Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Fniss, skratt och ögonhöjningar. Det är underhållande, i alla fall till en början. Sen känns det som att skratta åt... ja, vad egentligen? Ihopklippta snuttar av Bush och hans administration som i vissa fall påminner om Americas Funniest Videos eller vad det heter. Grodor och grimaser. Istället är det i de sekvenser när exempelvis amerikanska soldater i Irak får komma till tals som jag blir obekväm på allvar. Och det genialiska i att söka upp och be kongressledamöter skriva under för att skicka sina egna barn till kriget. Ingen vill så klart göra det. Obehagligaste repliken levereras från en mamma som med stolthet sänt sina barn till kriget, angående egnahemsdemonstrationerna mot Vietnam, Kuwait, Irak: "...sen förstod jag att det inte var soldaterna i sig de demonstrerade emot, det var kriget i sig...". Ungefär så. Som jag minns det.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Michael Moore has done it again! Det här är dock inte en film om attacken den 11 september, den är snarare ett hårt vinklat och manipulativt reportage om Bushadministrationens hantering av denna och de konsekvenser som detta fick. Moore får Bush att framstå som en riktig jubelidiot och det är vansinnigt underhållande. Skrattet sätts dock i halsen mer än en gång. Genom klassiska hyss och provocerande manifestationer försöker Moore klä av politiken och även om det är beräknande så lyckas han med sina avsikter.
No comments:
Post a Comment