Filmen sågs på Eastern European Movies av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.
Kommentar: En hymn bestående av 26 strofer, skulle man ju überpretentiöst kunna kalla det här. 26 klipp - och med klipp menar jag inte avbrottet mellan två sekvenser där saxen förr i tiden hade talat, utan klipp i bemärkelsen sekvenser, typ. Vid flera tillfällen består samma scen i filmen av två eller flera klipp. Vilket solkar ner flödet, tycker jag. För grundstrukturen är långa svepande kameratagningar med detaljplanerade fokusskiftningar. Delikat schemalagt koreografiskt och mycket behagligt. Men så ibland trampar liksom storsaxen in och örfilar in ett jumpcut. Svårt obehagligt.
1. Folkmusikfestival. Marseljäsen igen. Den var väl med i förra rullen, Röda Och Vita? Följt av mjuka toner och en kvinna går runt och hävdar Right to the people. Upp till kamp mot kapitalet. Nytt system! Mvh Friedrich Engels.
2. Sång: We are workers, we have no freedom! Länge leve de fattiga arbetarna! Avtalsförhandlingar med stora stygga Kapitalet. Sädsäckar bränns i minirevolution. Bossen får huva, omringas. Kampringdans runt elden. Salut!
3. Armėsnack. "Finns det nån som inte servar någon?". Fråga Dylan. Svär socialisteden. Sektvarning. Fina ord, plakatretorik. "The cock of my godmother". Blåklädda soldater omringar den sjungande gruppen.
4. Dansen och sången fortsätter. Kvinnor, enormt förtryckta, går runt barbröstade. Klär av sig. Soldaterna springer skrikande förbi dem.
5. Plötsligt kväll wtf. Eld brinner. Sången fortsätter. "Röda flaggan för arbetare". "Ett bättre land". Åh fan.
6. Dag igen wtf? Bara bröst och duvor. Engelsk sång "Charlie is my darling" wtf? En av soldaterna börjar dansa med, motas bort av sina egna. Förräderi. Han kastar sitt vapen, som plockas upp av annan soldat som skjuter tre skott mot halvnaken kvinna. Hon visar upp sitt blod. Soldaten som kastade sitt vapen skjuts.
7. Kvinna och duvor. Musiken fortsätter. Istället för blod - en röd tygbit i handen. Således symbolisk film. Badtunna, sång, dans och skratt. De verkar ha det för djävligt.
8. Lorden kommer och hälsar på. Ger ekonomilektion. Järnlagen. Den järnhårda lönelagen? Klasskamp! Lorden "dör".
9. Rythm guitar. Kvinna på häst är förbannad. Präster kommer och läser böner, ringer i klockor, svänger med rökelsekar. Frukt och grönt och kött och fisk och ägg och bröd och vatten och vin. De verkar verkligen ha det för djävligt. Kyrka med levande ljus. Piskan viner. Inre konflikter i gruppen? Prästen kvävs, pressas in i kyrkan, dörren stängs och sången börjar.
10. Kyrkan bränns ner.
11. Kväll igen wtf. Kyrkan brinner på avstånd. Ringdans runt.
12. Kyrkan brinner fortfarande på avstånd. Fortsatt ringdans runt.
13. Kyrkport brinner. Panorering uppåt i tornet. Toppen brinner.
14. Dag igen wtf? Kvinna ber högt. Tända ljus. "Herre, rädda oss". Fräls oss från det ena och det andra.
15. Klockslag och vinande piskor. Bibelcitat. Musik och stavsnurrande. Paradkänsla. Man efterlyser och propagerar för en mer fredlig och eftertänksam socialism. Lugnare musik och mjukare dans. Gubbe skär sig i handleden med skäran. Ok? Typ socialismen håller på att dö? Eller socialismen begår självmord genom att bli soft? Symbolisk film.
16. Begravning av gubben (socialismen? Symbolisk film). Lie, grepar, skäror på väggen bakom vitklädd kvinna som predikar. "Socialism, ditt kungarike ska komma. Här och över hela världen!" "Sänk skatterna!" Wtf? Sossarna vill väl avskaffa monarkin och höja skatterna? "Jordens frukt tillhör alla!" Ringdans igen. Trupper marscherar in. Armėtrummor.
17. Trumvirvlar. Mycket militär. Lekande barn. Dukanintetamigmelodi. Nån typ general styr upp villkoren. Fiol och sång.
18. Skymning. De "fega" verkar lämna byn (på generalens order). Fler trupper in.
19. Bybor vid rälsen. Inträdesprov. Nån vill bli socialist. Erkänner sitt förtryckande brott. "Ångrar du dig?" "Ja". "Ok, du får vara med". Tåg tuffar förbi i bakgrunden med soldatransport. Sång: "Vi har haft otur".
20. Ett närmast gående Körslaget. "Vi är arbetare, vi har ingen frihet!" Soldater ansluter. Mobilisering? Brandtal.
21. Långdistansskott med kamera. Uppradade trupper. I mitten stor folkfest runt gigantisk liknande midsommarstång. Soldaterna blandar sig med folket och dansar. Plötsligt drar sig soldaterna ur, bildar ring runt dansarna. Och börjar skjuta. Kanske ingen jättebra idé att stå i ring om man ska skjuta mot mitten. Men, symbolisk film.
22. Armén firar segern. Skål för fan. Kyrkan kommer gående över ängen. Gemensamma intressen? Klockor och rök. Blod i floden. Soldat knäböjer i blodfloden.
23. Trubadurens sång övergår i marschmusik. Brassband. Klockor och rök, standard. Kyrkan har gjort come back. De röda vimplarna rycks av. Vita band höjs. "Jag ångrar min socialistiska ed." Nya bud från gud. Trubaduren drar kniv och sticker... Ja, vem?
24. Närbild på han som blev stucken. Blod ur mungipan.
25. Soldater backar undan, skjuter trubaduren som faller i armarna på vitklädd kvinna, vidare ner i gräset. Kors med fåglar. Symbolisk film. Rödtygade handflator. Vitklädda gruppen omringas av ryttare.
26. Vapen laddas i skymning. Vitklädda män och kvinnor verkar ta nåt slags farväl. Tystnad. Oj, vad tyst. Trasiga instrument, döda fåglar. Döda, nakna människor. Soldater skålar. Armėbandet drar igång. Rödklädd kvinna drar ner soldat från häst, tar hans vapen och skjuter flera soldater. Börjar sjunga "Vi har haft otur". Höjer vapnet.
1. Folkmusikfestival. Marseljäsen igen. Den var väl med i förra rullen, Röda Och Vita? Följt av mjuka toner och en kvinna går runt och hävdar Right to the people. Upp till kamp mot kapitalet. Nytt system! Mvh Friedrich Engels.
2. Sång: We are workers, we have no freedom! Länge leve de fattiga arbetarna! Avtalsförhandlingar med stora stygga Kapitalet. Sädsäckar bränns i minirevolution. Bossen får huva, omringas. Kampringdans runt elden. Salut!
3. Armėsnack. "Finns det nån som inte servar någon?". Fråga Dylan. Svär socialisteden. Sektvarning. Fina ord, plakatretorik. "The cock of my godmother". Blåklädda soldater omringar den sjungande gruppen.
4. Dansen och sången fortsätter. Kvinnor, enormt förtryckta, går runt barbröstade. Klär av sig. Soldaterna springer skrikande förbi dem.
5. Plötsligt kväll wtf. Eld brinner. Sången fortsätter. "Röda flaggan för arbetare". "Ett bättre land". Åh fan.
6. Dag igen wtf? Bara bröst och duvor. Engelsk sång "Charlie is my darling" wtf? En av soldaterna börjar dansa med, motas bort av sina egna. Förräderi. Han kastar sitt vapen, som plockas upp av annan soldat som skjuter tre skott mot halvnaken kvinna. Hon visar upp sitt blod. Soldaten som kastade sitt vapen skjuts.
7. Kvinna och duvor. Musiken fortsätter. Istället för blod - en röd tygbit i handen. Således symbolisk film. Badtunna, sång, dans och skratt. De verkar ha det för djävligt.
8. Lorden kommer och hälsar på. Ger ekonomilektion. Järnlagen. Den järnhårda lönelagen? Klasskamp! Lorden "dör".
9. Rythm guitar. Kvinna på häst är förbannad. Präster kommer och läser böner, ringer i klockor, svänger med rökelsekar. Frukt och grönt och kött och fisk och ägg och bröd och vatten och vin. De verkar verkligen ha det för djävligt. Kyrka med levande ljus. Piskan viner. Inre konflikter i gruppen? Prästen kvävs, pressas in i kyrkan, dörren stängs och sången börjar.
10. Kyrkan bränns ner.
11. Kväll igen wtf. Kyrkan brinner på avstånd. Ringdans runt.
12. Kyrkan brinner fortfarande på avstånd. Fortsatt ringdans runt.
13. Kyrkport brinner. Panorering uppåt i tornet. Toppen brinner.
14. Dag igen wtf? Kvinna ber högt. Tända ljus. "Herre, rädda oss". Fräls oss från det ena och det andra.
15. Klockslag och vinande piskor. Bibelcitat. Musik och stavsnurrande. Paradkänsla. Man efterlyser och propagerar för en mer fredlig och eftertänksam socialism. Lugnare musik och mjukare dans. Gubbe skär sig i handleden med skäran. Ok? Typ socialismen håller på att dö? Eller socialismen begår självmord genom att bli soft? Symbolisk film.
16. Begravning av gubben (socialismen? Symbolisk film). Lie, grepar, skäror på väggen bakom vitklädd kvinna som predikar. "Socialism, ditt kungarike ska komma. Här och över hela världen!" "Sänk skatterna!" Wtf? Sossarna vill väl avskaffa monarkin och höja skatterna? "Jordens frukt tillhör alla!" Ringdans igen. Trupper marscherar in. Armėtrummor.
17. Trumvirvlar. Mycket militär. Lekande barn. Dukanintetamigmelodi. Nån typ general styr upp villkoren. Fiol och sång.
18. Skymning. De "fega" verkar lämna byn (på generalens order). Fler trupper in.
19. Bybor vid rälsen. Inträdesprov. Nån vill bli socialist. Erkänner sitt förtryckande brott. "Ångrar du dig?" "Ja". "Ok, du får vara med". Tåg tuffar förbi i bakgrunden med soldatransport. Sång: "Vi har haft otur".
20. Ett närmast gående Körslaget. "Vi är arbetare, vi har ingen frihet!" Soldater ansluter. Mobilisering? Brandtal.
21. Långdistansskott med kamera. Uppradade trupper. I mitten stor folkfest runt gigantisk liknande midsommarstång. Soldaterna blandar sig med folket och dansar. Plötsligt drar sig soldaterna ur, bildar ring runt dansarna. Och börjar skjuta. Kanske ingen jättebra idé att stå i ring om man ska skjuta mot mitten. Men, symbolisk film.
22. Armén firar segern. Skål för fan. Kyrkan kommer gående över ängen. Gemensamma intressen? Klockor och rök. Blod i floden. Soldat knäböjer i blodfloden.
23. Trubadurens sång övergår i marschmusik. Brassband. Klockor och rök, standard. Kyrkan har gjort come back. De röda vimplarna rycks av. Vita band höjs. "Jag ångrar min socialistiska ed." Nya bud från gud. Trubaduren drar kniv och sticker... Ja, vem?
24. Närbild på han som blev stucken. Blod ur mungipan.
25. Soldater backar undan, skjuter trubaduren som faller i armarna på vitklädd kvinna, vidare ner i gräset. Kors med fåglar. Symbolisk film. Rödtygade handflator. Vitklädda gruppen omringas av ryttare.
26. Vapen laddas i skymning. Vitklädda män och kvinnor verkar ta nåt slags farväl. Tystnad. Oj, vad tyst. Trasiga instrument, döda fåglar. Döda, nakna människor. Soldater skålar. Armėbandet drar igång. Rödklädd kvinna drar ner soldat från häst, tar hans vapen och skjuter flera soldater. Börjar sjunga "Vi har haft otur". Höjer vapnet.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Miklós Jancsó återkommer med ännu en röd rulle men denna gång i ett lite mer nyskapande arrangemang. Som en "sensuell, kommunistisk friluftsmusikal" för att använda bokens beskrivning. Här är det färgstark sång och dans för hela den socialistiska slanten och det hela börjar med Marseljäsen i både instrumental och vokal version. Sedan löser folk-, arbetar- och frihetssånger av varandra medan det finns nån slags schism mellan herrefolk, militärer och bönder som är högst oklar. Känslan av planlöshet från förra filmen Röda Och Vita förstärks med alla hästar som springer fram och tillbaka i bild, soldater som tycks gå lite hit och dit och ställa upp sig på måfå. Det måste naturligtvis vara helt uttänkt och koreograferat men i mitt huvud blir det rörigt. Enda tillfällena där jag kan känna mig lugn och avslappnad är i ringdanserna eller de ceremoniella händelserna. Då begriper jag ändå vad som händer. Jag räknade till 24 tagningar/klipp men tydligen är det 26. Oavsett så är det imponerande att få ihop det med alla människor, djur och så plötsligt ett tåg mitt i allt. Väl repeterat, inte minst för kameramannen. Tänker på Den Ryska Arken där hela filmen gjordes i en enda tagning.
No comments:
Post a Comment