Filmen sågs på TCM hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Onödigt långt, och sövande i ordets rätta bemärkelse. En musikal med sång, dans och inblickar i den krävande och lömska filmfabriken. Judy "Trollkarlen från Oz" Garland och James "Ivanhoe" Mason är ett showbisnisspar. Mason är alkoholiserad och Garland står på tröskeln till det stora genombrottet. Tydligen var det omvända roller i verkligheten. Filminspelningen kantades av oroligheter och problem, både vad gällde produktion och i synnerhet vad gällde Garlands arbetsförmåga. Filmen har i efterhand klippts ner och gjorts om ett antal gånger, och den version vi såg är ett resultat av att museichefen Ronald Haver tillbringade en hel massa tid i Warner Brothers filmarkiv och lyckades lokalisera bortklippt material - både film och ljud. Därför är det vid olika tillfällen inflikade stillbilder medan ljudet fortsätter rulla. Ganska störigt tycker jag. Kändes inte direkt som att det var nåt väsentligt som tillfördes i och med den manövern. Men bra jobbat Haver!
Jimmys betyg: 2
Kommentar: Det har gjorts många filmer om filmbranschen. En del väldigt bra, Sunset Boulevard till exempel. En del ganska dåliga. En stjärna föds hade kanske varit bättre om den hade hamnat under saxen ännu en gång. Historien är det inget fel på. Men längden. Oj oj. Och Judy Garland som jag förstår klassas som en av Hollywoods största sångbegåvningar under den här perioden, men det är något som stör mig med henne i den här rollen. James Mason har vi sett tidigare, bland annat i Lolita. Han är bra som den alkoholiserade före dettingen. Särskilt i scenen på Oscarsgalan där filmen faktiskt får en alldeles särskild nerv som jag sällan ser i Hollywoodproduktioner från den här tiden. Filmen är ett bra försök som siktar mot stjärnorna men dessvärre knappt når trädtopparna.
No comments:
Post a Comment