Saturday, October 13, 2012

Nr 378: Batman

Originaltitel: Batman (1989) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD hos Jimmy på Regementsgatan 36A i Östersund.


Roberts betyg: 3

Kommentar: 1920 skrev Mary Roberts Reinhard och Avery Hopwood manuset till pjäsen The Bat. 1926 filmatiserades den första gången och regisserades av Roland West. 1930 gjordes en ny version som fick namnet The Bat Whispers - även denna regisserades av West. Det är bland annat till denna film Bob Kane refererar när det gäller skapandet av seriefiguren Batman (som gjorde sitt första framträdande i seriemagasinet Detective Comics i maj 1939). Under 40- och 60-talen gjordes flera TV-serieversioner av Läderlappen. 1959 var det dags för ännu en filmatisering av den gamla pjäsen från 1920. Denna gång blev namnet föga överraskande The Bat och regisserandet sköttes av Crane Wilbur. 1966 kom filmen Batman, (eller Batman: The Movie) som bygger på Kanes seriefigur. Sen verkar det lugna sig i filmväg tills denna film dyker upp genom Warner Bros 1989. Tim Burton regisserar, och det har vi sett honom göra tidigare i Edward Scissorhands. Batman spelas här av mad eyes man Michael Keaton, Jokern spelas av det rostiga gapflabbet Jack Nicholson och Kim Basinger släpper ut håret som fotograf och är en av tre sidor i triangeldramat. Gotham City är korrupt och kriminellt. Röken stiger ur gatubrunnar i de mörka gränderna. Jokerns lösa kläder och rika smink blir en färgstark kontrast till Batmans mörka och rörelsehindrande hårdplasttrikåer. Bilden av en skadeskjuten uggla dyker upp titt som tätt när Keaton försöker sig på sudden moves. Och så Batmobilen med kulsprutor och en stor behändig sax i fören. Det är kemikalier och syror och hämndbegär i dubbla loopar. Masker döljer masker döljer masker och kärlekens frön hittar små springor att sippra in genom och få fäste, slå rot, växa och blomma. Basinger håller helt klart ganska hårt i en skål med pop corn när Keaton blir skjuten. Falskspel och lögner, bluffar och båg - till slut segrar det goda, i alla fall för ögonblicket. Lite för lång rulle, över två timmar. Nicholson skrattar galet, och han gör det bra, men man ledsnar ju på det också till slut. Strålkastaren lyser upp himlen med fladdermussiluetten. Om ni behöver mig så kommer jag.
Efter denna kom så Batman - Återkomsten 1992, även den i regi av Burton. 1995 kom Batman Forever. 1997 kom den fjärde och sista filmen i denna filmserieomgång; Batman Och Robin.
Men vänta - det kommer mer! 2005 drar Warner Bros igång hjulet igen och levererar Batman Begins, som följs av The Dark Knight 2008 och nu senast The Dark Knight Rises 2012. I alla dessa tre senaste spelar Christian Bale rollen som Batman och har regisserats av Christopher Nolan som vi har sett tidigare i och med Memento.
Inget av allt ovanstående visste jag innan jag såg Batman häromdagen. Nu måste jag se alla versioner med start just nu.

Jimmys betyg: 2+

Kommentar: Tim Burton får ett rejält bottennapp med den här filmen. Det lossnar lite grann emellanåt men bottenslammet följer liksom med upp till ytan. Ytan ja. Vid den första anblicken så är Batman en kosmetisk storfilm där huvudkaraktären enligt 1001-boken framställs som en "mörk och motsägelsefull person". Det är förvisso sant men den mystiska Batman känns för det mesta ganska fånig i plastpyjamasen. Motsägelsefull är i och för sig ett begrepp som går att använda om filmen som helhet eftersom den pendlar ganska kraftfullt mellan spännande superhjälteaction och malplacerade nakna pistolen-skämt. Hur tänkte Burton? Inte ens Jack Nicholson som Jokern är särskilt intressant. Nej, då skulle jag hellre se om den ironiska 60-talsserien med tecknade ljudillustrationer. *POW*

2 comments:

Henrik P said...

Jag tycker ju att Tim Burton's Batman är en fin hyllning till seriefiguren och dess miljöer som idé, och samtidigt en klockren crossover till filmformatet, från de stundtals starka färgerna i kläder och miljöer, till bevarandet av tankarna om framtiden som fanns när serien ritades, som stadsmiljöer med överdimensionerade industriella detaljer.

Robert said...

Bra där! Efter denna titten har jag intresserat mig mer och mer för Batman och börjat se tidiga filmatiserade versioner av teaterpjäsen The Bat, som är inspirationen till seriefiguren. Det ska bli spännande att följa Fladderläppens utveckling. Nästa nedstamp blir en film från 1959.