Originaltitel: Monsoon Wedding (2001) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Multikulti i Delhi. Släktingar från hela världen samlas för ett bröllop där brudens far är långt mer entusiastisk än bruden. Gamla traditioner och nya. Gamla övergrepp och nya. Gamla människor och unga. Ett förstoringsglas på en cell i den globala världskroppen. Underhållande med indiskengelskan och pendlandet mellan olika språk, beroende på vem som pratar med vem och om vad. Men till slut? Familjen framför allt, det trygga, det närmaste. Det andra skjuts bort, fördrivs. Som Lejonkungen lite grann. Ytterst lite kanske. Lättsedd rulle, men en aning grund. Lite som en buffé på indisk restaurang. Ska passa de flesta, inget riktigt sting i nån av rätterna. Lassi!
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Traditionellt möter modernt i denna indisk-amerikanska dramakomedi om ett arrangerat bröllop i en överklassfamilj i Delhi signerad Mira Nair. Det händer en massa saker hela tiden och jag har svårt att hålla reda på vem som är vem till en början. Det är släktskap, vänskap och familjeband i en kryddig röra. Den stressade farsan skäller på bröllopsarrangören som förälskar sig i hembiträdet, dottern, alltså bruden, har en affär med den gifta TV-producenten, den flirtiga syrran hånglar upp en av gästerna och lämnar honom med ståfräs, den dansante sonen vägrar gå på internatskola och så har vi barnövergreppsintrigen som ger hela historien ett allvarsamt djup. Det mesta är ändå ganska uptempo. Språket som pendlar mellan engelska, hindi och panjabi och den indiska re-orientmusiken kokar ner detta till en mustig gryta - färgstark och livsbejakande. De snabba stadsbilderna i motljus är riktigt snygga.
Originaltitel: Aliens (1986) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3
Kommentar: Inte alls samma krypande skräckkänsla som i föregångaren, men det var tydligen inte meningen heller. Här snackar vi Marinkåren med stort M - vad fan de nu har i rymden att göra. Nu är det antiterror motherfuckers. Vapenporr och strama led, en bullrig svart man som tuggar cigarrer, en latinobutch, en syntetisk besättningsman och en företagsrepresentant med en minst sagt dold agenda. Bara för att nämna några av karaktärerna. Och så Ripley då förstås. Tyngd och trängd av minnena från senaste rymdäventyret följer hon med på uppdraget. Det blir lite Utan min dotter efter att hon hittat en enda överlevande, lilla Newt. Lilla tysta, smutsiga, smarta och modiga Newt. En ny liten docka att ta hand om. Vietnam. Extremt vapenstarka styrkor går in i en terräng de inte känner eller behärskar. Överraskas av fiendens lokala anpassning. Skjut hur mycket du vill, jag dyker upp bakom dig, under dig, inuti dig. Väldigt underhållande med alla oneliners som varannan gång är helt oförståeliga och varannan gång riktigt dåliga. Men monstren är fina och passningarna till Kubricks År 2001 - Ett Rymdäventyr och The Shining (i alla fall i Director´s Cut) kan man flina åt. Bitch.
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: 57 år senare. Ellen Ripley (Sigourney Weaver) hittas som ensam överlevande från skeppet Nostromo. Traumatiserad efter händelserna i Alien har hon svårt att förklara vad som egentligen hände. Dessutom får hon veta att planeten LV 426, där de hittade rymdmonstret, har blivit koloniserad. So far so good. Sedan börjar eländet. Kontakten med kolonin bryts och Ellen börjar fatta misstankar. Tillsammans med en pluton marinkårssoldater, den ena värre och mer patetisk än den andre, beger de sig till planeten och kriget kan börja. Ellens moderskänslor väcks till liv när hon till varje pris ska rädda den enda av kolonins överlevande, den lilla flickan Newt (Carrie Henns enda skådespelarroll). Öga mot öga med modermonstret. Bitcharnas kamp. James Cameron, Terminator och Terminator 2-regissören, matar på med allehanda vapen och krigsklyschor i denna film, som enligt boken sägs vara en av filmhistoriens bästa uppföljare. Kiss my fucking ass, bitch. Den här ger inget som helst mervärde till Alien-sagan. Monstren kanske är lite snyggare och mer avancerade men annars är det emellanåt snudd på pinsamt. Högt tempo gör att de närmare 150 minuterna ändå går riktigt fort. Det är skönt.
Originaltitel: Toy Story (1995) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Jag har alltid trott att Tim Burton har legat bakom denna filmen, men han har ju verkligen ingenting med den att göra. Den första helt datoranimerade långfilmen. Pixar och Disney i samarbete, med John Lasseter som ett gummiband däremellan. Början är grymt bra och underhållande, särskilt gillar jag de små soldaternas framskridning. Själva mittenpartiet kändes en aning långt och ljummet, men sen på slutet blev det riktigt bra fart igen med flyttbilen och raketen. Ser gärna om den här på stor duk. Jag fattar ju verkligen inte hur mycket arbete som måste ligga bakom en sån här produktion. När det är så sjukt bra gjort glömmer jag snabbt vilket fantastiskt hantverk som krävs för varje sekund. Jag antar att denna kommer vara med på Kalles Jul om 40 år, som Snövit och Djungelboken.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Pojken Andys favoritleksak, cowboydockan Woody, är rädd att bli utkonkurrerad av Andys nya leksak, den spännande och högteknologiska Buzz Lightyear. Svartsjukan sätter de båda i stor fara och de hamnar hos den sadistiske grannpojken Sid som älskar att tortera sina leksaker. Fin vänskap utvecklas och med gemensamma krafter lyckas Woody och Buzz hamna hos Andy igen. Toy Story är en skicklig animering i högt tempo signerad Disney och Pixar. Framför allt slutet kan jämföras med vilken klassisk actionrulle som helst. En finfin upplevelse.
Originaltitel: Planet Of The Apes (1968) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regemenstgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 4
Kommentar: Tidsdilatation. Hisnande. Och hur superbt det används i detta kostymdrama där John Chambers sminkat sig själv till parkettplats i filmhistorien. Regi av Franklin J. Schaffner som ligger bakom både Papillon och Patton. Vapenkramaren Charles Heston landar efter en riktig långkörare med sin rymdfarkostbesättning i vattnet på vad som till sist visar sig vara postapokalyptiska jorden. Ombytta roller; människoburar vaktas av apor. Filmen sen ett nästan deckarredogörande pussel - hur och när och vem vet mest? Orangutanger, schimpanser, gorillor hierarkirerar. Varför dölja de arkeologiska grottfynden? Och vad är The Forbidden Zone? Rättegång, gevär och korruption. Har vi inte kommit längre? Det är ändå 3978. Tankekittlande och stundtals riktigt homoerotiskt. Inspelad i Kalifornien och Arizona. Efter en roman av faktiskt fransmannen Pierre Boulle, som även skrev boken som blev filmen Bron Över Floden Kwai.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: En expedition sänds ut i rymden och ser förvånansvärt välkammade ut när de vaknar efter en drygt 2000 år lång resa. På grund av tidsdilatationen uppfattar de själva resan bara som 18 månader. Krasch i vattnet på en mystisk planet. En kort vandring genom ett öde klipp- och ökenlandskap och glädjen när de hittar en liten växt vilket tyder på att det finns liv på planeten finner inga gränser. Intressant med tanke på att de faktiskt kraschade i en sjö vilket i sig är tecken på liv. Nåja, våra vänner hamnar därefter i trubbel med aporna som verkar styra planeten. Några dör, någon lobotomeras men machokaptenen Taylor (Charlton Heston) tas till fånga som ett experimentobjekt. Okej, det är skapliga apkostymer och en intressant story men när jag väldigt långt in i filmen plötsligt inser att det faktiskt är Jorden de har återkommit till så förstärker det den positiva upplevelsen.
