Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36A i Östersund.
Kommentar: Japan. Heianperioden. Nånstans runt 1000-talet, kanske när vikingarna skålade i mjöd på andra sidan jorden? En mamma ropar på sina barn, hon fortsätter göra det genom filmen. Vinden bär hennes rop, förvandlar dem till naturljud, transporterar dem till barnens närhet, in mot deras trumhinnor. Ett oerhört vackert självmord, flickan närmar sig långsamt slutet och drar ytan över huvudet, försvinner i det grunda djupet. Brodern fortsätter resan, sökandet efter modern. Rymmer från sin trältillvaro, tar makten genom arvsrätt och avskaffar slaveriet. Alla är inte så glada för det, men vad göra? Mission accomplished, av med den hierarkiska manteln, ut på vägarna igen. Till slut hittar han sin mor, blind och svagt sjungande, tyst ropande efter sina barn.
Väldigt fint foto och några scener som jag stoppar på mig ett tag. Men jag drabbas i vanlig ordning av att jag inte hänger med i historien riktigt. Jag vet inte vad jag ska göra åt detta. Vi har prövat att läsa om vissa filmer innan, för att få ett lite bättre grepp om handlingen, men lik förbannat kommer jag på mig själv under filmens gång med att jag undrar vem den där och den där karaktären är. Och vad själva riktningen är. Jag önskar mig en filmvetare, en pedagog, till nästa film med utmanande innehåll. Två filmer till av regissören Kenji Mizoguchi, så det är bara att anmäla intresse.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Titeln på filmen känns aningen märklig med tanke på att fogden Sansho inte alls är en centrala karaktär. Istället kretsar handlingen kring syskonen Zushio (Yoshiaki Hanayagi) och Anju (Kyoko Kagawa), barn till en guvernör som tvingats i exil för sin liberala politik. Zushio och Anju skickas till ett slavläger under den brutale Sansho medan modern säljs som prostituerad. Klipp. 10 år senare. Anju tar sitt liv för att hjälpa Zushio att fly. På något sätt lyckas han återta familjens heder och blir själv guvernör för det område där Sansho har sitt slavläger. Han avskedar fogden, befriar slavarna och får därigenom någon slags upprättelse. Sedan beger han sig för att återförenas med sin mor. Regissören Mizoguchi har gjort en svart film, fylld med grymheter och svek. Kampen mellan ont och gott är centralt, även på ett individuellt, psykologiskt, plan. Det är mycket handling i filmen och det berättas i förhållandevis långa, vackra och innehållsrika tagningar. Några scener är riktigt starka, exempelvis när barnen skiljs från mamman och säljs som slavar och när Anju går ner sig i sjön. Filmen kräver både fokus och tålamod och det är svårt att hålla den koncentration som jag tror krävs för att helt komma in i handlingen.
No comments:
Post a Comment