Filmen sågs på internet av Jimmy och Robert på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3+Kommentar: Sexårige Michael Myers knivmördar sin syster på Halloween, spärras in på psykklinik varifrån han rymmer 15 år senare för att återvända till den lilla staden Haddonfield och fortsätta sitt sliceande. Offren är barnvaktande, gräshöga, ölfulla och sexpigga tonåringar med Jamie Lee Curtis i spetsen. Med omväxlande povs; mördare, offer, objektiv bild kryper den här rullen fram i ganska långsam och nervig mak. Inga överdrivna effekter i form av blodfontäner eller evighetslånga jakter upp och ner i trappor. För det mesta är det snabbt och effektivt avklarat - Myers är ingen show offare. Med små medel, både ekonomiskt, bildligt och musikaliskt skapar regissören och musikmakaren John Carpenter en stämning som får fötterna att resa sig från golvet upp i soffan. Det sparsamma pianoklinket i kombination med avståndsscener i både mörker och ljus blir en fin skräckdukning. Ibland upplever jag scenerna som alltför långa, särskilt de som ska transportera tittaren vidare. Den absolut bästa scenen är när Myers har dödat en nyknullad pojkvän och spetsat upp honom på en dörr i köket. Myers drar sedan ett lakan över sig och går upp till sovrummet där flickvännen fnittrar åt vad hon tror är en skojfrisk pojkvän. Myers bara står helt tyst inför hennes allt större frustration. Bara står där som en shejk. Sen stryper han henne med telefonsladden när hon försöker ringa efter hjälp. Genialiskt.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Det enklaste av det enkla: En maskerad mördare terroriserar en amerikansk småstad där sex- och ölsyndiga ungdomar drabbas skoningslöst. John Carpenter gör en voyeuristisk skräckhistoria med lååånga och utdragna scener, precis på gränsen mellan att vara nagelbitande och långtråkiga. Det intressanta är ändå den subjektiva pendlingen mellan mördare och offer. Vi får genom kameran följa mördarens blick och iakttagande och i nästa scen är det bytets perspektiv som gäller. Det skapar en intressant list och estetik som ligger väldigt nära en annan thrillermästare, nämligen Affie Hitchcock. Referenserna till Hitchcock är också tydligare än så: huvudrollsinnehavaren Jamie Lee Curtis är till exempel dotter till Janet Leigh, offret i duschscenen i Psycho och karaktärsnamnen Sam Loomis och Tom Doyle har hämtats direkt från Hitchcockfilmer. Självklart högg den mystiske mördaren Michael Myers in sig i hjärtat hos publiken och ett antal uppföljare och nyinspelningar gjorts.
No comments:
Post a Comment