Filmen sågs på SVT av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Utlandagatan 10 i Göteborg.
Roberts betyg: 2-Kommentar: Jag kan se hur sextioåriga gubbar sitter och guppskrattar åt det här. Så finurligt va. Kommer inte iland. Och spriten där och maten där. Bryggor som rämnar och båtar som grundar. Svensk skärgårdsidyll med byxorna nere. Gösta Ekman redan fånge i både Papphammar och Sickan. Hasse Alfredsson inspirerade helt uppenbart till Lasse Kongo. Och alla dessa repliker nu igen. Varför bemödar de sig att ta bort manuspappret ur bild?
Skeletten på slutet är det enda jag kan tycka är ok. Men sen spolas hoppet ner helt och hållet med avslutningstexten om Televerket. Jag grimaserar och stänger äntligen av.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Nja, jag trodde jag skulle gilla den här men det är något med den ständiga upprepningen som stör mig. Emellanåt är det okej, lite smålustigt, och det kryllar av referenser till historiska farsmakare, Chaplin, Keaton och Marx, men för det mesta känns det gubbigt och styltigt. Ploten är enkel; det ska firas kräftskiva på en skärgårdsö, på ön finns kräftorna, på segelbåten som förgäves försöker komma i land finns spriten. Där har vi grundförutsättningarna. Komedi blir bäst när allvaret och tragiken ständigt finns närvarande, så är det i den här filmen, men ändå är det något som irriterar, kliar som påfrestande sommarmygg. Kanske är det skådespelarna, eller snarare karaktärerna, som känns urtjatade. Hade filmen känts annorlunda om man hade varit med när den kom redan 1965? Det får vi aldrig veta. Filmen slutar för övrigt med att alla dör. Skål.
No comments:
Post a Comment