Filmen sågs på Headweb hos Jimmy på Regementsgatan 36A i Östersund.
Kommentar: Den här rullen har ju det mesta man kan begära av en skräckis. Extremt enslig miljö med hårda livsvillkor, som The Shining. Riktigt fina specialeffekter med slemmiga lemmar, mamushkamonster, tentakler och diverse närbildade exkrementprocesser. Ett bra och tätt manus med känsla av deckare, dystopi och komedi i ett. Det finns även några strålande dåliga scener, särskilt med dialog inblandat - men det ska det ju finnas i en sån här film. Förutom den närmast självklare Kurt Russel i rollen som helikopterpiloten MacReady (för övrigt ett fantastiskt namn på en ny burgare?) får vi se en liten bubblare i form av Keith David som spelar eldfontänen Childs. David har en gedigen filmografi att luta sig tillbaka på och har varit med i flera filmer tidigare i projektet: Plutonen, Den Där Mary och Requiem For A Dream. Till sist måste jag berömma både hunden och den eller de som har fått hunden att agera som den gör i filmen. Helt klart det mest trovärdiga av allt. Toppennapp!
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: En utomjordisk organism bidar sin tid under Antarktis is i väntan på att parasitera djur och människor för att därigenom kunna ta över jorden. Offren, ett amerikanskt forskningteam med coolingen Kurt Russell iförd cowboysombrero i spetsen, är perfekta värddjur för The Thing. Paranoian sprider sig som ett virus på forskningsstationen. Vem är smittad? Vem kan man lita på? Blod ska testas. Huvud ska rulla. John "Halloween" Carpenter sparar inte på specialeffekterna och det blir precis lagom mycket äckelpäckel för att filmen fortfarande ska behålla någon slags kvalitet. Filmens klaustrofobiska känsla underbyggs skickligt med Ennio Morricones iskallt pulserade undergångsmusik. Slutet är precis så öppet som ett bra slut ska vara.
2 comments:
Tänkte bidra med något eftersom jag fick förmånen att sällskapa vid tittandet på denna, men upptäcker att jag har inget mer att tillägga än vad som redan sägs i de eminenta recensionerna av 1001-projektets herrefolk, framför allt om hunden och musiken.
Carpenter har gjort ett lysande och antagligen stilbildande litet trevligt kammardrama (nåja, nästan i alla fall) med monstereffekter som får skräckfilmsfans att tindra med ögonen, utan att göra övertramp ner i goreträsket.
Tack för bidraget! Du är välkommen att sällskapa även i framtiden. The more the merrier. Pit bull terrier.
Post a Comment