Originaltitel: Snow White And The Seven Dwarfs (1937) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Masthuggsliden 14 i Göteborg.
Roberts betyg: 4
Kommentar: Boken öppnas, slottet träder fram, Snövit kör lite smäktande prinslovin´ call and response ner i brunnen till småfåglarnas förtjusning. Drottningen med sin enorma mantel narcciserar sig så till den milda grad att hon beordrar jägaren att ta med Snövit ut i skogen och kniva henne. Den klassiska darrande handen, som till slut släpper dolken och skonar oskyldiga, vackra flickan - låter henne rymma till skogs. Hon är en flykting i okänd terräng, nattnaturen tar skepnader av odjur och storgapade monster. Men plötsligt ljus och efter lite mer call and response med småfåglar, ekorrar, rådjur, kaniner och en sköldpadda hittar Snövit fram till hyddan vid ån. Efter att ha rättat till håret, försiktigknackat och gått in i huset, tar hon genast tag i de slarviga barnens lämningar. Hon diskar, hon dammar, hon sopar - hon sjungstädar sjuungkarlslyan tills det skiner och blänker. Tvättbjörnarna tvättbrädetvättar kläder och gardiner. Allt blir rent, allt blir fint. Samtidigt är det dags att göra kväll i gruvan. Dagens skörd - diamanter och rubiner stora som fotbollar - läggs i valvet och dvärgarna hejhåar sig hemåt. De upptäcker att det lyser i huset och bestämmer sig för en insatsstyrkenärmning. Efter att ha clearat undervåningen skickar de upp idioten på loftet så att han kan undersöka de mystiska ljuden därifrån. Han lyckas trassla in sig i kastruller och grytor och återvänder ner för trapporna som ett metallmonster och får Rodneykingspö av sina sex sambos. Snövit vaknar och namngissar sig in i varenda dvärghjärta utom Butters. De svenska dvärgnamnen är ju för övrigt helt genialiska, om man jämför med de engelska. Det är dags för mat, men innan det lite good old uppfostran; Snövit dagisbeordrar dvärgarna att de ska gå och tvätta sig efter att de har fått visa upp sina smutsiga grovarbetarnävar. Ute i baljan polerar de flintarna på varandra och grupptryckstvättar den fortfarande skeptiske Butter. Toker sväljer tvålen, var i hela dalen tog den vägen sen? Kanske något för uppföljaren, när den nu kommer? Tillbaka i slottet gör drottningen en häxblandning av skrik, vind och blixtar och extasysnurrar sig till en trollpacka med näsvårta och puckelrygg. Hon bibelförgiftar ett stort rödrött äpple och ger sig av mot dvärghyddan, där det för tillfället är stor klang -och jubelkonsert. Det är ryggmärgsjulaftonsavsnittet med schlagerhöjning och när Toker nysflyger upp i takbjälken går det över till att bli sovdags. Hur i himlen kan Snövit ta alla dvärgarnas sängar med gott samvete? Nåväl, efter en kvällsbön på knä vid sängkanten somnar hon in och på undervåningen skäggsnarkas det i byrålådor, kittlar och skåp. Drottningen Styxpaddlar sig genom natten och ekoskrattar om Snövits levande begravning. Morgon i dvärghyddan och det är dags att bege sig till gruvan. Snövit pussar iväg dvärg för dvärg och Butter smörsmälter efter läpparna mot hans flint. Snövit börjar baka och plötsligt står häxan i fönstret. Hon pedofillockar Snövit med ett magiskt äpple som uppfyller önskningar. Snövit sväljer bluffen, häxan beskriver förloppet utanför bild och Snövits hand Hitchcockfaller fram bakom en tunna, det tuggade äpplet rullar iväg. Nu djävlar kommer dvärgarna springande tillbaka efter att ha blivit hämtade av alla djur som sett vad som hänt. De jagar upp häxan på en klippkant, det är en återvändsgränd, det är högt, det är brant, det har börjat regna och blixtra. Det är Die hard. Häxan försöker hävarmsstjälpa ett stort klippblock ner mot dvärgarna, men plötsligt rasar klippan och häxan avgrundsvrålar sig ner mot en säker död. Man blir sugen att säga att hon föll på eget grepp. Nere vid hyddan blir det likvaka där allt och alla gråter; dvärgarna, himlen, stearinljusen och djuren. Det är en gränslös sorg. Snövit läggs i en kista av glas och guld. Eftersom sorgen är så oerhörd och förlamande kan dvärgarna inte förmå sig att begrava henne. Hon får ligga kvar, lit de parade i ett genomskinligt mausoleum. Entré prinsen som öppnar kistan och kysser sin Snövit och när alla sänker blicken i vördnad öppnar Snövit ögonen och sätter sig upp. Prinsen omfamnar henne, stor glädje utbryter - det är lätt att förstå. Blixtsnabbt tar Snövit farväl av dvärgarna - Toker försöker få en munpuss, men Snövit är konsekvent och ger honom bara en rackare på flinten igen. Snövit och prinsen beger sig bort i solnedgången med sin vita springare. Slottet badar i mattgula strålar. De levde lyckliga i alla sina dagar, och boken stängs.
Det jag undrar är ju varför Snövit tvunget skulle ge sig av? Kunde de inte byggt ett litet hus bredvid dvärghyddan? Hon trivdes ju jättebra. Tänk vad roligt för deras barn att få växa upp med sju dvärgar som grannar. Det är inte alla förunnat. Jag tror det var prinsen som övertalade henne. Han såg ut som en riktig kvinnomisshandlare.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Bröderna Grimm vet hur man skriver sagor. De skriver bra. Walt Disney vet hur man snor dessa. Och han snor riktigt bra. Jag gillar filmen väldigt mycket men huvudpersonen, prinsessan Snövit, ger mig inte mycket att hänga i julgranen. Faktum är att de delar av filmen där Anna-Lotta Larsson sjunger i falsett faktiskt är ganska uttråkande. Roligt blir det när dvärgarna gör entré. Scenen när de marscherar hem från gruvan, där Kloker leder sällskapet med gult frontljus medan Toker släpar efter med rött bakljus är vansinnigt rolig. Likaså när Snövit behandlar de vuxna karlarna som barn, helt fantastiskt - "marsch och tvätta er nu, annars får ni inte någon mat". Och dvärgarna lyder. Intressant i sammanhanget är också Butters mycket skeptiska kvinnosyn, "bah, kvinnfolk, ge dem lillfingret, de tar heeela handen" och så Klokers svar, "lyssna inte på lortgrisen, kom igen nu gubbar".
Snövit Och De Sju Dvärgarna är en klassiker, mycket tack vare Disneys ambitiösa mål att utveckla filmmediet. Projektet med Snövit var både modigt och dåraktigt i mitten av 30-talet - vem fan ville se 80 min tecknad långfilm? Väldigt många tydligen. Själv vill jag se mer av dvärgarna. Framför allt vill jag veta mer om dem. Var kommer de ifrån, vad har de för relation till varandra och vad händer efter att prinsen snor med sig Snövit till slottet i fjärran...?
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Masthuggsliden 14 i Göteborg.
Roberts betyg: 4Kommentar: Boken öppnas, slottet träder fram, Snövit kör lite smäktande prinslovin´ call and response ner i brunnen till småfåglarnas förtjusning. Drottningen med sin enorma mantel narcciserar sig så till den milda grad att hon beordrar jägaren att ta med Snövit ut i skogen och kniva henne. Den klassiska darrande handen, som till slut släpper dolken och skonar oskyldiga, vackra flickan - låter henne rymma till skogs. Hon är en flykting i okänd terräng, nattnaturen tar skepnader av odjur och storgapade monster. Men plötsligt ljus och efter lite mer call and response med småfåglar, ekorrar, rådjur, kaniner och en sköldpadda hittar Snövit fram till hyddan vid ån. Efter att ha rättat till håret, försiktigknackat och gått in i huset, tar hon genast tag i de slarviga barnens lämningar. Hon diskar, hon dammar, hon sopar - hon sjungstädar sjuungkarlslyan tills det skiner och blänker. Tvättbjörnarna tvättbrädetvättar kläder och gardiner. Allt blir rent, allt blir fint. Samtidigt är det dags att göra kväll i gruvan. Dagens skörd - diamanter och rubiner stora som fotbollar - läggs i valvet och dvärgarna hejhåar sig hemåt. De upptäcker att det lyser i huset och bestämmer sig för en insatsstyrkenärmning. Efter att ha clearat undervåningen skickar de upp idioten på loftet så att han kan undersöka de mystiska ljuden därifrån. Han lyckas trassla in sig i kastruller och grytor och återvänder ner för trapporna som ett metallmonster och får Rodneykingspö av sina sex sambos. Snövit vaknar och namngissar sig in i varenda dvärghjärta utom Butters. De svenska dvärgnamnen är ju för övrigt helt genialiska, om man jämför med de engelska. Det är dags för mat, men innan det lite good old uppfostran; Snövit dagisbeordrar dvärgarna att de ska gå och tvätta sig efter att de har fått visa upp sina smutsiga grovarbetarnävar. Ute i baljan polerar de flintarna på varandra och grupptryckstvättar den fortfarande skeptiske Butter. Toker sväljer tvålen, var i hela dalen tog den vägen sen? Kanske något för uppföljaren, när den nu kommer? Tillbaka i slottet gör drottningen en häxblandning av skrik, vind och blixtar och extasysnurrar sig till en trollpacka med näsvårta och puckelrygg. Hon bibelförgiftar ett stort rödrött äpple och ger sig av mot dvärghyddan, där det för tillfället är stor klang -och jubelkonsert. Det är ryggmärgsjulaftonsavsnittet med schlagerhöjning och när Toker nysflyger upp i takbjälken går det över till att bli sovdags. Hur i himlen kan Snövit ta alla dvärgarnas sängar med gott samvete? Nåväl, efter en kvällsbön på knä vid sängkanten somnar hon in och på undervåningen skäggsnarkas det i byrålådor, kittlar och skåp. Drottningen Styxpaddlar sig genom natten och ekoskrattar om Snövits levande begravning. Morgon i dvärghyddan och det är dags att bege sig till gruvan. Snövit pussar iväg dvärg för dvärg och Butter smörsmälter efter läpparna mot hans flint. Snövit börjar baka och plötsligt står häxan i fönstret. Hon pedofillockar Snövit med ett magiskt äpple som uppfyller önskningar. Snövit sväljer bluffen, häxan beskriver förloppet utanför bild och Snövits hand Hitchcockfaller fram bakom en tunna, det tuggade äpplet rullar iväg. Nu djävlar kommer dvärgarna springande tillbaka efter att ha blivit hämtade av alla djur som sett vad som hänt. De jagar upp häxan på en klippkant, det är en återvändsgränd, det är högt, det är brant, det har börjat regna och blixtra. Det är Die hard. Häxan försöker hävarmsstjälpa ett stort klippblock ner mot dvärgarna, men plötsligt rasar klippan och häxan avgrundsvrålar sig ner mot en säker död. Man blir sugen att säga att hon föll på eget grepp. Nere vid hyddan blir det likvaka där allt och alla gråter; dvärgarna, himlen, stearinljusen och djuren. Det är en gränslös sorg. Snövit läggs i en kista av glas och guld. Eftersom sorgen är så oerhörd och förlamande kan dvärgarna inte förmå sig att begrava henne. Hon får ligga kvar, lit de parade i ett genomskinligt mausoleum. Entré prinsen som öppnar kistan och kysser sin Snövit och när alla sänker blicken i vördnad öppnar Snövit ögonen och sätter sig upp. Prinsen omfamnar henne, stor glädje utbryter - det är lätt att förstå. Blixtsnabbt tar Snövit farväl av dvärgarna - Toker försöker få en munpuss, men Snövit är konsekvent och ger honom bara en rackare på flinten igen. Snövit och prinsen beger sig bort i solnedgången med sin vita springare. Slottet badar i mattgula strålar. De levde lyckliga i alla sina dagar, och boken stängs.
Det jag undrar är ju varför Snövit tvunget skulle ge sig av? Kunde de inte byggt ett litet hus bredvid dvärghyddan? Hon trivdes ju jättebra. Tänk vad roligt för deras barn att få växa upp med sju dvärgar som grannar. Det är inte alla förunnat. Jag tror det var prinsen som övertalade henne. Han såg ut som en riktig kvinnomisshandlare.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Bröderna Grimm vet hur man skriver sagor. De skriver bra. Walt Disney vet hur man snor dessa. Och han snor riktigt bra. Jag gillar filmen väldigt mycket men huvudpersonen, prinsessan Snövit, ger mig inte mycket att hänga i julgranen. Faktum är att de delar av filmen där Anna-Lotta Larsson sjunger i falsett faktiskt är ganska uttråkande. Roligt blir det när dvärgarna gör entré. Scenen när de marscherar hem från gruvan, där Kloker leder sällskapet med gult frontljus medan Toker släpar efter med rött bakljus är vansinnigt rolig. Likaså när Snövit behandlar de vuxna karlarna som barn, helt fantastiskt - "marsch och tvätta er nu, annars får ni inte någon mat". Och dvärgarna lyder. Intressant i sammanhanget är också Butters mycket skeptiska kvinnosyn, "bah, kvinnfolk, ge dem lillfingret, de tar heeela handen" och så Klokers svar, "lyssna inte på lortgrisen, kom igen nu gubbar".
Snövit Och De Sju Dvärgarna är en klassiker, mycket tack vare Disneys ambitiösa mål att utveckla filmmediet. Projektet med Snövit var både modigt och dåraktigt i mitten av 30-talet - vem fan ville se 80 min tecknad långfilm? Väldigt många tydligen. Själv vill jag se mer av dvärgarna. Framför allt vill jag veta mer om dem. Var kommer de ifrån, vad har de för relation till varandra och vad händer efter att prinsen snor med sig Snövit till slottet i fjärran...?
No comments:
Post a Comment