Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Södra Allégatan 2A i Göteborg.
Roberts betyg: 3+Kommentar: Död död död. Ernst var så rädd för döden att han gjorde en film. Digerdöd och Jof och Maria med sin lille Mikael och korsfästning och dödsbikt i kyrkan - "jag vill ha vetskap" - "du vill ha garantier!" och schack med bleka Döden och den ständigt uppskjutna fristen och till slut dödsdansen över ängarna.
Silversvart foto signerat Gunnar Fischer. Det gör ju hela filmen och är en stor orsak till plusbetyget. För vissa scener är så lama, så stelt teatraliska att jag vrider mig sju varv runt min egen axel. Poppe, vilken fjant - jonglerar med två bollar (och undrar varför det inte kommer nån publik) och fejkgäspar medan frugan sitter och teatersysslar med kjoltyget. Repliker, repliker, repliker. Mad Max gör några bra insatser, särskilt i biktbåset. Bästa replikskifte: "Måste du sjunga?". "Nej". Är Poppe den sjunde ängeln?
RIP farsan.
Jimmys betyg: 3-
Kommentar: Nej du Bergman, du kan bättre än så här. Jag håller med min kombatant ovan att fotot är filmens största behållning. Den klassiska schackpartiet där korsriddaren Antonius Block (spelad av en teatralisk Max von Sydow) möter Döden (Bengt Ekerot) i ett spel om riddarens liv är en klassiker. Säga vad man vill. Och inledningsscenen på stranden börjar på ett mycket högt betyg. Sen händer något med filmen och när riddaren med väpnaren Jöns (Gunnar Björnstrand) möter gycklarsällskapet har filmen sjunkit långt under medelbetyget. Nils Poppe med sällskap skuttar runt och jag antar att det ska vara lekfullt och komiskt men det blir bara fjantigt. Hur tänkte han här, den gode Bergman? Manuset och fotot är bra, snudd på mästerligt emellanåt. Resten kan gärna dansa bort med Liemannen över ängarna.
5 comments:
Teatralisk? von Sydow? Han är ju genial, vilket hela filmen, om man klipper bort typ två scener, är. Något man för övrigt måste beakta är att det inte helt igenom är Bergmans ambition att vara djup och säga viktiga saker om döden, utan även att roa. Därav gycklare och fyllon och annat buskisaktigt.
Jag håller Bergman högt, något jag har lärt mig att göra på senare år. Men han måste kunna kritiseras. Filmen är byggd på hans egen pjäs Trämålningen, jag hade velat se den. En inte allt för kvalificerad gissning är att jag nog skulle ha gillat den bättre. För manuset är det inget fel på. Inte heller skådespelarna (förutom en viss Poppe då), de gör sin grej och är märkbart märkta av den tidens skådespeleri. Men jag tycker Bergman snubblar lite på sin egen fullkomlighet. Han får, och bör, underhålla, det säger jag inget om, men den buskighet som präglar en del av den här filmen ger jag inte mycket för. Då föredrar jag döden.
Du har helt rätt i att filmen är under all kritik. Det som särskilt stör mig är runtfjantandet i buskar och annat sånt där. Men att låta detta sänka betyget så långt ner som till 3- är lite väl sniket, i mina ögon. ;) Men smaken är som röven, som vi alla vet.
Poppes bästa roll.
bra start
Post a Comment