Nr 837: Pasazerka

Originaltitel: Pasazerka (1963) IMDb Wikipedia

Filmen sågs på Eastern European Movies av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.

Roberts betyg: 4-

Kommentar: Metafilm om tyska före detta SS-officeren Liza som på en oceangångare - denna "ö i tiden" - får stillbildssyn på någon som är, eller liknar, polska koncentrationslägerfången Marta. Minnen väcks till liv, och tittaren får först reda på att Liza inte har berättat för sin man att hon var "overseer" i lägret; till honom har hon sagt att hon var fånge. Inledningen är smått fantastisk. Nästa steg blir att man får följa Lizas förskönande version av vad som hände, när hon berättar för sin man.  Här handlar det mycket om att Liza var vänlig och hjälpsam och och bara gjorde som hon blev beordrad. Ytterligare ett steg tas när tittaren får följa vad som väl kan beskrivas som Lizas inre version av händelserna. I denna senare version framgår det tydligare att Liza drevs av en lust till maktspel, där hon kunde kontrollera Marta mycket genom att hon kunde styra tillflödet av det Marta önskade mest; besöken av fästmannen.
Knivskarpa, svartvita och enkla "rörliga" bilder från lägermiljön varvas mycket framgångsrikt med stillbilder från oceangångare och tillsammans med den lugnt förklarande och resonerande voice overn bildar detta en mycket intressant berättad historia, men tyvärr upplever jag det (som vanligt) för rörigt för att kunna hänga med. Jag förstår med jämna mellanrum inte var i historien jag är, eller vem som har gjort vad. Jag inser att detta ju inte är den "färdiga" filmen, eftersom hela idén verkar bygga på att mer presentera det material regissören Munk filmade innan han dog i en bilolycka, men kanske ännu större anledning då att hålla grundhistorien begriplig. Flashbacks i flashbacken och poetiskfilosofiska resonemang i all ära, men jag hade hellre sett en lite rakare berättelse. Men det är väl därför filmen är med i boken antar jag.

Jimmys betyg: 4+

Kommentar: En liten cineastisk pärla i det Östeuropeiska filmoteket. Endast en timme och intressant och effektfullt komponerat med såväl stillbilder och rörligt material. Andrzej Munk hann tydligen aldrig färdigställa filmen innan han avled i en bilolycka. Slutprodukten är alltså en kombination av Munks filmmaterial och en speakerröst som inledningsvis kommenterar regissörens ambitioner men som också utmanar och ifrågasätter. Det passar väl till filmens innehåll som porträtterar en kvinnlig SS-officer, Lisa (Aleksandra Śląska), som tjänstgör som föremålsadministratör i Auschwitz och hennes möte och relation med en av de politiska fångarna, Marta (Anna Ciepielewska). Vi får Lisas två versioner av denna berättelse. I den första, som hon berättar för sin man, framställer hon sig som generös och hjälpsam när hon hjälper Marta att träffa sin älskade i lägret. Som i alla berättelser så finns det hål, utrymmen och komplicerade förhållanden som kanske inte alltid gör berättelsen fullständig rättvisa. Därför får vi även en annan version av vad som hände, även denna berättad av Lisa själv, dock endast med publiken som åhörare. I den versionen framkommer en mer detaljerad historia där Lisa snarare är en mer eller mindre maktfullkomlig uppsyningskvinna och där Marta blir föremål för hennes psykologiska övervakning. Filmen övertygar med sitt fantastiska foto som i varje ruta dessutom skildrar händelser knappt märkbara, i bakgrunden, i utkanten. Det finns många starka scener från Auschwitz. En av dem som berör mig mest är när en liten flicka glatt klappar SS-soldatens hund innan hon tillsammans med andra, helt omedvetet, förs ner i dödskammaren.