Filmen sågs på internet av hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4-Kommentar: Jon Voight, som vi senast såg i Den sista färden (1972), är landsortsbon Joe Buck som iförd cowboyhatt och tatuerade stövlar steppar ner för gatan till tonerna av Everybody´s Talking, tar långfärdsbussen till New York för att bli lyxgigolo men hamnar i ett råtthål till lya tillsammans med småskurken och krymplingen Enrico "Ratso" "Rico" Rizzo (Dustin Hoffman). Hoffman påminner på nåt vis om Rain Man i den här filmen - fast mer desperat och destruktiv.
Det jag gillar med Midnight Cowboy är att den från början känns som en feel goodhistoria med lycksökardrömmar, för att sedan växla ordentligt till nån slags droghallis med svettiga lakan och pannor, virrvarrande bildspråk och slumhostande halsar. Mot slutet glider den tillbaka till bussturen med ett drama ending med en imponerande scen där kameran först ligger på Joe som pratar med Ratso som sitter i sätet bredvid. Kameran går över till Ratso som är död med öppna ögon och huvudet mot rutan. Joe skakar honom och efter en stund går kameran tillbaka till Joe och följer hans reaktion. Detta i en tagning. Åtminstone två riktigt svåra moment. Det första att hålla ögonen öppna så länge och under åverkan. Det andra att reagera stiligt och stillsamt som Joe gör. Dessa två ihop ger en tagning som sitter fast länge.
Jag tycker också mycket om de scener där det klipps in minnen och önsketänkande från särskilt Joe. Midnight Cowboy är en liten rackare som legat och väntat på att bli upptäckt. Härligt.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Den naiva Texasdiskaren Joe Back (Jon Voight) drar till tonerna av Everybody's Talking med Harry Nilsson mot New York där han hoppas på en karriär som en midnight cowboy, en manlig prostituerad. Det går väl sådär om man ska vara ärlig. Det hela slutar med att han själv får betala för sina kvinnliga bekanta. Härligt. Han träffar bedragaren Enrico Rizzo (Dustin Hoffman) som får alla möjliga smeknamn under filmens gång och drömmer om ett liv i Florida där kvinnorna är snygga, rika och avklädda. Dock är Rizzo tbc-sjuk och hans tillstånd försämras kontinuerligt. Midnight Cowboy är en fin film om mänskliga relationer och tillkortakommanden. Referenserna till 60-talets mode och New York-kultur genom bland annat en fest med Andy Warhol känns lite grann som drogscenen i Easy Rider - märkligt placerad men ändå intressant och fascinerande. Slutscenen på bussen mot Florida knyter ihop säcken på ett fantastiskt sätt. Midnight Cowboy är en film som växer i minnet.
No comments:
Post a Comment