Originaltitel: Groundhog Day (1993) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Ännu en film som kändes på gränsen till underbar i minnet, men efter att ha sett den nu igen faller den ner på jorden. Bill Murray är perfekt i rollen som nyvaken, desperat och kärlekstörstande - dag efter dag efter dag. Fantastiskt när han beställer mat av poliserna efter en biljakt och när han börjar recitera fransk poesi på restaurangen. Han har underbar timing och ett enormt ansiktsspråk; stora uttryck med små medel. En smart filmidé som ändå känns något seg emellanåt – den ska upp till 1 och trettio om vi så ska lägga in både en och två extra scener fastän galoppen är fattad. I boken står det att bland det bästa med filmen är att man aldrig får reda på anledningen till att dagarna börjar upprepas, men nog kan jag skymta en klassiker; Phil har blivit alldeles för hård och känslokall, han fängslas i sin mardröm tills han tinar upp och kan älska med värme – så som man ska älska på film. Först då släpps han fri och kan börja leva som han borde. Men visst, det är skönt att det inte är nån häxa eller molnburen druid eller liknande som levererar sanningar och bakar moralkakor i bakgrunden. En behaglig film att svepa om sig när hösten kommer, oavsett årstid.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Vem har inte funderat över vad man skulle göra om man fick leva om sitt liv eller vad man skulle ha gjort annorlunda om man åtminstone fick leva om en dag av sitt liv. Phil Connors (Bill Murray) ges den möjligheten i den här smarta och varma komedin. Frågan är i och för sig om det är en möjlighet eller en förbannelse. Det är i alla fall galet roligt när han dag efter dag vaknar upp till "I got you babe" med Sonny & Cher från klockradion. Connors är en bitter tevemeterolog som ska göra ett inslag från den lilla staden Punxsutawney i Pennsylvania där man uppmärksammar Groundhog Day - en årlig begivenhet som firas 2 februari för att se hur lång vintern kommer att bli. Det går till så att ett murmeldjur drivs ur sitt bo och om djuret inte kan se sin egen skugga kommer vintern att vara ytterligare sex veckor. I Punxsutawney firas detta genom att man, till folkets fantastiska uppslutning och jubel frågar murmeldjuret Punxsutawney Phil om han kan se sin egen skugga. Bara det är ju så vansinnigt så det är kul. Att Groundhog Day sedan firas på detta sätt i verkligheten gör saken bara ännu roligare. Connors gör alltså motvilligt detta reportage och vill så fort som möjligt ifrån denna galna håla, tillbaka till storstaden. Ett snöoväder gör dock att teveteamet tvingas vara kvar i Punxsutawney och när klockradion går igång morgonen efter så är hela historien i rullning... Murray gör en klockren rollprestation på sitt eget kyliga, sarkastiska och ironiska vis som präglar de flesta av hans roller. Roligast är när han av galenskap drivs till att försöka ta livet av sig vilket han slutar med när han ändå vaknar på samma sätt dagen efter, till samma dag och samma händelser. Varför detta sker får man ingen förklaring till vilket både är skönt och frustrerande. Naturligtvis finns en slags kärlekshistoria med kollegan Rita (Andie MacDowell) med också. Som så ofta i kommersiella filmer blir denna relation ganska förutsägbar och trist. Men det gör inget när resten av historien är så fantastisk. Det var första gången jag såg den här filmen men definitivt inte sista.
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3+Kommentar: Ännu en film som kändes på gränsen till underbar i minnet, men efter att ha sett den nu igen faller den ner på jorden. Bill Murray är perfekt i rollen som nyvaken, desperat och kärlekstörstande - dag efter dag efter dag. Fantastiskt när han beställer mat av poliserna efter en biljakt och när han börjar recitera fransk poesi på restaurangen. Han har underbar timing och ett enormt ansiktsspråk; stora uttryck med små medel. En smart filmidé som ändå känns något seg emellanåt – den ska upp till 1 och trettio om vi så ska lägga in både en och två extra scener fastän galoppen är fattad. I boken står det att bland det bästa med filmen är att man aldrig får reda på anledningen till att dagarna börjar upprepas, men nog kan jag skymta en klassiker; Phil har blivit alldeles för hård och känslokall, han fängslas i sin mardröm tills han tinar upp och kan älska med värme – så som man ska älska på film. Först då släpps han fri och kan börja leva som han borde. Men visst, det är skönt att det inte är nån häxa eller molnburen druid eller liknande som levererar sanningar och bakar moralkakor i bakgrunden. En behaglig film att svepa om sig när hösten kommer, oavsett årstid.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Vem har inte funderat över vad man skulle göra om man fick leva om sitt liv eller vad man skulle ha gjort annorlunda om man åtminstone fick leva om en dag av sitt liv. Phil Connors (Bill Murray) ges den möjligheten i den här smarta och varma komedin. Frågan är i och för sig om det är en möjlighet eller en förbannelse. Det är i alla fall galet roligt när han dag efter dag vaknar upp till "I got you babe" med Sonny & Cher från klockradion. Connors är en bitter tevemeterolog som ska göra ett inslag från den lilla staden Punxsutawney i Pennsylvania där man uppmärksammar Groundhog Day - en årlig begivenhet som firas 2 februari för att se hur lång vintern kommer att bli. Det går till så att ett murmeldjur drivs ur sitt bo och om djuret inte kan se sin egen skugga kommer vintern att vara ytterligare sex veckor. I Punxsutawney firas detta genom att man, till folkets fantastiska uppslutning och jubel frågar murmeldjuret Punxsutawney Phil om han kan se sin egen skugga. Bara det är ju så vansinnigt så det är kul. Att Groundhog Day sedan firas på detta sätt i verkligheten gör saken bara ännu roligare. Connors gör alltså motvilligt detta reportage och vill så fort som möjligt ifrån denna galna håla, tillbaka till storstaden. Ett snöoväder gör dock att teveteamet tvingas vara kvar i Punxsutawney och när klockradion går igång morgonen efter så är hela historien i rullning... Murray gör en klockren rollprestation på sitt eget kyliga, sarkastiska och ironiska vis som präglar de flesta av hans roller. Roligast är när han av galenskap drivs till att försöka ta livet av sig vilket han slutar med när han ändå vaknar på samma sätt dagen efter, till samma dag och samma händelser. Varför detta sker får man ingen förklaring till vilket både är skönt och frustrerande. Naturligtvis finns en slags kärlekshistoria med kollegan Rita (Andie MacDowell) med också. Som så ofta i kommersiella filmer blir denna relation ganska förutsägbar och trist. Men det gör inget när resten av historien är så fantastisk. Det var första gången jag såg den här filmen men definitivt inte sista.
No comments:
Post a Comment