Originaltitel: The Birds (1963) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Visby.
Roberts betyg: 4
Roberts kommentar: Efter att ha sett den rakt upp och ner skulle jag gett den en 3:a. Men sen började jag kolla bonusmaterialet med intervjuer och information om hur inspelningarna gått till och då höjer jag betyget ett helt snäpp. Allt blir mycket mer intressant när jag får reda på att fåglarna bands fast i barnen, att vissa scener innehåller riktiga fåglar och andra scener inte har några fåglar alls, utan skådespelarna agerar helt på fri hand, och att "Hitch" vid sådana tillfällen använde sig av en trumslagare utanför bild som spelade olika intensivt för att skådespelarna skulle vara i fas med varandra vad gällde ut- och inlevelse. Jag tycker mycket om vissa knep; exempelvis trestegsingången mot den döde snubben i hörnet, nästan stillbildsreaktionerna från Melanie i fönstret vid bensinmacksexplosionen och den klassiska scenen när fler och fler kråkor landar på klätterställningen utan att den rökande Melanie vet om det. Tydligen ska scenen med Melanie på vinden ha tagit en vecka att spela in, vilket gjorde Tippi Hedren så utmattad att hon åkte in på sjukhus och får bli buren ner för trappan i form av en stand in. Slutscenen är också ett litet mästerverk. Bilen smyger iväg i bakgrunden av alla dessa svarta fåglar. Vad händer härnäst? Och visst är det gamle Affe som promenerar ut från affären med två hundar i början av filmen. Otäckt.
Jimmys betyg: 3
Jimmys kommentar: Jag har inte sett bonusmaterialet så jag ger den en trea. Så där. Rakt upp och ned. Men det är inget dåligt betyg. Det är en helt okej film, om än svårtolkad och svårförstådd. Det ges aldrig någon tydlig förklaring till varför mängder av fågelflockar attackerar den lilla kustbyn. De bara gör det. Som en slags naturens hämnd på människan eller vad vet jag. Men det är effektfullt och lite rysligt emellanåt. I vissa scener känns filmen överspelad och inte särskilt trovärdig men för det mesta balanserar den på rätt sida gränsen. Bästa scenerna är, i likhet med Robert, dels den när Melanie sitter vid skolgården och bakom henne, helt ovetandes, samlas fåglarna till stormöte och dels slutscenen när bilen rullar iväg mot en dunkel himmel där solen svagt börjar bryta igenom medan fåglarna täcker marken. Den är vacker, nästan som ett vykort.
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Visby.
Roberts betyg: 4Roberts kommentar: Efter att ha sett den rakt upp och ner skulle jag gett den en 3:a. Men sen började jag kolla bonusmaterialet med intervjuer och information om hur inspelningarna gått till och då höjer jag betyget ett helt snäpp. Allt blir mycket mer intressant när jag får reda på att fåglarna bands fast i barnen, att vissa scener innehåller riktiga fåglar och andra scener inte har några fåglar alls, utan skådespelarna agerar helt på fri hand, och att "Hitch" vid sådana tillfällen använde sig av en trumslagare utanför bild som spelade olika intensivt för att skådespelarna skulle vara i fas med varandra vad gällde ut- och inlevelse. Jag tycker mycket om vissa knep; exempelvis trestegsingången mot den döde snubben i hörnet, nästan stillbildsreaktionerna från Melanie i fönstret vid bensinmacksexplosionen och den klassiska scenen när fler och fler kråkor landar på klätterställningen utan att den rökande Melanie vet om det. Tydligen ska scenen med Melanie på vinden ha tagit en vecka att spela in, vilket gjorde Tippi Hedren så utmattad att hon åkte in på sjukhus och får bli buren ner för trappan i form av en stand in. Slutscenen är också ett litet mästerverk. Bilen smyger iväg i bakgrunden av alla dessa svarta fåglar. Vad händer härnäst? Och visst är det gamle Affe som promenerar ut från affären med två hundar i början av filmen. Otäckt.
Jimmys betyg: 3
Jimmys kommentar: Jag har inte sett bonusmaterialet så jag ger den en trea. Så där. Rakt upp och ned. Men det är inget dåligt betyg. Det är en helt okej film, om än svårtolkad och svårförstådd. Det ges aldrig någon tydlig förklaring till varför mängder av fågelflockar attackerar den lilla kustbyn. De bara gör det. Som en slags naturens hämnd på människan eller vad vet jag. Men det är effektfullt och lite rysligt emellanåt. I vissa scener känns filmen överspelad och inte särskilt trovärdig men för det mesta balanserar den på rätt sida gränsen. Bästa scenerna är, i likhet med Robert, dels den när Melanie sitter vid skolgården och bakom henne, helt ovetandes, samlas fåglarna till stormöte och dels slutscenen när bilen rullar iväg mot en dunkel himmel där solen svagt börjar bryta igenom medan fåglarna täcker marken. Den är vacker, nästan som ett vykort.
No comments:
Post a Comment