Nr 31: Afrikas Drottning

Originaltitel: The African Queen (1951) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Visby.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Redan i öppningsscenen inser jag att det här kommer bli en bergochdalbana. En syster Rose (Katharine Hepburn) och en bror, engelska missionärer, orgeltrampar in psalmer i en hel drös stillasittande afrikanska bybor. Det låter lika illa och ser lika taffligt ut som när det omvända sker på vilken folkhögskolekurs som helst - ett gäng västerlänningar ska prova afrikansk dans med tillhörande stridsrop. Det är stor komik. Sen kommer Charlie Allnut (Humphrey Bogart); svettiga, skitiga, orakade brevbärarCharlie i sin budbåt African Queen, och slänger en halvrökt cigarr till infödingarna och bara garvar åt hur de dammolnsryker ihop om vem som ska få den. Efter att tyska trupper bränt ner hela byn och tagit infödingarna till fånga för att göra soldater av dem, och efter att missionärbrorsan avlidit, ger sig Charlie och Rose iväg med båten nerför floden för att försöka sänka en tysk stridsbåt. Bra idé. Under resans gång blir de beskjutna av de tillfångatagna infödingarna som nu får härja hej vilt med gevär i ett tyskt fort längs flodkanten. I de scenerna åker smilbanden hela vägen uppför kinderna. Det ser ut som att det av misstag har lagts in filmmaterial av lekfulla repetitioner inför själva tagningen. Charlie och Rose kommer givetvis undan och får åka flumeride nerför flera och allt större forsar. De passerar nyfikna flodhästar, giraffer, apor, elefanter och även några snygga krokodiler som riktigt smakfullt glider ner i vattnet från flodbanken. När strömmen börjar sina hoppar Charlie ur och drar båten framåt med egna krafter. Väl ombord igen visar det sig att han är full av blodiglar. Tankarna går direkt till Stand by me och jag skulle gärna sitta med mr King över en rökig whisky och höra hur och om han inspirerats av den här filmen. Well, i komikens namn bör även nämnas scenen där Charlie och Rose ska bada samtidigt, men absolut inte får titta på varandra. När de sen kliver upp ur vattnet visar det sig att båda har kläder på sig. Det blir så oerhört larvigt att det blir roligt. Även en scen på slutet får mig att höja på ögonbrynen; det är när tyskarna har tagit Charlie ombord på sin båt och hur de försöker förhöra honom, men han är helt förkrossad i sin tro att Rose är död och skiter i allt de vill veta. Plötsligt börjar några på däck gorma om att de även har hittat en kvinna i vattnet. Charlie reagerar inte det minsta - han verkar inte kunna lägga ihop ett och ett där. Inte förrän de frågar honom om han hade en kvinna med sig går ljuset upp. Fantastiskt dåligt producerat. Men de lyckas faktiskt till slut spränga den tyska båten, men inte riktigt på det sätt de trodde från början. Bästa kommentaren är utan tvekan den som en tysk militär levererar ombord stridsbåten, adresserad Charlie: Jag ska hänga dig två gånger.

Det här är en perfekt söndagsfrullerulle. Ett stycke klassiker som från början säkert inte var menad som en komedi, men som med mina 2000-glasögon blir charmig och underhållande istället för särskilt spännande. Jag noterar att Humphrey Bogart fick sin enda Oscar för den här rollen och dog 1957. Katharine Hepburn var nominerad men fick ingen Oscar. Däremot fick hon fyra andra under sin extremt långa skådespelarkarriär (hon dog 2003, 96 år gammal).

Jimmys betyg: 3

Kommentar: Robert tömde ut hela jävla filmen ovan så mycket mer finns inte att säga. Kortfattat: alkoholiserad skeppare (Humphrey Bogart) räddar pryd missionär (Katharine Hepburn) undan tyskarna i Belgiska Kongo under första världskriget och tar henne med på deras livs svettigaste resa i en ångare som står pall för både det ena och det andra. Resan blir en safari genom både hopp och förtvivlan och den händige skepparen Charlie visar att han kan härma såväl apor som flodhästar samt bygga torpeder och göra te medan den puritanska missionären Rose får orgasm av att åka forsränning och bli beskjuten av nyrekryterade infödingar som just har lärt sig att hålla i bössan. Det är en typisk matiné; lite äventyr, lite kärlek, lite komedi. Det är 105 minuters underhållning utan så mycket mening. Det som verkligen lyfter filmen är den uppsjö av oneliners som droppas till höger och vänster; "Ni förklaras härmed man och hustru, fortsätt avrättningen" som den tyske kaptenen säger när han i samma stund både ska viga och avrätta kärleksparet eller Charlies "Jag tycker om att sparka henne emellanåt, hon är allt jag har" när ångmotorn inte riktigt funkar som den ska. En skön film som passade bra till frukosten.