Tuesday, December 29, 2015

Nr 608: Vad Är Klockan I Paris ?

Originaltitel: Ni na bian ji dian《你那邊幾點》(2001) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på Youtube hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.


Roberts betyg: 4

Kommentar: Meta igen. Hsiao-kang (Lee Kang-sheng) kollar De 400 slagen, som också är med i boken. Stundtals tas hela bilden upp av Truffauts sena 50-talsklassiker. Så i en film i boken ser vi en film i boken, inte bara i bakgrunden, utan full screen. Sen sitter Jean-Pierre Léaud på vad jag gissar är kyrkogården Père-Lachaise. Kanske är han ett spöke? En reinkarnation? Ställa om klockan, ett försök att träffa sin döde far, hitta sin far? Eller är han fisken i akvariet, kackerlackan? Farsan får mycket mat i alla fall, så hungrig behöver han inte gå. Klockorna stjäls, eller ges bort. Aja baja. Inte försöka röra tiden. Trepartsintiman är suveränt fint gjord. Ensam ihop, ensam isär. Farsans blick på slutet och vandringen mot det eviga kretsloppet, Pariserhjulet.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Statisk kamera. Inga panoreringar, åkningar eller zoomningar. Långa tagningar. Långsamt tempo. Stilla och återhållsamt. Tsai Ming-liangs enda film i boken är ett fint drama med minimal dialog. Hsiao-kang är klockförsäljare i Taipei och säljer sin egen kloka till Shiang-chyi som ska resa till Paris. Han blir besatt av tidsskillnaden mellan de två och påbörjar ett arbete att ställa om alla klockor han ser. Samtidigt plågas hans mor av faderns bortgång. Shiang-chyis tillvaro i Paris kretsar kring cafébesök och störande hotellgrannar. Regissören skickar en tydlig blinkning till fransk film när Hsiao-kang tittar på De 400 Slagen och Shiang-chyi möter filmens huvudrollsinnehavare Jean-Pierre Léaud som sig själv på en bänk i Paris. I tre avklädda och intima parallella scener får vi se Hsiao-kang ha sex med en prostituerad kvinna i sin bil medan modern onanerar med sin bortgångne makes kudde och Shiang-chyi söker bot på sin ensamhet hos en annan kvinna. Jag ser Vad Är Klockan I Paris? som en film om kontaktlöshet och sökande efter mening. Meditativ och krävande på samma gång. Slutet med Truffautblicken in i i kameran ger mig ändå något slags hopp. Det är fint.

No comments: