Han frångår sina verbala relationsdramer i ett modernt storstadsliv till förmån för en nostalgisk berättelse om filmens magi. Kairos Röda Ros är en slags metahistoria förlagd till depressionens USA. Mia Farrow spelar servitrisen Cecilia som hittar sin verklighetsflykt i filmens värld. Filmen får henne att glömma sina sorger och hennes favorit är just Kairos Röda Ros som hon går och ser om och om igen. När hon för åttonde gången ser filmen stiger plötsligt en av filmens huvudkaraktärer ut genom filmduken och fram till Cecilia. Hon blir naturligtvis förförd av den romantiske mannen medan filmbolaget anar ett ekonomiskt fiasko när deras karaktär plötsligt gör som han vill. Bokstavligt. De skickar ut den verklige skådespelaren för att lösa problemet och ett skruvat men kul triangeldrama uppstår. Jeff Daniels spelar både den fiktive romantikern och den arrogante skådespelaren och Cecilia dras mellan dessa. Woody Allen kan ju vara ganska cynisk i sina historier men styrkan i den här filmen är just hur fiktiva berättelser faktiskt kan påverka våra liv och ge dem mening. Först tyckte jag att den var lite fånig men ju mer jag har tänkt på den desto men har den växt på mig. Det är fin historia om ett tema som speglar det som många befinner sig i - illusioner och verklighetsflykt men som en nödvändig del av livet. Dessutom ett känsligt spel av både Farrow och Daniels.

No comments: