Originaltitel: Seven Chances (1925) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Youtube av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Andra Långgatan 2 i Göteborg.
Roberts betyg: 3
Kommentar: Precis samma stapplande inledning som i föregående Keatonrulle, med den skillnaden att det inte riktigt tar fart på samma sätt i den här. Ett skönt grepp är förflyttningarna med bilen, där Keaton bara sitter still medan bakgrunden förändras. På ett ögonblick är han framme; leder tankarna till Snatch. Eller vilken film det nu är. Nåväl, jakten på en fru innan klockan sju drar igång. Efter att ha blivit nekad ett antal gånger av främlingar går filmen in i ett litet parti där Keaton själv helt ogenerat sållar bort kvinnor på grunder som språk, ras och ålder. Nånstans måste tydligen gränsen dras för de där miljonerna. Efter en annons i tidningen kommer flera hundra kvinnor till kyrkan där Keaton somnat på första bänk. Sen följer den givna sista jakten, och det är det bästa i filmen. Keaton springer gatlopp med brudarna efter sig; de dyker upp här och de dyker upp där och till sist har gummen en lavin av stenbumlingar att dansa mellan i en slänt. Väl hemma är det såklart för sent att gifta sig med den första tilltänkta, men såklart går klockan fel så det blir gift ändå. Tur det.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Keaton fortsätter att leverera både stillsam galenskap och hysterisk akrobatik. I den här filmen har han ett gigantiskt arv att vänta om han lyckas bli gift samma dag innan klockan sju. Det som sedan följer saknar egentligen helt rim och reson och det är det som är skönt med Keatons filmer; en slags rationell nonsens i ett tempo som får varje modern actionfilm att blekna. Keaton för tankarna till den samtida Charlie Chaplin men där Chaplin var en clown som kommenterade en allvarlig samtid är Keaton snarare en avantgardist, mer upptagen av verklighetens och illusionens beskaffenhet än att vara politisk korrekt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment