Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Utlandagatan 2 i Göteborg.
Roberts betyg: 2+Kommentar: Nej du, Alfie. Lite överallt anses det att detta är en av världens bästa filmer genom tiderna. Det förstår jag inte alls. Lite mer förstår jag av upplägget i filmen, men det är inte mycket. Det känns oerhört krystat och långsökt. Jag sitter och skruvar på mig efter en och en halv timme eftersom jag börjar inse att det inte blir en magisk ihopknytarvändning där allt faller på plats på ett varmt, smilbandsdragande sätt. Jag sitter där och hoppas att jag ska inse att jag har blivit lurad, förd bakom ljuset. Det blir ingen sådan vändning, inget sådant slut. Det blir bara underligare och underligare. James Stewart (som vi sett tidigare i både Analys av ett mord och Livet är underbart) är bra, stabil, pålitlig som vanligt. Kim Novak har jag aldrig sett förut - vad jag vet - men gör också bra ifrån sig. I en fullkomligt obegriplig biroll tittar en ung Miss Ellie från Dallas fram. Samma leende, samma ögon, men i Dallas fattade man i alla fall vad hennes uppgift var. Och visst är den klassiska zoomeffekten rolig att titta på, roligt även att äntligen se filmen som Mel Brooks utgick ifrån när han gjorde Det våras för galningarna. Men mest sitter jag och undrar var själva anledningen i filmen är. Mest sitter jag och undrar varför dubbelgångaren hjälpte maken i första taget. Och Miss Ellie, var tog hon egentligen vägen?
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: Hitchcock behandlar teman som höjdrädsla och besatthet i den här filmen som av många betraktas som ett mästerverk. Nja, säger jag. Visst har den sina kvaliteter. Framför allt de, för tiden, moderna tekniska lösningarna som exempelvis effektfulla inzoomningar. De är rätt intressanta. Men för det mesta sitter jag mest och blir uttråkad. Och den svenska översättningen av filmens titel? Vad betyder den? Vertigo betyder ju Höjdskräck. Det är kanske inte heller den bästa titeln på en film som både ska vara mystisk, nästan på gränsen till övernaturlig, dramatisk och thrillerspännande. Men Studie I Brott? Nja, säger jag. Men översättningen kan vi dock inte anklaga Alfred för. Vad vi däremot kan ställa honom till svars för är Barbara Bel Geddes rollkarktär. Vad tillför hon filmen annat än som objekt för Hitchcocks egen besatthet av blonda damer? Inte ett dugg. Och den långsökta historien som skruvar sig flera varv tills det varken finns rim eller rason kvar. Det lämnar tyvärr inte mycket kvar annat än några enstaka scener som åtminstone håller filmen flytande och några schyssta bildkompositioner. Nja, säger jag. Studie I Brott når inga svindlande höjder precis. Ingen risk för höjdskräck här inte.
No comments:
Post a Comment