Filmen sågs på Headweb på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3Kommentar: Rita Hayworth, en femme fatale som agerat pinuppa i åtminstone två tidigare filmer i projektet - Nyckeln Till Frihet och Mullholland Drive. Ett tag gift med Orson Welles, denne Orson Welles. Som Gilda tossas hon mellan män, ömsom förför hon dem, ömsom sviker hon dem eller blir själv sviken. Den så kallade stripteasescenen får väl ingen att höja på ögonbrynen idag, men som vanligt var det ju annat förr. Black Jack, roulette och tärningsspel i denna film noir med tillhörande voice over, skuggiga mord och snabba repliker. Även homosexuella antydningar mellan de två rivalerna/kompanjonerna Farrell (Glenn Ford) och Mundson (George Macready). Turerna i Gilda är inte helt enkla att följa; klart är dock att det förflutna alltid hinner ikapp dig, oavsett du vill det eller ej. Hittar jag inte en scen som liknar den i Mandomsprovet när Gilda tar på sig strumpbyxorna? Kanske, kanske inte.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Rita Hayworth gjorde alla gånger succé som den ironiska Gilda när den hade premiär strax efter andra världskriget. Det är inte svårt att se publiken både hänförd och förförd av hennes fylliga gestalt. Dessvärre gör hon ingen strålande skådespelarinsats. Hela filmen andas för övrigt ett både implicit och explicit kvinnoförakt som inte minst kommer fram genom de två antagonisterna Johnny Farrell (Glen Ford) och Ballin Mundson (George Macready). Fyrtiotalet till trots så hade man kunnat ge Gilda både större handlingsutrymme och en mer intressant karaktär. Som de flesta gånger i den gamla skolans film noir så fattar man inte alls vad intrigen handlar om, så även i denna film. Den är ändå relativt enkel och progressiv i sitt tempo men på det stora hela så är det här en dussinfilm, en varken eller-film.
No comments:
Post a Comment