tag:blogger.com,1999:blog-72761347741457368412024-03-13T22:27:13.771+01:001001Det finns 1001 filmer vi - Jimmy Eriksson och Robert Singleton - måste se innan vi dör! Dessa finns redovisade i den svenska utgåvan av boken "1001 filmer du måste se innan du dör" (2006). Följ våra omdömen i denna blogg.*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.comBlogger887125tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-75888840271617939712021-05-30T09:22:00.003+02:002022-02-14T16:25:13.898+01:00Nr 887: Miljonen<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Le Million (1931) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0022150/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Le_Million">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIft8an1Sr-UNo3IF2_yWyHyI5SpAERk745HJpteNpNag69AXZU3glGgOrijZgs0sgWb7Qff58kwcxlSZ3WGasnhEitAUtmn9GiwVuVZ0ppeK_eoqDEa10qn04iYJ_-qFAvnkuOOM6xyk/s1000/3odbz1moetkxqvsybrfpckludti-168.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="703" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIft8an1Sr-UNo3IF2_yWyHyI5SpAERk745HJpteNpNag69AXZU3glGgOrijZgs0sgWb7Qff58kwcxlSZ3WGasnhEitAUtmn9GiwVuVZ0ppeK_eoqDEa10qn04iYJ_-qFAvnkuOOM6xyk/w141-h200/3odbz1moetkxqvsybrfpckludti-168.jpeg" width="141" /></a></div>Roberts betyg:</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar:</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Jakten på jackan. Fransk fars som börjar med glidåkning över Paris hustak där vi landar rakt in i en fest. Stoj och glam. Tjo och dans. Varför så glada? Då behöver vi backa några timmar till tidigare på dagen. Throwback. En utblottad konstnär lyckas vinna högsta vinsten i ett lotteri men lotten hamnar i en jackficka som hans fästmö Beatrice ger till en kriminell. Det blir upptakten på en jakt där alla tycks jaga alla, en historia där vänner blir fiender och fiender blir vänner, förvecklingar avlöser varandra och efter en lång dags färd mot natt lyckas allt till slut ordna upp sig och det blir ringdans under takåsen.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"> <br />René Clair gjorde samma år <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2021/01/nr-872-tva-lyckliga-hjartan.html">Två Lyckliga Hjärtan</a>. Det här är Clairs andra ljudfilm och han </span><span style="font-size: x-small;">kallade ljudfilmen för "en onaturlig skapelse". Ändå behärskar han införandet av ljud på ett fint sätt och mimiken, charmen och musikaliteten i samspel med både originaliteten och kreativiteten gör att filmen håller en hög nivå rakt igenom. </span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-11145383639183188272021-05-16T12:41:00.007+02:002021-10-16T14:14:55.036+02:00Nr 886: Magnolia<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Magnolia (1999) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0175880/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Magnolia_(film)">Wikipedia</a><br />Filmen sågs på Google Play/YouTube av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5OyDvrv-Bu7tU82OsCU3ffa7EPk7hXZvCEDiQR_qPQM77DySQ8krh7bLLQWRz0RY9MFmQRPWiTgTBZ_7krerk45J87B8irv6ltSV0dH4uv4lShr5qFly6MkcbzFW8uksQZ1vLnRepwh8/s600/1460120609-dde9b432568d06d6622404781b05efde8214a3c8.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="400" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5OyDvrv-Bu7tU82OsCU3ffa7EPk7hXZvCEDiQR_qPQM77DySQ8krh7bLLQWRz0RY9MFmQRPWiTgTBZ_7krerk45J87B8irv6ltSV0dH4uv4lShr5qFly6MkcbzFW8uksQZ1vLnRepwh8/w133-h200/1460120609-dde9b432568d06d6622404781b05efde8214a3c8.jpeg" width="133" /></a></div><br />Roberts betyg:</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar:</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 5-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Vi har sett det tidigare i Pulp Fiction, Short Cuts och Nashville. Löst sammanflätade historier som vävs ihop av tillfälligheter och sammanträffanden. I <i>Magnolia</i> får vi följa Frank TJ (<i>Tom Cruise</i>) som en misogyn machopredikant som närmast sektmässigt vill få män att återta kontrollen över sitt kön, den misantropiske, döende tv-mogulen Earl (<i>Jason Robards</i>), hans mycket yngre fru, den stressade Linda (<i>Julianne Moore</i>), hans vårdare Phil (<i>Philip Seymor Hoffman</i>), den överbegåvade men hårt hållne frågesportspojken Stanley (<i>Jeremy Blackman</i>), den ensamme, godhjärtade polisen Jim (<i>John C Reilly</i>) som uppvaktar den missbrukande och ångestfyllda Claudia (<i>Melora Walters</i>), hennes döende far, programledaren Jimmy (<i>Philip Baker Hall</i>) och många fler i det stjärnspäckade persongalleriet. Alla trevar sig fram på olika sätt under ett dygn i en ensam stad, där de små detaljerna i deras inre bygger berättelsen kring livets stora teman - kärlek, ondska, ensamhet, svek, relationer, hemligheter, mål och mening. Inledningssekvensen där vi introduceras för tre historiska och av varandra oberoende händelser är briljant och visar på att allt som sker, hur isolerade händelserna än tycks vara, är delar i ett större sammanhang och detta sätter ramen för filmen. De bibliska anspelningarna och narrativet om det misslyckade föräldraskapet, framför allt faderskapet, är genomgående spår. </span><span style="font-size: x-small;"><i>Paul Thomas Anderson</i><span> gör en ambitiös, men inte alls särskilt pretentiös film, där varje karaktär tillåts vara människa i all sin otillräcklighet och i alla sina brister och det regnande grodor tycks alldeles självklart. Det kommer väldigt nära ett berättartekniskt och cineastiskt mästerverk. </span></span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-3640232772902718082021-05-15T20:25:00.009+02:002021-09-04T12:05:27.295+02:00Nr 885: Once Upon A Time In China<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: 黃飛鴻 Wong Fei Hung (1991) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0103285/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Once_Upon_a_Time_in_China">Wikipedia</a><a href="https://www.blogger.com/#"></a><br />Filmen sågs på internet/DVD av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnQabC5T25ym8o0etHYvoT8mm2OpVmJ5rFtBZcmUv5-ZpueosMPn3u32XFswjMGwsuoBerIZNrlEluILHJjfxHiVmi9P7JI78579AM6Okcgv-OlDozugHa0204NHiNMGxPfR1kb9bZcl4/s495/once_upon_a_time_in_china_import.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="495" data-original-width="348" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnQabC5T25ym8o0etHYvoT8mm2OpVmJ5rFtBZcmUv5-ZpueosMPn3u32XFswjMGwsuoBerIZNrlEluILHJjfxHiVmi9P7JI78579AM6Okcgv-OlDozugHa0204NHiNMGxPfR1kb9bZcl4/w141-h200/once_upon_a_time_in_china_import.jpeg" width="141" /></a></div>Roberts betyg: 3</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Karatelördag, film numero due. I likhet med tidigare filmen idag, <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2021/05/nr-884-piratpatrullen-2a-gai-waak-juk.html">Piratpatrullen 2</a>, så upplever jag det som rörigt. Ja, omöjligt att hänga med. Detta är det absolut mest vanliga tillståndet för mig i det här projektet; att jag inte fattar handlingen. Det är ju helt uppenbart att det finns en handling, och jag känner en slags besvikelse varje gång. Kanske mer med den här filmen, jämfört med den tidigare idag, eftersom det här redan från början med drakdans och strandmotion känns som att det finns ett mer konstnärligt och råare anslag i bild och berättande. Vackrare, stiligare, elegantare. Och det fightas ordentligt och om minsta lilla så klart. Och jäklar vad det går sönder grejer hela tiden vid dessa fighter; lösöre, hela inredningar, delar av byggnader. Även i denna film en kolonialkritik, som jag uppfattar det. Och filmen igenom dyker det upp karaktärer som jag misstänker är närmast mytologiska. Aunt 13 exempelvis, eller huvudpersonen Master Wong (<i>Jet Li</i>). Men jag sitter helt enkelt och tittar på, som det kallas, rörliga bilder utan att fatta ett dyft. Black Flag Army. Nåt amerikanskt fort. En hel del Matrixdoftande slowmosekvenser. Shadowless kick. Wongs paraplyfight. Oerhörda mängder stegar på slutet. Kulan som fingersprätts iväg rätt in i pannan på motståndaren.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Definitivt en film som jag skulle vilja se igen efter att ha gått grundkursen. Men så tänker jag ju om nästan alla filmer. Det är ju nån bug, helt klart.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Den framgångsrike mångsysslaren och folkhjälten Wong hamnar i vägen för stans indrivare och hans gangstergäng. Stackars residenset bränns ner. Samtidigt pågår ett politiskt och militärt spel mellan diverse västerlänningar och kinesiska intressen i en invecklad intrig som jag nog aldrig skulle fatta om jag så såg om filmen flera gånger. Den stoiske hjälten Wong tycks ställas emot allt och alla när han, i scener som nästan trotsar tyngdlagen, ska navigera i detta kaos. Samtidigt finns det, i jämförelse med förra filmen, en mycket högre konstnärlig ambition i den här filmen tycker jag. Både i berättelse, dramaturgi och foto men även i fightingscenerna som känns mer innovativa (kan bero på något mer avancerad teknisk trickfilmning). </span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-77377320297026268342021-05-15T12:22:00.008+02:002021-09-04T11:50:29.932+02:00Nr 884: Piratpatrullen 2/'A' gai waak juk jaap<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: A計劃續集; Jackie Chan’s Project A II (1987) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0092501/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Project_A_Part_II">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på Google Play/Youtube av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0_76_xAAatv-xytAgTS2InzLd0Cfc1mQaH1Dzq9Sj1snPy9ueRP8YVzpkCi2kRH61dem9G1m8uLmtYQ9MurlFgz17Y4LIfDecEHNSkuHB8slktTdea2CSoTsKNKuw86WAVZaklWDRiSE/s1200/project-a-2-poster-aug-19-1987.webp" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="774" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0_76_xAAatv-xytAgTS2InzLd0Cfc1mQaH1Dzq9Sj1snPy9ueRP8YVzpkCi2kRH61dem9G1m8uLmtYQ9MurlFgz17Y4LIfDecEHNSkuHB8slktTdea2CSoTsKNKuw86WAVZaklWDRiSE/w129-h200/project-a-2-poster-aug-19-1987.webp" width="129" /></a></div>Roberts betyg: 2+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Karatelördag, film numero uno. Rörigt, tycker jag i vanlig ordning. Men det verkar handla om "oegentligheter inom poliskåren" som ståndmoraliske Dragon Ma (<i>Jackie Chan</i>) ska städa upp. Det finns också nån revolutionsrörelse, en juvelstöld och en råttätande hämndaktion från - antar jag - filmen som föregick denna; Project A. Mycket fighting och stunts så klart. Mycket stön, stånk, pust, puh, gny, oj, ah, flämt, katjing och med jämna mellanrum instucken kolonialkritik. Sista halvtimmen växlas det upp och se där, en fallande vägg över Jackie, precis som över <i>Buster Keaton</i> i <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2010/03/nr-194-hans-son-pa-galejan.html">Hans Son På Galejan</a>. Och så bloopers på slutet. Mycket underhållande.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Engelsk dub i oprentiös Hong Kong-underhållning. <i>Jackie Chan</i> far fram i scener som blandar både lekstuga och hinderbana. Välgjorda fightingscener blandas med snubbelhumor och amerikansk snutfilm. Det är korrumperade poliser, välbärgade revolutionärer och hämndlystna pirater. Det blir aldrig tråkigt men inte särskilt spännande heller. Inget oväntat, inga intressanta gråzoner mellan ont och gott, ingen vidare intrig. Allt bygger egentligen på Chans uppvisning i vighet, i koreografi och i imponerande stunts där han får allt att se så lätt ut. Vilket det så klart inte är. Tydligen har han skadat sig i praktiskt taget alla filmer han medverkat i. Allt för publikens skull.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-6977817933224431432021-05-05T16:55:00.012+02:002021-07-16T12:50:58.264+02:00Nr 883: Hålet<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Le Trou (1960) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0054407/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Hole_(1960_film)">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på SVT1 av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgW1nPyrHLdiYwTEP0EC3Lu0a3C6JxNZxk2vpHD9LwQdXDbauJDhVSTjt1dOarqtbhcitIdQRRYRg6pxyOVcFKUib5-2ER8hphDUwEZGSS9z8jpEt7V5q3ZET2Tt4Ea8LPPwmt3KenqAJU/s1000/MV5BYzg1ZWQxZDMtYjBhMC00OTNhLWJiNGYtMGFiNDQ4NzQ4NjVlXkEyXkFqcGdeQXVyNTA1NjYyMDk%2540._V1_.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="740" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgW1nPyrHLdiYwTEP0EC3Lu0a3C6JxNZxk2vpHD9LwQdXDbauJDhVSTjt1dOarqtbhcitIdQRRYRg6pxyOVcFKUib5-2ER8hphDUwEZGSS9z8jpEt7V5q3ZET2Tt4Ea8LPPwmt3KenqAJU/w148-h200/MV5BYzg1ZWQxZDMtYjBhMC00OTNhLWJiNGYtMGFiNDQ4NzQ4NjVlXkEyXkFqcGdeQXVyNTA1NjYyMDk%2540._V1_.jpg" width="148" /></a></div>Roberts betyg: 4</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Intimt, klaustrofobiskt, minimalistiskt, och alla andra klyschor jag kan tänka mig. Men jag misstänker att det faktiskt spenderas mer tid utanför cellen än vad det först känns som; ut och in på kontor, ner och upp ur underjorden. Men cellen är navet, varifrån trådarna utgår. Hög MacGyver-faktor på fingerstympade Roland (<i>Jean Keraudy </i>- som också var med in real life när det begav sig<i>), </i>som förvandlar än det ena än det andra till användbara verktyg i arbetet med att gräva sig genom cellgolvet, säkra luckor i underjordiska gångarna och hacka sig ut genom sista tunnelväggen. Dessutom konstruerar han ju "periskopet" av en spegelskärva, en tandborste och lite tråd, med vilket de kan hålla utkik genom tittgluggen i celldörren. Oerhört effektivt uppbyggt med den sista vändningen av spegeln på slutet där det helt plötsligt står en enorm vaktstyrka och väntar i den lilla bilden. Tycker det känns som <i>Hitchcock</i>. Spännande mest hela tiden, och helt utan musik! Påminner ju om nervdallrandet i <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2009/03/nr-97-fruktans-lon.html">Fruktans Lön</a>. Och tankarna går såklart även till <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2013/09/nr-434-en-dodsdomd-har-rymt.html">En Dödsdömd Har Rymt</a>, <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2009/07/nr-129-nyckeln-till-frihet.html">Nyckeln Till Frihet</a> och <i>Flykten Från Alcatraz.</i></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Den ende man egentligen får veta något om är (stackars) Gaspard (<i>Marc Michel</i>), som blir femte hjulet i utbrytarbandet. Genom att de andra fångarna ställer nästan förhörsfrågor till honom filmen igenom distanserar de samtidigt sig själva, håller misstänksamt avstånd. Och Gaspard verkar bli lurad att förråda sina kamrater på upploppet. Av förväntade friheten blir bara cellbyte.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Tänker på åtminstone tre saker som jag... ja, tänker på. </span></div><div><span style="font-size: x-small;">Först, i inledningen. Filmen presenteras utanför murarna av numera verkar det som bilmekanikern Jean Keraudy (som alltså även är med i filmen), och han talar in i kameran när han berättar att historien vi ska få se är hans. Varför görs detta undrar jag? Alltså, vad ska det tillföra? Är det konstnärligt? Meta? Han är bevisligen inte i fängelse längre, så han fick ingen dödsdom i alla fall. Ja, det är som sagt bara något jag konstaterar att jag reagerar på, men inte förstår.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Den andra grejen är fyraminutersscenen när de påbörjar krackelerandet av golvet i cellen. Den scenen är lite känd verkar det som. För att den visar, under lång tid och utan klipp, arbetet med att ta sig igenom golvet. Jag tror att jag fattar grejen där, att det ska skapas en känsla av autenticitet, att man ska bli en i rummet i och med den utdragna beskrivningen. Men det är lite samma där, jag noterar att jag reagerar. I resten av filmen används mycket mer följsam och effektiv klippning för att beskriva grävande, sågande, förflyttande. Så varför just den enda scenen i början? Trademark? Konstnärligt? Meta? Jag ser framför mig en barnbok, bara exempelvis, där det står: och bonden plöjde och plöjde och plöjde. </span><span style="font-size: x-small;">Och där brukar det stanna. Men i detta fallet hade det stått: och bonden plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde </span><span style="font-size: x-small;"><span>och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde </span><span>och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde </span><span>och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och plöjde och till slut somnar ju barnet. Men, trots allt lite intressant scen att titta på.</span></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Tredje grejen är timglaset. Det konstateras att det inte finns någon klocka och att de som gräver i tunneln måste ha koll på tiden. Det konstrueras ett timglas. Det tar 30 min för sanden att rinna igenom. Hur vet man det, om det inte finns nån klocka?</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Bara småtjafs detta, för jag tycker mycket om filmen och har inget emot att tugga i mig ovanstående.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Särskilt scenerna nere i tunnlarna är snyggt filmade, med oljelampsförflyttandet där kameran verkar, i alla fall vid några tillfällen, göra en sån där bakåtzoom samtidigt som personerna rör sig bortåt. Kan inte heller riktigt sluta tänka på att de liksom skulpterar sig in i friheten. Och scenen med upplyfta brunnslocket och den potentiella taxin är skön. Läser <i>Det</i> av <i>Stephen King </i>samtidigt som jag ser denna. Mycket underjordiska tunnlar och spindlar.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: 1947. Santéfängelset i Paris genomgår en renovering och internerna får trängas ihop i cellerna. Rymningsplaner gror. Gaspard är nykomlingen i de sammansvurna fyras gäng och involveras i planerna. Men aldrig helt och hållet och det skildras snyggt genom frågor, blickar och också det faktum att det är endast Gaspard som vi får veta något om egentligen. Efter lite MacGyver-innovationer så påbörjas grävningen i kanske filmens mest kända scen, den nästan realtidsskildrade och oklippta scenen när de hugger, gräver och slår sig genom cellgolvet till vad-som-nu-finns-där-under. Lugnt, metodiskt och tillitsfullt arbetar de sig genom fängelsets kloaker samtidigt som de hela tiden behöver parera och leda bort vakternas uppmärksamhet. Filmen är detaljerad och intim, isolerad och spännande. Efter premiären klipptes tydligen 24 minuter bort av ursprungsversionen och detta material har aldrig återfunnits.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-7407880058572661402021-05-04T19:39:00.011+02:002021-07-16T12:36:45.835+02:00Nr 882: Henry V<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Henry V - T</span><span style="font-size: x-small;">he Chronicle History of King Henry the Fifth with His Battell Fought at Agincourt in France </span><span style="font-size: x-small;">(1944) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0036910/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Henry_V_(1944_film)">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY7NhddblUbUHoz3Ejezd33Tlyk_KQyzLzJG5HEl0L6j4XXnkfZu-ks50C9c1IdnJfwwjpQEMCD65jc0kEcflFnxeIG15STf6UQWe6HKdG-at4zRXzqOFFk3g842_rQUKVNvckfgWL6eA/s1200/a7abc85ed17b202531029a2d489d1701.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="800" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY7NhddblUbUHoz3Ejezd33Tlyk_KQyzLzJG5HEl0L6j4XXnkfZu-ks50C9c1IdnJfwwjpQEMCD65jc0kEcflFnxeIG15STf6UQWe6HKdG-at4zRXzqOFFk3g842_rQUKVNvckfgWL6eA/w133-h200/a7abc85ed17b202531029a2d489d1701.jpeg" width="133" /></a></div>Roberts betyg: 3</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Filmatisering av Shakespeares pjäs. Grymma miniatyrer av landskap, softa kulisser och dukar. Fantastiska kostymer på både människor och djur. Vissa såg ut som vandrande spelkort. Intressant grepp att börja på teaterscenen i The Globe i London och sen förflytta handlingen till Frankrike via Southampton och sen tillbaka till Londonscenen igen. <i>Slaget vid Azincourt</i> var det jag väntade på men blev inte lika impad som av <i>Slaget vid Shrewsbury</i> som vi såg i förra filmen <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2021/04/nr-881-falstaff-chimes-at-midnight.html">Falstaff</a>. Falstaff ligger väl och dör i en säng i denna rullen om jag fattade det rätt. I övrigt förstod jag inte ett endaste smack av dialogen. Otextat, och jag gav nog upp redan efter 5 minuter. Vem som helst kunde sagt vad som helst när som helst. Skulle faktiskt vara kul att se den med text och eventuellt hänga med i handlingen. Nu blev det mer att bara försöka parera alla som skrek i tid och otid. När de inte viskade. Teaterviskade.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 1+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Överflygning av London anno sent 1500-tal och inzoomning av Shakespeares The Globe där teatersällskapet välkomnar till uppsättningen av <i>Henry the fifth, t</i></span><span style="font-size: x-small;"><i>he chronicle history of king Henry the fifth with his battle fought at Agincourt in France</i>. Jag är redan trött. Otextat är det också. Sedan, i en fin övergång från teatern och in i berättelsen, in i den filmiska delen, vaknar jag till lite. Det börjar med <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2021/04/nr-881-falstaff-chimes-at-midnight.html">Falstaffs</a> död (som förra filmen slutade med, inga jämförelser i övrigt) och fortsätter till det franska hovet som nonchalant och blaséartat inväntar den engelska invasionen. Nu somnar jag nästan igen. Sedan kommer då slaget om Agincourt och jag hajar till lite. Men det här är verkligen tråkigt och helt intetsägande. Liksom i förra filmen får vi dock även här bevittna den fantastiska nerhissningen av rustningsryttaren i sadeln. Det höjer betyget till ett plus.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-11096470741071124482021-04-29T21:45:00.009+02:002021-07-16T12:15:18.454+02:00Nr 881: Falstaff (Chimes At Midnight)<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Campanadas a medianoche (1965) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0059012/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Chimes_at_Midnight">Wikipedia</a><br />Filmen sågs på <a href="https://play.google.com/store/movies/details/Falstaff_Chimes_at_Midnight?id=giWNzWopJHk.P&hl=sv">Google Play</a> av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1g5IVxeHYhhYdNsFWT1oBfaHXOXC-uZaZ15cyFqydygeekCx3zvRrXrWFjQn50nQDe_sBOsxk-3lwafGNMYXEe6J-uRI9sc-yHurnRoBV8uEPVx5PQ_E8hQZFBVOnr3kZQvSYbaHFWZI/s364/NE-0776_po-reg-medium_orig-1617789076817.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="364" data-original-width="250" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1g5IVxeHYhhYdNsFWT1oBfaHXOXC-uZaZ15cyFqydygeekCx3zvRrXrWFjQn50nQDe_sBOsxk-3lwafGNMYXEe6J-uRI9sc-yHurnRoBV8uEPVx5PQ_E8hQZFBVOnr3kZQvSYbaHFWZI/w138-h200/NE-0776_po-reg-medium_orig-1617789076817.jpeg" width="138" /></a></div>Roberts betyg: 3</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: <i>Orson Welles</i> är Shakespearekaraktären Falstaff. John, Jack, Hans. Minst tre olika förnamn på den liraren, fet som smör, uppblåst som en ballong, pillemarisk blick. Trickster, men kommer liksom inte in från sidan utan fyller upp hela synfältet. 1400-tal. England. Kung dör. Richard två tror jag. Ny kung tillträder. Henry fyra. Sonen till denne, blivande Henry fem, hänger hellre med festprissen Falstaff än ägnar sig åt... ja, vad? Prinsliga plikter? Mäktiga slott med väldiga stensalar och disiga solstrålar som skär rakt in i de rojalistiska relationenerna som tunga svärd, förebådande det som dyker upp mitt i filmen - den sex minuter stora behållningen: slaget vid Shrewsbury. Som en fältslagsmall; tassandet innan konfrontationen, frustande hästar, höjda bågar, vinande pilar, klonkande sköldar, klingande klingor, resta lansar, svingande klubbor, slamsor och blod, spjutande spjut, och så vidare. Höghastighet i både klippning och i uppspelning av vissa scener, vilket ju ser journalfilmsroligt ut. Monty Python. Avslutas med gyttjebrottning. På slutet dör kungen igen och Henry fem bestiger tronen, vänder ryggen åt sin gamla partypolare Falstaff. Som dör av sorg, eventuellt.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Ohyggligt svårt att hänga med i de där gammelrimmade dialogerna. Extremt teatraliskt - naturligt eftersom det väl är dramer för scen det bygger på. Nåt slags hopkok. Men man får ju titta på hur karaktärerna ser ut när de säger något, och utgå från det. Glad, arg, ledsen, finurlig, allvarlig. Av det som sägs fattar jag inte mycket. Men mitt i den nästan parodiska scenen där nån motståndare sticks ner av Henry fem och ska leverera det obligatoriska avskedstalet i det tysta utrymme som uppstår mellan liv och död, så säger han bland annat: "Tanken är ju livets slav, och livet är tidens narr." Fantastisk sak att säga medan man sminkar biskopen.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: <i>Orson Welles</i> har definitivt pondus som den burduse, snacksalige och lögnaktige suputen Falstaff, prins Henriks polare och festkompis. Man tycks ju aldrig ha tråkigt i Falstaffs sällskap, alltid nåt på gång liksom. </span><span style="font-size: x-small;"><span>Alla Haddockska och Shakespearska förolämpningar och superlativ är lite kul till en början men det blir fort lite tjatigt och tröttsamt. </span><span>Sen kommer ett krig, ohyggligt och eländigt, men en av filmens absoluta höjdpunkter. Det finns inget ärofullt i detta utan endast misär fast skildrat och klippt med utomordentlig precision. Lite lustigheter också med fantastiska lyftanordningar för att placera de, av rustningar tunga, soldaterna på sina hästar. Falstaff är en bifigur i Shakespeares dramer om Henrik den fjärde får i den här filmen fullt fokus. Lärorikt och underhållande.</span></span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-27098595844311268252021-04-26T09:01:00.015+02:002021-05-07T17:27:41.032+02:00Nr 880: Arvtagerskan<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: The Heiress (1949) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0041452/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Heiress">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på <a href="https://archive.org/details/TheHeiress">Internet Archive</a> av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-oR5ZI-E2xFH3ucdty0VeDilKfpisOjGoQfSrpOeKXxcLyJTZcsXy2HFw4V4R_LNRYPinVjb9L7ynTTmJx-1ENfPh0YOLw9I2m2Ga2wrCk8J_dsCqUOlVNOzEB1rvt60sl_16l3gs5zc/s317/5fdb020838e8256630cfa297ec81cdd1.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="317" data-original-width="217" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-oR5ZI-E2xFH3ucdty0VeDilKfpisOjGoQfSrpOeKXxcLyJTZcsXy2HFw4V4R_LNRYPinVjb9L7ynTTmJx-1ENfPh0YOLw9I2m2Ga2wrCk8J_dsCqUOlVNOzEB1rvt60sl_16l3gs5zc/w137-h200/5fdb020838e8256630cfa297ec81cdd1.jpeg" width="137" /></a></div>Roberts betyg: 3</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Skrev ett lite längre inlägg, men det försvann. Orkar inte skriva om. Ung, vit, priviligierad, ekonomiskt oberoende kvinna, Catherine, är blyg, försynt, hämmad och väldigt upptagen med att oroa sig för vad hennes far ska tycka om hennes livsval. Fadern är änkling, burdus, onödigt hård och brutalt ärlig. Då glider <i>Montgomery Clift</i> in i bilden som en strålande vacker solochvårare. Han vill åt arvet, hennes. Pappan inser detta omgående och varnar dottern som naivt blundar i sin halsöverhuvudförälskelse. Pappan skjuter på vigseln och tar med dottern på Europaresa för att få henne på bättre tankar. Under tiden stabiliserar sig Clift i lyxhuset där hemma. Cigarrer och konjak, eller motsvarande. Vid hemkomst planeras det för hastigt bröllop, men fadern hotar med att ändra i testamentet, göra dottern pengalös. Då lämnar Clift skeppet, drar till Kalifornien. Catherine hjärtekrossad, och träder in i slutfasen av elektriala processen, tar avstånd från fadern som nu är sjuk och döende. Så döende att han dör. Åren går. Catherine broderar maniskt alfabetet. En dag dyker han upp igen, Clift, och vill bli tagen tillbaka. Han kan, som man säger, förklara sig. Catherine låtsas gå med i dansen. Kattans lek med råttan. Men när Clift kommer tillbaka som avtalat bommar hon igen, släcker ner och går en trappa upp. Clift står kvar utanför och bankar förgäves på dörren. Hämnden är viktig och ljuv.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Artigt och välartikulerat, särskilt första halvan. Lite sömnigt, men bra build up till ett i mitt tycke ganska lamt slut. Jag vill liksom ha ett mer fläskigt Tarantinoutbrott. Sätt nålen i skallen på honom, tre snabba skrevsparkar med stilettklackarna och sen skicka honom ut för ett stup i mörka droskan. Nope. Hon låser dörren. Ok. Grand finale.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Enorm karaktärsutveckling hos Catherine och några fina spegelscener.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Här ser vi en uppvisning i makalös karaktärsutveckling hos <i>Olivia de Havillands </i>naiva och lite klumpiga arvtagerska Catherine. För det första är det fantastiskt hur någon kan se både bekymrad, plågad, förälskad och förväntansfull ut på samma gång. Hur hon sedan utvecklas i både kroppshållning, röstbyte och ansiktsuttryck är definitivt värt en Oscar. Den stora behållningen för mig är just den utveckling vi får bevittna och hur hon med sin tysta och kyliga </span><span style="font-size: x-small;">självständighet till slut, inte bara vänder sin döende far ryggen, utan också ger sin hycklande friare på båten. Låt honom stå där ute i regnet och förgäves banka på den stängda dörren. Kanske hade lite kallblodig hämnd varit uppfriskande men kalla handen är minst lika befriande.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-35870674425328635772021-04-25T21:47:00.010+02:002021-05-07T16:56:06.661+02:00Nr 879: Vildast Av Dem Alla<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Hud (1963) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0057163/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Hud_(1963_film)">Wikipedia</a><br />Filmen sågs på DVD av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och på Google Play av Robert på rum 142 på Scandic Frimurarehotellet i Linköping.</span><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwKrZrlZACyrVcviQxUNZ6MRmbuLY78mbGK6D-FTgpotp1jJotenJ0LVfmKWOVgJDjcz5EdXR-x1I77ucZ2H7G3rEYJQqGeFe3pBTypq03obpkj97tVYwjCGkyGzsT873U-KsPUPyKrkg/s448/c96b7a6316c1d72d19d6e856a33c0a70-Vildast_20av_20dem_20alla.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: x-small;"><img border="0" data-original-height="448" data-original-width="305" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjwKrZrlZACyrVcviQxUNZ6MRmbuLY78mbGK6D-FTgpotp1jJotenJ0LVfmKWOVgJDjcz5EdXR-x1I77ucZ2H7G3rEYJQqGeFe3pBTypq03obpkj97tVYwjCGkyGzsT873U-KsPUPyKrkg/w136-h200/c96b7a6316c1d72d19d6e856a33c0a70-Vildast_20av_20dem_20alla.jpg" width="136" /></span></a></div><span style="font-size: x-small;"><br />Roberts betyg: 4+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Typ antiwestern i regi av <i>Martin Ritt</i>, med <i>Paul Newman</i> i huvudrollen och med fantastiskt foto av <i>James Wong Howe. </i>De ingredienserna känns igen från <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2019/07/nr-775-hombre.html">Hombre</a>, men denna gången är fotot svartvitt. Otroliga ljusmörka kontraster nästan oavsett tid på dygnet, men särskilt kvällarna nätterna är fenomenala. Skänker svärta och ljus åt historien. Stort hus på prärien. Tre män och en hushållerska. Farsgubben fokuserar på boskapet och avskyr sin son Hud (Newman) som ägnar sig åt boozin' and a cruizin' och raggar upp gifta donnor. Fruktansvärt omoraliskt. Dessutom en olöst konflikt dem emellan gällande (tror Hud) en ihjälkörd bror. Visar sig senare handla mer om att pappan tycker Hud är en egoistisk, självupptagen helt igenom dålig människa, omöjlig att leva med. Lillkusinen Lonnie hamnar i lojalitetskläm mellan de båda hingstarna. Kockerskan glider runt och semiflirtar mellan grytkoken. Då smäller den till, mul- och klövsjukan. Alla djur måste avlivas. Interna familjespänningar, konflikter, what about the arv? Till slut blir det gropgrävning medelst bulldozer, vilket får mig att fundera över etymologi, och sen mer avrättas djuren i en helt fruktansvärd och remarkabel scen. Aldrig sett nåt liknande, inte gällande djur i alla fall. Tankarna går ju till krigsförbrytelser och förintelseläger. Oerhört skickligt klippt med kamera nere bland de panikslagna klövarna, benen, kropparna, mularna, ögonen. Och så en fantastiskt smutsig, tät scen när Hud tränger in hos kokerskan utan lov. Inte ett ord sägs. Bara forcering och flåsanden. Inte förrän lillgrabben kommit in och avbrutit och skickat iväg Hud kommer talet tillbaka. Och senare vid hejdået vid bussen säger kokerskan till Hud att han inte skulle varit så övergripande, tids nog hade det kunnat dansas, intresse, attraktion fanns. Inte så svartvitt alltså, lite mörkt i det ljusa och mycket ljus i det mörka. Som de två långhornen, en svart en vit, som återvänder och står och stampar i hagen bredvid varandra som yin och yang. De fick också resa vidare, men ändå. Visade upp sig liksom. Pappan måste ju dö fadersdöden på slutet och gör det, i diket. Lonnie måste ju lämna fadersgestalten Hud ensam på gården, och gör det. No happy ending what so ever. Gött.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Just ja, känns som att <i>Ang Lee</i> snott början av filmen rakt av till introt i <i>Broke Back Mountain</i>. Inte mig emot.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Suck. Hur många liknande filmer har vi sett i det här projektet? Olika men ändå samma sidor av patriarkatet. Sådan är den väl, filmhistorien. </span><span style="font-size: x-small;"><span>Åtminstone i den här boken.</span><span> Olika nyanser av manlighet. Kvinnliga bifigurer vars uppgift är att teckna porträtten av de manliga huvudkaraktärerna. I de flesta fall. Men ändå. Filmerna ska ses och hur det än förhåller sig med den patriarkala saken så gillar jag filmerna eller inte men oftast någonstans mittemellan har det visat sig. Den här gillar jag. Mycket för att den är snyggt fotad, intressant berättad, svartvit men inte så svartvit, men också för att den så tydligt plågar mig. Den unge Lonnie, som slits mellan den godhjärtade farfarn ranchpatriarken som "läser bibeln som att han skrivit den själv" och den otrevlige, cyniske och självgode farbrodern Hud som han ser upp till. Jag speglar mig i båda. Och till och med lite i farsgubben. Sen har vi hushållerskan Alma, en frånskild medelålders kvinna, som får alldeles för lite plats enligt mig. Hennes självständighet straffas tyst av Hud i natten. Det är lager på lager av infekterade familjerelationer, generationsskiften, manlighet och modernisering. Konfliktytorna är många. </span><span>Massavrättningen i kogropen som påminner om något annat. Alla lämnar. Alma tar Greyhoundbussen till någon annan lycka/olycka. </span><span>Farfarn förlorar livsgnistan och dör i dikeskanten.</span><span> </span><span>Lonnie bryter med farbrodern och gården. Alla lämnar. Utom Hud som flinar åt ödet och öppnar en öl till.</span></span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-54380605736589980612021-04-23T22:14:00.005+02:002021-05-04T12:33:06.165+02:00Nr 878: Real Life<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Real Life (1979) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0079781/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Real_Life_(1979_film)">Wikipedia</a><br />Filmen sågs på <a href="https://play.google.com/store">Google Play</a> av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-ef5BLasTteW1mXkSiGHDDmppho24PGy_8lG8beni-1opyU6R_OHW0J1kNMzepwa3ODJwFHhE_5z4YGdlaswbfUoWJ11Bl7D9L6CRLRUdyOvgAh1sDCEa10H__9qtO_Izm0c4boaytg/s445/513gu2%252B-IbL._AC_SY445_.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="445" data-original-width="325" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW-ef5BLasTteW1mXkSiGHDDmppho24PGy_8lG8beni-1opyU6R_OHW0J1kNMzepwa3ODJwFHhE_5z4YGdlaswbfUoWJ11Bl7D9L6CRLRUdyOvgAh1sDCEa10H__9qtO_Izm0c4boaytg/w146-h200/513gu2%252B-IbL._AC_SY445_.jpg" width="146" /></a></div><br />Roberts betyg: 2</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Metameta i realitytappning. Eller som <i>Al Brooks</i> själv beskriver det i filmen: "en film i en film i en film i en film...". En typical american familj väljs ut och ska följas i ett år. Och följandet ska filmas. Är tanken. Blir inte så, blir kanske ett par tre månader? Man tänker ju på Wahlgrens och Parneviks och Slow tv och Truman Show och Idol-kön, den ringlande. Uttagningarna, testerna som ska frambringa familjen är lite roliga stundtals. Min favorit är när en man misslyckas grovt med att backa in bilen i ett simulated garage. Konerna som ska utgöra garagets gränser flyger all världens väg. När mannen blir upplyst om att hans uppgift var att backa in i the simulated garage ställer han den fantastiska motfrågan: "what simulated garage?". Han gick inte vidare. En annan fin replik är när jag tror det är mamman har fått nog och vill fly fältet. Hon uttrycker sig tydligt: "I wanna be alone!". Brooks svarar förstående: "Ok,can we come with you?". Annars är misslyckade hästoperationen absolut bäst. Helt magiskt märklig i sin detaljrikedom och utbredning. Sitter och stör mig lite på blandandet av att man ibland får se headcam-snubbarna i bakgrunden, och ibland inte, trots att de helt uppenbart är i exempelvis rummet. Sånt lägger man nog mest märke till om filmen i övrigt inte riktigt fångar en. På slutet har alla fått nog och huset brinner ner. Det var det. Det.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 2</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: 1973 sändes <i>An American Life</i> i amerikansk TV. Den brukar räknas som den första dokusåpan och skulle följa en medelklassfamiljs vardag men resulterade i en dokumentär av en familjs uppbrott och skilsmässa. Komikern <i>Al Brooks</i>, känd från <i>Saturday Night Live</i>, gör i <i>Real Life</i> en slags satir på detta när han placerar sig själv i rollen som producenten som med kamerornas hjälp vill följa en typisk amerikansk familj varje dag under ett år. Detta är tänks som ett experiment tillsammans med National Institute Of Human Behaviour vars forskare ska följa arbetet. Familjen Yeager väljs efter ett antal tester ut och bjuder in filmteamet till sitt hem i Arizona. Brooks flyttar in i ett hus rakt över gatan och styr processen som nån slags femte medlem i familjen. Det blir meta-meta-meta där Brooks narcissism är centrum för hela filmen. Naturligtvis är familjen dessutom dysfunktionell och de hjälmprydda kameramännen som cirkulerar som anonyma astronauter spär ju såklart på familjekrisen. "Be your selves" är mantrat och lite roligt är det ändå när pappan med snabba och nervösa blickar mot kameran försöker släta över familjens konflikter. Jag gillar konceptet men tycker inte att filmen lyckas fullt ut. Den ska ju ge en känsla av dokusåpa i realtid, att allt filmas live, därför blir det inte riktigt trovärdigt när vissa scener har statisk kamera. Däremot misstänker jag att jag troligtvis aldrig kommer att få se en hästoperation i någon annan film. Brooks uppgivna tal till kameran i slutet sammanfattar det hela väl - "Why did I pick reality? I don't know anything about it. Reality sucks." </span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-49104054539875195302021-04-10T16:57:00.010+02:002021-05-04T12:12:06.048+02:00Nr 877: Att Leva<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Ikiru 生きる (1952) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0044741/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Ikiru">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på <a href="https://www.sfanytime.com/sv/movie/ikiru">SF Anytime</a> av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYx6yOi98UF26BM86NcvpVBR-zvAHMnR08QYaQeU_dZuKZbV99fC0OMd1hDq1uMlcV78vNayPsCJ1ZXItmtxiawd4GvfkX1Sj9SDLtjbjeQmBusT0-W_QQTCFF2dmIIMZ4yFdVzWtwgwI/s542/COVERM_d6a1fcb7-e169-4046-9b3d-a3f92a940c8c_sv.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="542" data-original-width="375" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYx6yOi98UF26BM86NcvpVBR-zvAHMnR08QYaQeU_dZuKZbV99fC0OMd1hDq1uMlcV78vNayPsCJ1ZXItmtxiawd4GvfkX1Sj9SDLtjbjeQmBusT0-W_QQTCFF2dmIIMZ4yFdVzWtwgwI/w138-h200/COVERM_d6a1fcb7-e169-4046-9b3d-a3f92a940c8c_sv.jpeg" width="138" /></a></div>Roberts betyg: 4</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Watanabe, socialutskottsbyråkrat, änkling, en mumie, levande begravd under runtforslade utredningar. Stämplar och förhalar. Får läkarbesked (utan att egentligen få besked, men alla inblandade fattar): magcancer, din klocka är fem i tolv. Först chock och apati, famlar efter att känna sig behövd, särskilt hos sonen som mest tänker på arvet. Slutar gå till jobbet. Självmordsförsök, nåt slags? Kan inte. Inser: "Innan jag dör måste jag veta varför jag levt". In i handlingen vägvisare i form av Mefistofeles. Det blir till att rulla hatt nåt infernaliskt. Tivoli, striptease, utomhusrave och bluesiga barer där Watanabe till ensamt piano sjunger stillsam sorglig tårfylld klassiker; "Livet är kort". Horor och ut ur taxin för att spy. Ohållbart. Bakfyllan leder in på nytt spår, börja hänga med yngre dam från kontoret. Livfull, sprudlande, nyfiken. Nytt nyktert umgänge med te, tivoli, skridskor, bio och nudlar. Carpe diem in da house. Ny insikt: börja göra konkreta saker, hjälpa andra, vill man så går det, ingentingeomöjligt. Helt plötsligt är Watanabe död. Lite mittifilmen som i <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2008/09/nr-59-psycho.html">Psycho</a>. Resten av filmen begravningsparty med flashbacks. Vad hände på slutet innan slutet? Alla undrar, pusslar, skålar och dricker. Watanabe hade inte tid att hata någon, han "skulle ju ändå dö". Rev tag i papprena på kontoret, styrde upp, fixade lekpark åt barnen, till slut. Yes we can, tycker de övriga, på fyllan. Tillbaka i kontorsvardagen mal kvarnarna lika långsamt ändå. Konformismens dämpande skynke över den som försöker sticka ut, stå upp. Men parken finns kvar. Watanabes avtryck till eftervärlden, där han satt i snöfallet och gungade, nynnande på "Livet är kort". Så enkelt. Magnifik sista sak att göra i livet.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Väldigt många slides i bildövergångarna. Säkert ett fyrtiotal totalt. Tydligen lite trademark för <i>Kurosawa</i>, och jag minns nåt liknande från <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2009/11/nr-157-de-sju-samurajerna.html">De Sju Samurajerna</a>.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 5-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Att försvara byråkratin genom att inget göra, låta tiden gå, att flytta papper, varje problem och klagomål flyttas runt bland alla sektioner och avdelningar i </span><span style="font-size: x-small;"><span>kommunhusets invecklade och meningslösa system</span><span>. Är detta en beskrivning av min egen tjänst? Skulle kunna vara men nej, det är i det sammanhang som Kenji Watanabe (<i>Takashi Shimura</i>) finns, en plikttrogen mellanchef som inte varit frånvarande från jobbet en enda dag på 30 år. Vardagen är händelselös, frun är avliden och relationen med sonen skaver. </span><span>Visst är jobbet grått och otillfredsställande men det är ett jobb och det ska göras. En dag får han veta att han har cancer och inte långt kvar att leva. I sin dödsångest och frustration träffar han dels den dekadente Mephistoliknande skribenten som tar med honom på nattliga, syndiga äventyr, dels den levnadsglada leksakstillverkaren som får honom att skratta, att leva, att vilja leva. Men hur lever man när man snart ska dö? Är man skyldig att leva om man vet att man ska dö? Watanabe finner till slut sin mening genom att med alla medel få den stela kommunförvaltningen att faktiskt anlägga den lekpark som är så nödvändig. Det finns ett visst mått av civil olydnad i hur den fyrkantige byråkraten, tar sig an problemet och utmanar systemet. Watanabes likvaka blir en både känslosam och underhållande uppvisning i fantastisk självmedvetenhet. I takt med att kollegorna från jobbet blir fullare och fullare så blir de allt mer ärliga mot sig själva och mot varandra. "Vi bara låtsas att vi gör något." "Watanabe gjorde ju faktiskt något." Shimura är inte de stora gesternas man och han kan tyvärr ibland bli lite endimensionell i sitt uttryck men karaktären är djupt sympatisk och <i>Akira Kurusawa</i> har i <i>Att Leva</i> gjort en väldigt humanistisk film. Bilden av den döende Watanabe i lekparkens gunga är så stark och sorglig men samtidigt så levande.</span></span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-10136576458231661162021-03-05T11:23:00.012+01:002021-04-29T15:37:27.443+02:00Nr 876: Babettes Gästabud<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Babettes Gæstebud (1987) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0092603/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Babette%27s_Feast">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på <a href="https://blockbuster.se/filmer/babettes-feast">Blockbuster</a> av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och på DVD av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUg15UJqNdA9NE5xPnuAeoARja7Z4wc_GEwe8JRZbZDK3o-2ngkE3A-Od9hJ7jHfyaE8VwH66aJVL2A6Hc_wdlRENqV705z_-pV5P79qAlU2yPpOL6YTKkDIqk3ucg_hMDb7V9rs9H9N0/s262/nedladdning.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="262" data-original-width="192" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUg15UJqNdA9NE5xPnuAeoARja7Z4wc_GEwe8JRZbZDK3o-2ngkE3A-Od9hJ7jHfyaE8VwH66aJVL2A6Hc_wdlRENqV705z_-pV5P79qAlU2yPpOL6YTKkDIqk3ucg_hMDb7V9rs9H9N0/w147-h200/nedladdning.jpeg" width="147" /></a></div>Roberts betyg: 5-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Ett litet danskt kustläge, perfekt för den milda, fromma sekten. Ölbröd och torkad fisk, allt ska blötläggas. Äldrevård och hushållsnära tjänster, administrerat av pastorns varsamma och fasta händer; de båda döttrarna. Pastorns blick, en särskild slags säregen lyster i den, som hos den som parkerat sin övertygelse på långtid. Systrarna ständigt tillsammans, handling, blickar och ord. Intuitivt koreograferade att följa varandra, stanna hos varandra. Uppvaktare försöker komma nära dem, men förgäves. Fenomenale franske Papin hamnar av tillfällighet där på sandbankshöjden; hittar sig själv försjunken i djup melankoli men finner tillfällig kärleksglöd i duetten med ena systern, och det verkar handla om stycket <i>Là ci darem la mano</i> från operan <i>Don Giovanni</i> av <i>Mozart</i>. Kanske en av de mest fantastiska musikscener jag sett på film. Skör, millimeterexakt, överväldigande och humorspäckad. Skulle kunna se den tusen gånger om. Tyvärr får Papin åka hem till Paris tomhänt. Och slarvern Lorens gör ett försök med andra systern, men det slutar i prestationsångest och uppgivenhet i hallen. "Livet är hårt och obönhörligt. Det finns ting som är omöjliga". Systrarna offrar sina eventuella äventyr för att stanna i fromheten, gudskärleken. Lorens lovar sig själv: istället för kärlek - karriär! Givakt! Klackarna ihop!</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Många år förflyter, prosten är död. Tisslet och tasslet och de inre konflikterna i sekten tilltar, om än på en hyfsat oskyldig nivå. Knutby light med lite otrohet och lurendrejeri som kommer upp till ytan. En ovädersnatt kommer Babette till byn. En fransk krigsflykting som arbetskraftsinvandrar och får tjänst hos systrarna som hushållerska. Affärerna går stadigt bättre, för mig oklart hur eller varför, men kanske handlar det om ränteavkastning och snillrika kapitalplaceringar. Och att Babette är skicklig på att både pruta i fiskboden och lura sig ifrån betalning i servicebutiken på hörnet. Ytterligare tid går, och efter 14 år av osjälvisk givmildhet vinner Babette på franska lotteriet. 10000 franska franc. Det blir till att ställa till med fransk gourmetmiddag och injicera lite kontinentalt kolesterol i det torftiga danska blodomloppet. Och det är väl i och med den här middagen som filmen går in i det som den verkar vara mest känd för. En delikatessrulle helt enkelt. Och det är ju en fröjd att följa råvarornas väg från leverans via tillagning till servering. Sju rätter, den ena läckrare än den andra. Sektmedlemmarna är initialt svårt skeptiska till att låta sig njuta av vare sig det ena eller det andra vid denna häxsabbat, men allt eftersom särskilt glasen fylls på börjar det surra och röra lite på sig. Lorens är tillbaka efter alla dessa år (efter en mycket intressant dialog med sitt eget yngre jag) och tar sig märkbart belåten genom menyn. Utöver att identifiera äkta sköldpaddssoppa, specifik blinivariant och vaktel i sarkofag, och utöver att återkommande pinpointa både olika vinsorter och årtal, ja utöver detta så lyfter han en klase vindruvor från fruktfatet och utbrister: "Åh, vilka häääärligaa druvor!". En fullblodsnjutare, den där <i>Jarl Kulle</i>. Han håller ett middagstal också; tema livsval, fruktan, nåd och rättvisa. Mycket uppskattat, och hela församlingen har liksom luckrats upp och börjat lätta lite på spänningarna. Lorens tar återigen farväl i hallen, men nu med orden: "I vår sköna värld är allt möjligt". Sekten dansar Bergmanskt ut i natten och runt livgivande brunnen under den svarta stjärnhimlen. Babette blir kvar, istället för att återvända till Paris. </span></div><div><span style="font-size: x-small;">Ja, det finns så oerhört mycket att tycka bra om med den här filmen. Det lite milda akvarellfotot i början som övergår till mer intensiva oljemålningar. Stillsamma pianomusiken i fonden. Det precisa, avslappnade agerandet. Den enorma underliggande humorn blandat med existensens tröskande. Lorens resa från uppgiven ungtupp till försonande ålderman. Hur Lorens och Babette aldrig ses, men är så nära varandra vid middagen; han berättar om henne från sin tid i Paris, utan att veta att det är hon som är i köket. Matlagningsscenerna och uppläggen. Jag blir helt upprymd bara av att tänka på filmen. Helt klart topp 5 hittills i projektet. Fiskade upp novellen av <i>Karin Blixen</i> (skriven under pseudonymen <i>Isak Dinesen</i>) från Stadsbibliotekets magasin, och kan konstatera att i princip det enda som skiljer är att handlingen i filmen är förlagd till danska kusten i stället för den nordnorska i boken. </span></div><div><span style="font-size: x-small;">Litet sidospår för egna minnet: precis när Babette har anlänt till byn och systrarna läser brevet från Papin så flikas det helt plötsligt in en tecknad bild på en avrättningsscen (som illustrerar det som står i brevet). Det är enda gången det sker i filmen. Gör mig inget, men känns lite underligt, eller åtminstone anmärkningsvärt.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 5</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Pl</span><span style="font-size: x-small;">ötsligt händer det! Filmen jag så länge har väntat på. Är det projektets toppfilm hittills? Kanske, kanske inte. Svårt att säga eftersom allt tycks vara så relativt hela tiden. Helt klart är att <i>Babettes Gästabud</i> är en fantastiskt fin film, med så mycket stillsamt djup, sakral och profan på samma gång, blygsam men med en botten som skapar en helt ljuvlig resonans i både handling, karaktärer och foto. Höjdpunkten är ju inte helt oväntat själva gästabudet med en meny bestående av Amontillado, Blinis demidoff, Sköldpaddsoppa, Veuve Cliquot, Cailles en Sarcophage, Clos Vougeot och mycket mer. Allt tillagat och serverat av den franska mästerkocken Babette (utsökt gestaltad av <i>Stéphane Audran</i>), i byn endast känd som hembiträdet som flytt från Frankrike efter Pariskommunens fall. Gästerna är de återhållsamma och gudfruktiga byborna och de stillsamma pastorsdöttrarna som huvudpersoner. Det är varmt, roligt, fyndigt, litterärt, konstnärligt. Det är en betraktelse över tron och kärleken men också en njutningsfull hyllning till livet. </span></div><div><div><br /></div></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-51126120986520271382021-03-02T18:56:00.007+01:002021-04-29T14:59:10.391+02:00Nr 875: Wanda<span style="font-size: x-small;"><span>Originaltitel: Wanda (1970) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0067961/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Wanda_(film)">Wikipedia</a><br />Filmen sågs på <a href="https://blockbuster.se/filmer/wanda">Blockbuster</a> av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.<br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeWO2YewqUtwSaICjWXrl8uc24PPqpVoA_8jzmHlxSUQ2jR71D3Sc6RMkQ3eI4vaAs5zsYOIbJrbrIi-Vpt9h7knWROSsXgB4cM_R_CkJAsMEEL_JqZfmShx3hy59MPojJL1HCUO38J20/s800/%2521wanda.0.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="600" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeWO2YewqUtwSaICjWXrl8uc24PPqpVoA_8jzmHlxSUQ2jR71D3Sc6RMkQ3eI4vaAs5zsYOIbJrbrIi-Vpt9h7knWROSsXgB4cM_R_CkJAsMEEL_JqZfmShx3hy59MPojJL1HCUO38J20/w150-h200/%2521wanda.0.jpg" width="150" /></a></div><br />Roberts betyg: 2+<br /><br />Kommentar: Oglamorös 16millimeterskornig roadmovie. Diffusa och lite trögtänkta Wanda (<i>Barbara Loden</i>) lämnar man och barn och ger sig ut på vägarna. Ligger med främlingar, hookar upp med shady</span><span> barrånare, som efter många mil utökar till bankrånare. Tankarna går självfallet till </span><a href="http://ettusenett.blogspot.com/2008/12/nr-72-bonnie-och-clyde.html">Bonnie Och Clyde</a><span>. Och till </span><a href="http://ettusenett.blogspot.com/2007/10/nr-5-natural-born-killers.html">Natural Born Killers</a><span>. Och det lite obegripliga barnlämnandet i början får mig att tänka på barnlämnandet på slutet i </span><a href="http://ettusenett.blogspot.com/2017/01/nr-648-paris-texas.html">Paris, Texas</a><span>. Och jag tänker på</span><a href="http://ettusenett.blogspot.com/2010/01/nr-174-funny-games.html"> Funny Games</a><span> när bankdirektören med familj binds. Men framförallt tänker jag på </span><a href="http://ettusenett.blogspot.com/2020/11/nr-860-sombre.html">Sombre</a><span> och den obehagliga naturellnerven som fanns i den. Jag upplever inte att filmen Wanda känns särskilt naturlig eller autentisk, och det ska enligt de flesta taggarna vara den stora grejen med filmen. Jag tänker att ingredienserna, eller kanske mer medlen för filmen ger den alla förutsättningar för att kunna kännas mer naturlig; skakiga 16mm-kameran, långsamma handlingen, frånvaron av egentliga förklaringar till beteenden. Men det jag tycker står mest i vägen är dialogen. Kanske är det mesta improviserat, och kanske är det därför jag inte tycker att det funkar. Upplever att det inte finns något initiativ mellan replikanterna. Att alla inblandade liksom väntar på att den andre eller tredje ska driva, ta nästa steg. Känslan av att befinna sig i ett tidigt repetitionsskede och dra igenom för att lära känna texten, pröva tajming och tonfall. Hamna fel och rätta till, glömma och påminnas, slipa. Långt kvar till följsam och trovärdigt samtal. Detta menar jag alltså som en teknisk, eller hantverksmässig grej, inte som att det skulle vara "avsiktligt" för att skapa en ambivalent stämning mellan personerna, även om det förmodligen är tanken. Tycker helt enkelt att det misslyckas där. Men scenerna där bankrånet rekognoceras är bra, effektivt klippta och lite spännande till och med. Fantastiskt att Wanda kör vilse med blivande flyktbilen och får fråga polisen efter vägen till banken som ska rånas.</span></span><div><span style="font-size: x-small;"><br />Jimmys betyg: 3+<br /><br /></span><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: 2010 restaurerades denna independentrulle, den enda film som regissören och skådespelaren <i>Barbara Loden</i> hann göra innan hon dog i fucking cancer. Mycket tråkigt. Det hade varit kul att se hur hon hade utvecklats som regissör om hon hade fått möjlighet. Loden spelar Wanda, en apatisk mamma som lämnar barn och man och stålindustrin i Pennsylvania för ett liv on the road. Hon slår följe med mr Dennis, en osympatisk och nyckfull småtjuv som avancerar till stortjuv, i en sjaskig stöldturné. Även om Wanda är både drömmande, naiv och bekräftelsesökande så är hon samtidigt ett unikum av helt oförstående handlingar. Hennes sätt att lämna sitt liv, henne underkastelse och närmast resignation för sitt eget öde varken förklaras eller kommenteras. Det skaver en del men samtidigt är det något som gör henne mänsklig, kanske inte särskilt autentisk men ändå någon jag känner starkt för. Hela filmen är liksom trött, sorglig och uppgiven och den förtvivlade slutbilden slår hårt i magen.</span></div></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-28978478114224040522021-02-18T18:07:00.006+01:002021-04-02T18:02:07.023+02:00Nr 874: Johnny Gitarr<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Johnny Guitar (1954) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0047136/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Johnny_Guitar">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på <a href="https://play.google.com/store/movies/details/Johnny_Guitar?id=7VypmdZ_vCQ&hl=en_US">Google Play</a> av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJXKGy7Qlc3aq-At6b42Qykb2z35xYr8jsjCeOyXZQOzeiMh_KbiIfQKW_zwi6Eu7gLVcLBVEo0sfyS_9L5zD1roRKYNv-iPzeFv6lmdo3IDZoX12BaTwbDX_p8OJ09EuUOaXMNsTnC1g/s495/johnny_guitar.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="495" data-original-width="350" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJXKGy7Qlc3aq-At6b42Qykb2z35xYr8jsjCeOyXZQOzeiMh_KbiIfQKW_zwi6Eu7gLVcLBVEo0sfyS_9L5zD1roRKYNv-iPzeFv6lmdo3IDZoX12BaTwbDX_p8OJ09EuUOaXMNsTnC1g/w141-h200/johnny_guitar.jpg" width="141" /></a></div>Roberts betyg: 2</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: <i>Joan Crawford</i> byter om. Inledningsvis träder hon fram en trappa upp, iklädd mörkblå skjorta med tillhörande närmast turkosgrön slipsscarf, mörkbruna byxor och svarta stövlar. Stundtals bär hon även ett kompletterande brunt pistolhölster. Efter första klädbytet syns hon i en smäcker djuprosa klänning med vinröd halvmantel utanpå. Tredje gången gillt syns hon i gråblå skjorta, röd slipsscarf, svarta småkraftiga läderhandskar, grålilabrun kjol med mörkbrunt midjeband och till detta en charmerande svartblå franshandväska. Nytt byte och nu änglar hon in i en oskuldsfull vit myggnätsaktig helklänning med kontrasterande svart slipsscarf och svart midjeband. Under det genomskinliga en vit underklänning, som exponeras i och med att myggnätet fattar eld och slits av. Efter eldsvådan gör hon en skarp sväng till crossdressed for success och kliver ut ur gruvan med röd arbetarskjorta, blå jeans, vita strumpor och bruna typ loafers. Efter sista klädbytet och inför pistolduellen är hon klädd i illgul skjorta, röd slipsscarf, mörka byxor och mörkt skärp. Summa summarum en ordentligt ombytlig karaktär i relativt hög hastighet; jag upplever att filmen utspelar sig under ca två dygn. Till detta ett återkommande närbildsminspel (just dessa är tydligen separat studioinspelade på Crawfords order) där hon med kraftigt målade läppar ser ut att vara ohyggligt negativt överraskad och besvärad - nästan paralyserad av vämjelse; typ som att hon regelbundet får (oönskade) dickpics skickade till sig. Och så gitarren liksom. Vad hände med den? Bara totalförsvann efter de inledande scenerna när kavaljersbarytonen Johnny (<i>Sterling Hayden</i>) inte ens är i närheten av att se ut att spela det som hörs. Ca 10 minuter in i filmen väljer jag att titta på den mer som en westernparodi, och då var det faktiskt mycket roligare att kolla. Det funkar ju absolut inte hela filmen igenom, men vissa scener och repliker blir garvvänliga. Stuntet på slutet till exempel när Emma faller från höga verandan. Där kan jag inte annat än se att det är <i>Norman Bates </i>som utklädd till sin mamma extraknäcker innan han åker hem och gör hemskheter på motellet sex år senare.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Det måste nog vara en av de märkligaste västernfilmer jag har sett. Svårt att veta om jag ska skratta eller gråta eller både ock. Lågbudget och sparsmakad när det gäller miljöer, men ändå glamorös och stiliserad, och inte minst med väldigt sexuella undertoner. Visst finns där det uppenbara quadruppeldramat mellan Vienna (<i>Joan Crawford</i>), Dancin Kid (<i>Scott Brady</i>) och Emma (<i>Mercedes McCambridge</i>) med Johnny "Guitar" Logan (<i>Sterling Hayden</i>) som en återvändande liten joker i leken. Emma vill ha Dancin Kid som vill ha Vienna som i sin tur jagas av sitt förflutna vid namn Johnny Guitar. Under ytan undrar jag om det inte är Vienna som Emma egentligen vill ha. Det gör det hela mycket mer spännande och får karaktärernas förhållanden till varandra att verkligen kryddas upp. Och med ett klädbyte som saknar motstycke i det mesta jag har sett och får varje gala och musikal att gapa av avund och dessutom med underbara queera drag så förstår jag att Vienna kan få både kvinnor och män på fall. Den 40-minuter långa inledningsscenen på Viennas saloon utanför stan etablerar alla filmens konflikter och karaktärer - ska det verkligen behöva ta 40 minuter av filmen? - men scenen är väldigt underhållande och snyggt klippt. Annars är filmen inte så värst bra, överdriven och melodramatisk men samtidigt färgstark och härligt bisarr. Johnny Bisarr hade den kunnat heta.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-41457666966316817482021-02-17T16:44:00.003+01:002021-04-02T17:33:42.176+02:00Nr 873: Barfotagrevinnan<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: The Barefoot Contessa (1954) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0046754/">IMDb</a> <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_Barefoot_Contessa">Wikipedia</a><br />Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.<br /><br /></span><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMAKepmeWqBHBmhjCLNa_ayx1XM4udvLOqWC4lY5eo9TEJWh5-987D2Z8Ad9T-bAqHN-ua1UyHqzzYK1gQOHpE0BwCoGeJEBTOHiS6koU6jHDilY-UfvCdNGH40Jgt9M77k4PPRJInH3Y/s495/barfotagrevinnan.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="font-size: x-small;"><img border="0" data-original-height="495" data-original-width="328" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMAKepmeWqBHBmhjCLNa_ayx1XM4udvLOqWC4lY5eo9TEJWh5-987D2Z8Ad9T-bAqHN-ua1UyHqzzYK1gQOHpE0BwCoGeJEBTOHiS6koU6jHDilY-UfvCdNGH40Jgt9M77k4PPRJInH3Y/w133-h200/barfotagrevinnan.jpg" width="133" /></span></a></div><span style="font-size: x-small;">Roberts betyg: 3</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Ett riktigt flashback -och voiceovermonster. Börjar i regn på begravningen av Maria (<i>Ava Gardner</i>), där regissören Harry (<i>Humphrey Bogart</i>) närvarar lite i skymundan i egenskap av nära vän. Via hans knarriga mungipevoiceover förs vi bakåt i tiden och får genom kanske åtta olika flashbacks följa Marias väg från enkel klubbdansös i Madrid till stjärnstatus i Hollywood, vidare till baronessa i Italien. Hela tiden med Harrys blick för film och manus; som att filmen skapar sig själv under tiden den utspelas. Mellan dessa flashbacks landar vi kontinuerligt på begravningen igen, där det bara regnar mer och mer. Ibland är det Humphrey som voiceovrar, ibland är det svettiga och filmbästa birollen Oscar (<i>Edmond O'Brien</i>) som sufflerar. Bästa scenen/scenerna tycker jag är när Maria möter greven på festen. Det gestaltas i två olika perspektiv och gör mötet lite mer spännande och intressant. Maria och greven gifter sig, men tyvärr berättar inte greven att han är impotent (bland många andra krigsskador - endast hjärtat fungerar som det ska) förrän efter vigseln. Detta gör att Maria tar tingen i egna händer och befruktar sig med utomstående part. Själva graviditeten når aldrig greven, men bara det att Maria varit med en annan ger honom grönt ljus för två skott; ett i Maria och ett i älskaren. Man kan ju tycka att de kunde ha snackat om det där innan?</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Tillbaka på begravningen har solen kommit fram och deltagarna lämnar platsen. Kvar står en staty av Maria. Läste nåt om att <i>Frank Sinatra</i> tog hand om den statyn efter inspelningen, efter att han och Gardner separerat. Lite halvcreepy?</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: I boken står det att filmen har en tacksamhetsskuld till <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2011/01/nr-267-citizen-kane.html">Citizen Kane</a> när det gäller den "mosaikliknande uppbyggnaden som ger oss möjlighet att se en av filmens personer med de andra personernas ögon". Nu var det länge sedan jag såg Citizen Kane (kanske dags igen eftersom den tycks vara riktmärke för mängder av efterkommande filmer) men det är just det jag gillar med <i>Barfotagrevinnan - </i>alla ständiga voiceovers kan däremot lätt bli lite störande men att huvudkaraktären Maria Vargas (<i>Ava Gardner</i>) får sin berättelse berättad av flera personer gör henne mer intressant, outgrundlig. Dessutom är den klassresa Vargas gör genom olika sociala världar också fint skildrad - från rökig nattklubb i Madrid där den fattiga dansösen först gör entré, (dock får vi endast se henne genom männens hänförda blickar), via Hollywoods glamorösa men bedrägliga showbusiness till den sydeuropeiska aristokratin där hon slutligen får sin grevinnetitel. Alla miljöer lika introverta och dekadenta med en undergångsstämning tungt vilande över sig. Ständigt, men inte alltid närvarande, vid hennes sida finns regissören och vännen Harry Dawes (<i>Humphrey Bogart</i>), känsligt betraktande och stödjande. <i>Joseph Mankiewicz</i> har ändå gjort ett bra jobb, kanske inte lika bra som i <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2013/06/nr-419-allt-om-eva.html">Allt Om Eva</a> och <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2019/06/nr-765-spoket-och-mrs-muir.html">Spöket Och Mrs. Muir </a>men inte långt ifrån.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-73808058413731064702021-01-17T16:50:00.005+01:002021-04-02T18:17:19.472+02:00Nr 872: Två Lyckliga Hjärtan<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: À Nous La Liberté (1931) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0022599/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/%C3%80_Nous_la_Libert%C3%A9">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5B2hbt6akvVn2frSWx8ufX05UnaKDG4EDI8VRvp_36kocONJnVmzKhmqSk_hrQGQ3hVzbBVt_mbt27vG8cze41wiHglVM6IV-gziMFCGmL6eCMO9DS4KJ9_iwrhz4mojYCAkwwTesxlg/s450/tva_lyckliga_hjartan_31.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="318" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5B2hbt6akvVn2frSWx8ufX05UnaKDG4EDI8VRvp_36kocONJnVmzKhmqSk_hrQGQ3hVzbBVt_mbt27vG8cze41wiHglVM6IV-gziMFCGmL6eCMO9DS4KJ9_iwrhz4mojYCAkwwTesxlg/w141-h200/tva_lyckliga_hjartan_31.jpg" width="141" /></a></div>Roberts betyg: 3+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Öppningen med löpande bandet och hästmakandet för oundvikligt tankarna till en riktig klassiker där <i>Charlie Chaplin</i> medverkar; jag tänker givetvis på<i> I Jultomtens Verkstad</i>, som kom bara ett knappt år efter denna rullen, och som har blivit en självklarhet att skära till på julafton. Ytterligare drygt tre år senare kom Chaplins <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2009/02/nr-96-moderna-tider.html">Moderna Tider</a>, och trots (eller tack vare?) stämningsprocess hävdade Chaplin att han aldrig sett sin polares (<i>René Clair</i>) film och därför inte kunnat inspireras av den. Känns märkligt oavsett hur det ligger till; antingen ljuger Chaplin, eller så har han aldrig sett polarens film. Vad är det för polare?</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><i>Två Lyckliga Hjärtan </i>leker med ljud; med tal och musik. Ibland får man höra hela repliken, ibland dränks den av musik och bara läpprörelsen återstår. Från fängelset (hur hamnade de där från första början?) klättras det upp på framgångsstegen inom den lukrativa fonografindustrin. Frågan jag ställde mig när jag såg filmen för ganska längesedan nu var vad det är för skillnad på en fonograf och en grammofon. Vill minnas att jag googlade det, men minns inte resultatet. Verkar finnas en slags samhällskritik i filmen, men jag fattar inte riktigt vad den innebär. Löpande bandet är som fängelset och vice versa. Pengar gör dig inte lycklig i grunden, karriären är en kuliss, ut på luffarvägen, sitt och fiska, sjung och var glad. Frihet för oss.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Alternativ svensk titel till denna film är <i>Leve Friheten</i>. Passar lite bättre om du frågar mig. Fångarna Louis 119 och Emile 755 har något i görningen. De smyger med sina verktyg från fängelsets trähästfabrik och middagssittningar. Vid själva rymningen lyckas Louis komma undan medan den Emlie fångas in. Spring, fly, var fri, ropar han till sin kompis. (Eller, jag vet inte exakt men nåt sånt tänker jag mig.) Där börjar två helt olika karriärer för de båda vännerna. Med erfarenheterna från fängelsets löpande band-princip så lyckas Louis bygga upp ett företagsimperium som tillverkar grammofoner. Eller fonogrammer. Emile släpps så småningom från fängelset och får jobb på fabriken och där möts de två vännerna igen. Ett lite skakigt återseende. Situationskomiken avlöser sig ständigt och självklart finns hela tiden spänningen om Louis' avslöjande som förrymd fånge. <i>Två Lyckliga Hjärtan</i> är en hyllning till lojaliteten, en salut till friheten men också med en optimistisk tro på det moderna industrisamhället. I en tid som präglas av övergången från stumfilm till talfilm så är denna film en fin blandning av fysisk komik, tal och musikal.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-82994214957973044132021-01-13T08:38:00.007+01:002021-04-01T14:48:42.234+02:00Nr 871: Tokyo-Olympiaden<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Tōkyō Orinpikku (1965) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0059817/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Tokyo_Olympiad">Wikipedia</a> </span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på Olympic Channel av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi51caB9wsVLm05yKXhBOMcF7X_hrZMXVB6bQZys3ks5X6SsmAllfYmSDSgwVcA0F24eDsFIRoxkcTj3Y0z7SG6u-AdeolnokPpHFj38nuCoOEuff-DyRehADKsVyRPG8iyKKyKvfufEVs/s1280/0008814-tokyo-olympiad-1965-with-switchable-english-subtitles-.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="772" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi51caB9wsVLm05yKXhBOMcF7X_hrZMXVB6bQZys3ks5X6SsmAllfYmSDSgwVcA0F24eDsFIRoxkcTj3Y0z7SG6u-AdeolnokPpHFj38nuCoOEuff-DyRehADKsVyRPG8iyKKyKvfufEVs/w121-h200/0008814-tokyo-olympiad-1965-with-switchable-english-subtitles-.jpg" width="121" /></a></div>Roberts betyg: 3+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Rambo hoppar höjdhopp och Yoda springer 80 m häck. <i>Kon Ichikawa</i> - som nyss gav oss <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2020/12/nr-865-den-burmesiska-harpan.html">Den Burmesiska Harpan</a> - gör en <i>Riefens</i></span><span style="font-size: x-small;"><i>tahl</i></span><span style="font-size: x-small;"> och tolkar olympiska spel, i detta fallet de i Tokyo 1964. Liknande upplägg med eldens väg, invigning, mänsklighetens sammankomst, glömmandet av gränser och skillnader, fokus på fredliga lekfulla tävlingar och en stillsam solnedgångsavslutning. En hel del flagghissande och nationalhymner för pengarna. Ryska kulstöterskor i generösa vinklar. Men den stora behållningen är hur Ichikawa regelbundet stannar upp och nästan vilar i en personlig betraktelse, eller ett betraktande av en viss person eller skeende. Det sker både tekniskt, genom att gå över till slowmotion eller stillbild, men också rent tidsmässigt, i längden på klipp, eller ovanliga perspektiv. Jag tänker på skyttet som har sniperthrillervibbar med bulldoggkinden över kolven. Jag tänker på maratonloppet med en lång sekvens på vad han nu hette, där man får tid att tänka sig in i hans situation där ute på asfalten, man får så mycket tid att man kan börja tänka på lunch. Jag tänker på den minst sagt väldokumenterade vätskekontrollen i samma lopp, och hur en löpare sitter som en tiggare i rännstenen och ber om vatten. Jag tänker på inzoomningen av skinkorna i gångtävlingen. Kan liksom se Ichikawa bakom ryggen på assistenten i klipprummet, fokuserad och lite uppjagad; "Ligg kvar på skinkorna! Ligg kvar på skinkorna!" Fast på japanska då. Och så bakgrundsinformationen kring vissa tävlanden som titt som tätt levereras. Väldigt underhållande. Lite journalfilm, i färg. "Kvinnan i bild är bilmekaniker från Gdansk, två barn med tre olika fäder, nuvarande maken driver kontorsfirma på Rutgenstrasse, här kommer kastet."</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Men framförallt tycker jag nog rullen är lite väl lång, och att det liksom ska pressas in något litet om varje gren. Hellre hade jag sett en kortare version med fokus på vissa grenar och personer, det vill säga det material som redan finns i filmen. Finns förmodligen en sån version, kanske flera.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Först och sist Japansolen. Sedan berättarrösten som deklarerar alla olympiska spel sedan whenever för att slutligen landa i Tokyo 1964. Den artonde i ordningen. Och så OS-facklans symboliska färd över orienten, Forrest Gump-följs av supportrar och motorcykelburna livvakter. Etthundra eller så amerikanska atleter anländer med Pan Am. Hiroshima och Nagasaki tycks som bortblåsta. Flera nationer följer. Aldrig har så många nationer samlats i Tokyo på samma gång. Och där, den svenska flaggan. Den tionde oktober 1964 marscherar de in på OS-arenan. Taktfast och formellt uppstyrt hos de flesta nationer. Kuba bryter av med lekfullt viftande med japanska flaggor, tror knappt de går i takt heller. Även ryssarna spexar till det med sina röda sjalar viftande. Kamerun och Kongo kommer in med endast två tävlande. Sen saluteras och trummas det innan facklan äntligen gör entré och de oändliga trappstegen till eldstaden. Ballonger släpps lös, duvor släpps lös och flygplan gör OS-ringar i skyn. Det är peace, love och understanding för hela slanten. Sedan drar spelen igång.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Det är fantastiskt hur filmen, inte bara redovisar OS-grenarna och idrottsprestationerna, utan hur den också fångar människorna och detaljerna; de tävlandenas tvångstankar, de snabbfotade funktionärerna, publikens hängivenhet, de äldre männens ansikten fårade av erfarenhet, dubbelhakorna, fötterna, knäna, skinkorna, halsarna, de rökande reportrarna, smattret från skrivmaskinerna, hejaklackarna. Sen är det inte bara små och subtila gliringar utan till och med helt vansinniga presentationer av de tävlande, särskilt de kvinnliga. Det är inte bara deras yrken som redovisas utan även ålder och vikt, familjeförhållanden, barn och utseende. Känns lite ofräscht va? Vissa scener och tävlingar får lite onödigt mycket utrymme och det kan bli lite långdraget emellanåt men plötsligt glänser det till. Som när den graciösa gymnastiken nästan blir som ett eget dansnummer med smäktande musik. Eller i reportaget från OS-byn där vi får stifta bekantskap med Ahmed Issa från unga nationen Thcad, ovan vid strålkastarljuset och lite ensam bland de andra världsvana idrottarna. </span><span style="font-size: x-small;"><i>Kon Ichikawa </i>levererar en episk film som inte bara dokumenterar OS i Tokyo utan också lägger den konstnärliga ribban väldigt högt. Fascinerande och fint. Sayonara!</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-10173810448516250582021-01-03T12:26:00.014+01:002021-04-02T18:18:31.264+02:00Nr 870: Maskulinum - Femininum<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Masculin Fémini</span><span style="font-size: x-small;">n: 15 faits précis </span><span style="font-size: x-small;">(1966) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0060675/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Masculin_F%C3%A9minin">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPL516eoolw607yi2HaviFk6VtvxKwRwcL8TBZK0gu_QRYU99euQJo0XdGcNPWwbzaL-T9hcjOyxjWERyh3K-L5wA6xd2JtZK3qlQyOZt98qyZBVKg-mpi5gWmOPu9uFCzGdEptzYlycc/s450/maskulinum_femininum_66.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="318" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPL516eoolw607yi2HaviFk6VtvxKwRwcL8TBZK0gu_QRYU99euQJo0XdGcNPWwbzaL-T9hcjOyxjWERyh3K-L5wA6xd2JtZK3qlQyOZt98qyZBVKg-mpi5gWmOPu9uFCzGdEptzYlycc/w141-h200/maskulinum_femininum_66.jpg" width="141" /></a></div>Roberts betyg: 2+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Den där djävla <i>Jean-Luc Godard</i> igen. Vi har sett ett gäng filmer av honom nu; <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2010/01/nr-178-till-sista-andetaget.html">Till Sista Andetaget</a>, <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2011/06/nr-304-leva-sitt-liv.html">Leva Sitt Liv</a>, <a href="https://ettusenett.blogspot.com/2013/04/nr-414-alphaville-ett-fall-for-lemmy.html?m=1">Alphaville - Ett Fall För Lemmy Caution</a> och <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2013/11/nr-443-utflykt-i-det-roda.html">Utflykt I Det Röda</a>. Kanske nån mer? Åtminstone en kvar också. Denna rullen är i mitt tycke den svagaste hittills. Inleds i och för sig med det mest oväntade mordet jag någonsin upplevt på film, när kvinnan skjuter mannen utanför cafét, men sen tycker jag mest det är en kantig och lite trist uppitankarnafilm. Paul, en ung och sökande cigarettflippande man - spelas av <i>Jean-Pierre Léaud</i> som baske mig inte bara spelade huvudrollen i nyligen sedda <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2020/12/nr-861-mamman-och-horan.html">Mamman Och Horan</a> utan också är legendariske Antoine i <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2009/12/nr-165-de-400-slagen.html">De 400 Slagen</a>. Han glider runt i en massa olika parisiska miljöer; barer, caféer, restauranger, tåg, fotobås, skivstudio, diskotek, bio, tidningsredaktion, toaletter, sängar och kök. Och i dessa miljöer frågar han folk om olika saker; politik, sex, kärlek. Det snurras och vänds och sprejas och påstås. En man knivhugger sig själv helt random. Vietnam och Büb Dýlain. Men så fragmentariskt tycker jag. Dock kanske är precis det han vill förmedla och gestalta, Janne. Den fragmentariska franska ungdomen. Stundtals glimmar det till, som i intervjun med Elsa som varken riktigt kan eller vill svara på Pauls vidöppna frågor som "vad är socialism" eller "vad är preventivmedel för dig". Känns som en autentisk och ärlig intervju som kanske är just det? Och så ibland, helt från ingenstans, insprängda plakat varav just ett på slutet ska vara mer känt än nåt annat: "This film could be called The children of Marx and Coca-Cola". Jaha? Wow, vilket citat. Måste virka och hänga ovanför sängen. Förstår väl inte heller helt var maskulinum-femininum kommer in, alltså att det ska vara titeln på filmen. Kanske nåt metagrepp. Visst, mycket spel mellan män och kvinnor, men är det så att säga huvudtemat? Och så mina bidrag till ordleken: i maskulinum hittar jag orden maskulin, mas, mask, as, ask, kul, lin, in och nu. I femininum hittar jag orden feminin, fe, fem, min, mini, ni, in och nu.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Paul dör på slutet, berättas det. Han backade för långt när han skulle ta bilder. Så kan det gå när man vill åt för stora perspektiv.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Okonventionellt, dialogbaserat, frankofilt och lite pretentiöst, men också osentimentalt och osminkat om den franska 60-talsungdomen. Den får här porträtteras av posören Paul (<i>Jean-Pierre Léaud</i>), en misantropisk journalist och sångerskan Madeleine (<i>Chantal Goya</i>), en sval lycksökerska. Det är långa tagningar, dialogscener som episoder, repliker utanför bild, intressant för det mesta men också väldigt introvert och filosofiskt på ett nästan avståndstagande sätt. Männen i filmen är kvasiintellektuella låtsasrevolutionärer medan kvinnorna framställs som glamourösa bifigurer. Problematiseringen av genusrollerna, som åtminstone filmens titel ger mig nån slags löfte om, tycks eka ganska tomt och hanteras på ett nästan aggressivt sätt. Jag gissar att filmen är en slags kommentar till det politiska och feministiska uppvaknandet bland 60-talets parisungdom men tyvärr blir det alldeles för fragmentariskt och flyktigt. Samarbetet med svenska Sandrews ledde till att två svenska skådisar medverkar i en film i filmen, <i>Eva-Britt Strandberg</i> och <i>Birger Malmsten</i>. Jag älskar Parismiljöerna, jag älskar yé-yé musiken och Goya som jag lyssnade mycket på efteråt. </span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-50803772514213599982020-12-30T15:06:00.008+01:002021-03-27T14:03:42.815+01:00Nr 869: Thirty Two Short Films About Glenn Gould<span style="font-family: times; font-size: x-small;">Originaltitel: Thirty Two Short Films About Glenn Gould (1993) <a href="https://www.blogger.com/#">IMDb</a> <a href="https://www.blogger.com/#">Wikipedia</a><br />Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.<br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtHECmraGc0uy8Zk5sKPHJh167BB-SYqLJCXByBKCN9m4Fed29vQMG4G_2YstNxjunFWN9gK9ZDHygUhK1W5BCeQAne-G8O6riJEtAHH3ZXLpP0nsNXUdsWsZZvgD-zLzV675L-Ndkv8c/s475/51STZ72MSQL.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="475" data-original-width="326" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtHECmraGc0uy8Zk5sKPHJh167BB-SYqLJCXByBKCN9m4Fed29vQMG4G_2YstNxjunFWN9gK9ZDHygUhK1W5BCeQAne-G8O6riJEtAHH3ZXLpP0nsNXUdsWsZZvgD-zLzV675L-Ndkv8c/w138-h200/51STZ72MSQL.jpg" width="138" /></a></div>Roberts betyg: 4-<br /><br />Kommentar: Trettiotalet korta variationer som omsluts i inledning och avslut med blekvit solobild - jag tänker aria - och det verkar vara precis så <i>Goldbergvariationerna</i> av <i>Bach</i> är uppbyggt. Jag hade kanske istället gett filmen namnet Gouldvariationerna, men så bor jag ju i Glennland också. Tillåt mig tycka att det är en behagligt spretig film som i små skärvor presenterar musikgeniet, pillertrillaren, börshajen och radiomannen <i>Glenn Gould</i>. Blandar lite ibland väl pösiga talking headshistorier (den om det sövande telefonsamtalet exempelvis) med <i>McLaren</i>animation, iscensatta livshändelser och min favorit: kirurgiska närbilder på och åkningar över innanmätet av vad jag misstänker är en Steinwayflygel; strängar, klossar, kuddar, linjer och punkter. Matematiskt färgad musik, virtuost. Förstår de som tycker att det kan kännas själlöst, för mekaniskt och perfekt, men jag tycker mycket om det. Värre i så fall med <i>Yngwie Malmsteen</i>s tekniska briljans som aldrig gett mig annat än att vilja titta efter nödutgången. Kommer definitivt lyssna mer på Gould, särskilt i förarhytten vid sena körningar.</span><div><span style="font-family: times; font-size: x-small;">Och resonerandet kring perfektionen, där Gould enligt nån i filmen menade att artisten alltid är autokrat i relation till publiken, och där det alltid finns brister i form av vilket akustiskt rum som används, vilken plats åskådaren har, vilken syn och hörsel och så vidare, och att det var därför han slutade uppträda som det heter live. Invändningen i filmen då att "Det är inte alltid idealt. Det är en del av livet". Där poppar diskussionen om VAR upp i mig. Förespråkare kan ju ibland mena att man med tekniken kommer närmare nåt slags renare rättvisa, medan skeptiker kan mena att domarens mänsklighet ingår; ögonblicksavgörandet är en stor del av tjusningen med spelet. Jag tycker båda.</span></div><div><span style="font-family: times; font-size: x-small;">Gillar också försöket till relationsekvation: För varje timme du spenderar med andra, behöver du x antal timmar i ensamhet, där x är oklart. I mitt eget fall upplever jag i alla fall att den kurvan är exponentiell med stigande ålder. Känns som att Gould dirigerade sin tillvaro, sin ensamhet, sitt liv, medan andra kanske mer lyssnar på sitt. Hans toner svävar i alla fall runt i rymden på sonderna Voyager 1 och 2. Vad kommer de tycka, rymdvarelserna, när de spisar den skivan? "Låter inte detta lite som Malmsteen?"<br /><br />Jimmys betyg: 4<br /><br />Kommentar: Den excentriske kompositören <i>Glenn Gould </i>slutade spela för publik vid 32 års ålder. Istället ägnade han sig åt att tolka, skapa, förfina och komponera både musik och sitt liv. </span><span style="font-family: times; font-size: x-small;">För att vara klassisk pianist var han tydligen inte så förtjust i pianomusik. Ändå är det där han har gjort sig ett namn, inte minst genom <i>Goldbergvariationerna</i> 1955, en av de mest köpta skivorna med klassisk musik under den tiden. Filmen är 31 korta, dramatiserade och musicerade konststycken, plus eftertexterna, som sammanfattar Goulds karaktär, hans liv, hans gärning, hans hypokondri, hans filosofi, hans experimentella sysselsättningar. Det är upplivande, passionerat och roligt, men också informativt och innovativt. De delar som mest fångar mitt intresse och engagemang är bland annat filmen <i>CD318</i>, en konstfilm om Goulds Steinwayflygel där detaljerna är så fantastiskt fint skildrade, och <i>L.A. Concert</i>, den sista konserten när han värmer sina handleder i varmt handfatsvatten och skriver sin sista autograf till teaterns vaktmästare. Eller varför inte <i>Truck Stop</i>, där Gould på ett tradarfik lyssnar och tar in ljuden, rösterna, orkestrar dessa till ett fint arrangemang inuti hans huvud. Eller <i>Diary of one day</i> får vi Goulds blodtrycks- och medicindagbok med ett rörligt röntgenfoto av pianistens skelett och muskulatur. Gould avled 50 år gammal till följd av en stroke. Förutom ett fantastiskt rikt musikliv så hade han då även gjort radioprogram, investerat i råvarubörsen och ägnat sig åt att ringa bisarra telefonsamtal. Han hade vänt på dygnet, knaprat piller och var besatt av att hålla sig varm. Trots sin kändisstatus var det här min första bekantskap med Gould. Men defintivt inte den sista. Några veckor efter att jag hade sett filmen, under en lång backgammonsittning med en vän, lyssnade vi på Goldbergvariationerna, det perfekta soundtracket till det klassiska spelet.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-77035516144450496582020-12-28T12:56:00.010+01:002021-03-25T17:41:11.512+01:00Nr 868: Shao Lin San Shi Liu Fang - The 36th Chamber Of Shaolin<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: </span><span style="font-size: x-small;">少林三十六房 Shao Lin San Shi Liu Fang </span><span style="font-size: x-small;">(1978) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0078243/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_36th_Chamber_of_Shaolin">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på Amazon Prime av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMv92wctAU0Uc9v_F59JjOcbS8g_dZL_XzBRL317aStSqugiMOI1YeKqbPJbfhk9trjREoFQBzI8C_iRWs2uY2zPw1DdYaz6H51CpOy60y7OwSBYMt3IR0KO8mJGNQmpYSrmRyrRvk5Hs/s385/The_36th_Chamber_of_Shaolin.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="385" data-original-width="258" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMv92wctAU0Uc9v_F59JjOcbS8g_dZL_XzBRL317aStSqugiMOI1YeKqbPJbfhk9trjREoFQBzI8C_iRWs2uY2zPw1DdYaz6H51CpOy60y7OwSBYMt3IR0KO8mJGNQmpYSrmRyrRvk5Hs/w134-h200/The_36th_Chamber_of_Shaolin.jpg" width="134" /></a></div>Roberts betyg: 4+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Fantastisk mellandagsrulle. Dubbad så man ramlar baklänges av osynken, och den som fick uppdraget att göra ljudeffekterna till alla miljontals svepningar, vapenklonk och gnygrymtningar måste hamnat i himlen av lycka. Massor av snabba inochutzoomningar och blixthastiga panoreringar. Känns som att kolla en tecknad film, med skillnaden att den inte är tecknad, och då är det ju en... ja, en film. Men framför allt ett underbart intensivt lugn större delen av mellanfilmen, när San Te är i Shaolintemplet för att lära sig kungfugrunderna. En mödosam och krävande väg, och den gestaltas så pedagogiskt och välplanerat att det bara är att luta sig tillbaka och följa den spännande skolningen genom olika kammare. Reflexer, tyngdpunkt, smidighet, koncentration, måttfullhet. Väldigt välkoreograferade och genomtänkta scener, och på slutet återkopplas flera olika övningsmoment i sista striden. Precis som tranan i <i>Karate Kid</i> och så vidare.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Satt och tänkte på nån alternativ beskrivning också. Flyr förföljelse, kommer till ny tillvaro, söker asyl, alla skeptiska till nykomlingen men makthavare ser potentialen i arbetskraftsinvandringen, uppehållstillstånd med tuffa villkor och tester - så här gör vi här, börja med låglönejobb, städochdisk, uppför stegen, nu är du godkänd, mer ansvar, mät dig med de som mätt dig, förslag på egen utvecklande verksamhet men då är det bom stopp, utvisning, tillbaka till förorten och öppna egen skola. Träna på att hämnas på de andra, de olika, de som gör lika som du, hämnas.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Och så mjölet fallande i slow motion på slutet! Mjölet i slow motion!</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Kärt barn har många namn: </span><span style="font-size: x-small;"> <i>Shao Lin San Shi Liu Fang, The Master Killer, Shaolin Master Killer</i> och <i>The 36th Chamber of Shaolin.</i> Svårt att bestämma sig, olika utgåvor? Ingen aning. Hur som helst är det riktigt fint koreograferad kung fu i bästa Hong Kong-anda. Det är vilsamt och meditativt, intensivt och visuellt, ett galet kameraarbete, tjusiga fightingscener och en spännande intrig. Den är fint uppdelad i tre nästan separata delar med egna inramningar: först konspirationen mot de onda och styrande Manchurerna som dödar vår hjältes, San Tes (<i>Gordon Liu</i>), föräldrar, sedan den hårda och disciplinära träningen i Shao Lin-templets 35 kammare och slutligen hämnden. 35 kammare tänker ni nu, vad hände med den 36:e då? Den 36:e kammaren finns egentligen inte. Det är San Te som, efter år av träning, får möjlighet att leda någon av de 35 kamrarna i templet. Istället föreslår han en till kammare - att göra Shao Lin-kung fun tillgänglig för folket. Hädelse anser munkarna i templet och utvisar honom. Men naturligtvis har han den 36:e kammaren med sig och för att utkräva hämnden på Manchurerna så börjar han själv utbilda andra i kung fu. Det här är en film jag blir glad av. Den har den briljanta enkelheten i dramaturgin, den hårda humorn och den ljuvliga dubbningen och ljudeffekterna som fullständigt charmar sönder mig. Heja Hong Kong.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-76416582760726734702020-12-27T10:46:00.007+01:002021-03-25T17:41:33.259+01:00Nr 867: The Unbelievable Truth<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: The Unbelievable Truth (1989) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0100842/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Unbelievable_Truth_(film)">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på Amzon Prime av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEho9zQSiNMl9kReJFaU4cN8Q1GoxE_2EYpdhDgYKgtoXKY238o-UNuXpsxvEcHleT5JgrBtf_ChwvJT3_ddZT3JQhhOykOPC8w6P3MmAdk0ZI7Sh1_6nogyjomruv6ti0KfwNCfGtIAHUs/s385/The_Unbelievable_Truth.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="385" data-original-width="259" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEho9zQSiNMl9kReJFaU4cN8Q1GoxE_2EYpdhDgYKgtoXKY238o-UNuXpsxvEcHleT5JgrBtf_ChwvJT3_ddZT3JQhhOykOPC8w6P3MmAdk0ZI7Sh1_6nogyjomruv6ti0KfwNCfGtIAHUs/w134-h200/The_Unbelievable_Truth.jpg" width="134" /></a></div>Roberts betyg: 2</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Ja. Nä. Inte min favoritfilm. Audry skippar skolan, oroar sig för kärnvapenkrig och global extinction. Kan ju inte undgå att tänka Greta. Dumpar pojkvännen, blir istället förälskad i skicklig kåkfararmekaniker i "coverall" (nytt ord för mig, overall har man hört, blir ju nyfiken på skillnaden) men han dissar, så Audry blir modell, med tiden utan kläder. Lyckligt slut misstänker jag. Och en mordhistoria där som cirklar runt och byter skepnad beroende på vem som berättar om den, och det är ju lite roligt. Men replikerna känns allt som oftast som ett irriterat läxförhör; ut med det och fort. Botten för mig nås i nån scen där det - lite indieskt antar jag - liksom repeteras vad sa du jag sa vad sa du jag sa. Vet inte varför. Vad ska den dialogen tillföra? I alla fall går den högt över huvudet på mig.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 3-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Independentfilmaren <i>Hal Hartleys </i>debutfilm som kanske lämnar en del att önska. Även om jag gillar den alienerade känslan hos karaktärerna och särskilt tonårsdottern Audreys (<i>Adrienne Shelley</i>) dystopiska upptagenhet av kärnvapenkatastrofen. Den lätt känslokalla och allvarliga atmosfären som vilar över människorna. Även om det skvallras hit och dit och alla tycks vara närmast besatta av nånting. Mest av nykomlingen Josh (<i>Robert Burke</i>). Den svartklädda mystiska bilmekanikern som tydligen har dödat nån way bac</span><span style="font-size: x-small;">k. I sina bästa stunder är det mörkt och roligt, i de sämsta stunderna oslipat och lite effektsökande. Vad titelns sanning syftar på går mig lite grann förbi, men antagligen har det nåt att göra med den bristande tilliten till varandra, kanske romansen mellan Audrey och Josh, kanske sanningen om vad som verkligen hände way back, förr i tiden, som alla tycks ha en uppfattning om. "You can't have faith in people, only in the deals you make with them" hade jag tydligen skrivit upp. Oklart varför. Antagligen ett citat från Josh.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-17344752738112119782020-12-25T20:57:00.012+01:002021-01-20T18:26:15.537+01:00Nr 866: Nashville<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Nashville (1975) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0073440/trivia?ref_=tt_trv_trv">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Nashville_(film)">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjigufSqLh6coot6kwFJIv2Gn-XWKvtwZRTpHqHsgBJ1zZlZo1d9NHzRX0vG_XG2JNgTn4Kp928b2ixXeUpD4-utv-YAlh_JxrDLkphyLkWM7phSY6ujambsTXqOQcoD6bcHzve9wrSQVI/s384/Nashville_%2528movie_poster%2529.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="384" data-original-width="260" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjigufSqLh6coot6kwFJIv2Gn-XWKvtwZRTpHqHsgBJ1zZlZo1d9NHzRX0vG_XG2JNgTn4Kp928b2ixXeUpD4-utv-YAlh_JxrDLkphyLkWM7phSY6ujambsTXqOQcoD6bcHzve9wrSQVI/w136-h200/Nashville_%2528movie_poster%2529.jpg" width="136" /></a></div>Roberts betyg: 4-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><span>Kommentar: Trodde detta skulle vara en så kallad dokumentär, kanske åt samma håll som <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2019/08/nr-780-woodstock.html">Woodstock</a>, och bävade därför ganska ordentligt. Men icke. Mer en föregångare till <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2007/10/nr-7-short-cuts.html">Short Cuts</a>, om än med mycket mer musik. Ett omfattande persongalleri som väver in och ut i varandra under några dagar inför ett stort galaevent. Countryscenen i Nashville som metafor för amerikanska politiken? Kanske det. Den långsamt svepande, mässande valarbetarbilen som monotont och halvanonymt upprepar alternativa förslag och </span><span>vallöften från presidentkandidaten Walker, som man aldrig får se i bild, bara höra rösten av på slutet (väl?). Stora trafikkollisionen med påföljande kaos. Intriger, deals, otrohet mellan artisterna. Rygghugg och glorifierande asskissing om vartannat. Vem vill inte synas med vem och vem måste synas med vem för att få mesta möjliga genomslag och cred? Attentatet på slutet vid kopian av grekiska templet Parthenon. Mycket musik och mycket bra musik. Allt tydligen skrivet av skådespelarna/artisterna själva. Och allt inspelat live på de ställen de filmas på. Riktigt cool film, som en grym julklapp man inte hade en aning om att man skulle få. </span></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: <i>Robert Altman</i>, som bland annat gett oss filmer som <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2015/12/nr-609-mash.html">M*A*S*H</a> och <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2007/10/nr-7-short-cuts.html">Short Cuts</a>, gör här en cynisk allegori av amerikansk politik, dess hycklande normer, dess hope and dreams and values, mot bakgrund av landets 200-årsjubileum och han förlägger detta skickliga utsnitt till hjärtat av 70-talets showbusiness - Nashville. Det är ett stort galleri av färgstarka karaktärer med öden som ibland sammanfaller eller överlappar varandra. Allt till mässandet från presidentkandidaten Walkers kampanjbuss som ödesmättat snurrar runt på Nashvilles gator. Grundstoryn är en vecka i Nashville som kännetecknas av en musikfestival och en valkampanj. Detta lockar ett brett spektra av musiker, skivbolagsdirektörer, musikar</span><span style="font-size: x-small;">rangörer, kampanjmakare, politiker och andra lycksökare och girigbukar till denna populistiska och glittriga smältdegel av amerikansk kultur. Det tycks kaotiskt och förvirrat till en början men allt lägger sig glasklart genom Altmans skarpa regi och förmåga att berätta flera historier utan att framhäva någon framför någon annan. Filmens början är en hysterisk TV-reklam för ett soundtrack till filmen Nashville där alla skådisar presenteras. Lite trevligt meta sådär. Kul att det är skådespelarna själva som framför filmens utsökta countrymusik.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-982689964820060522020-12-20T20:05:00.009+01:002021-01-20T17:58:28.239+01:00Nr 865: Den Burmesiska Harpan<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Biruma No Tategoto (1956) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0049012/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/The_Burmese_Harp_(1956_film)">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYxjz9zdMyiqz3EuJYNixaK99rP6n0_usIWwecZuKQd372zoamopiWdQYsSG8WaVSmZj054dyuE3M8Abn-MeFSGKL8-ws1NgQOb0oek1GWzSgu6dtifzfD6PoKgln6AJ5TURfswSOUC-E/s1620/oZ8QOdBTswM5lCuQzkqAMSUDyJe.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1620" data-original-width="1080" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYxjz9zdMyiqz3EuJYNixaK99rP6n0_usIWwecZuKQd372zoamopiWdQYsSG8WaVSmZj054dyuE3M8Abn-MeFSGKL8-ws1NgQOb0oek1GWzSgu6dtifzfD6PoKgln6AJ5TURfswSOUC-E/w133-h200/oZ8QOdBTswM5lCuQzkqAMSUDyJe.jpg" width="133" /></a></div>Roberts betyg: 3+</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Den här skulle jag verkligen velat sett på stor skarp bild istället för på liten grynig. Men man kan inte få allt. Dyker det upp en film får vi se den, annars blir det väl aldrig klart, det här projektet.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Japansk soldat spelar harpa och väljer en fredligare väg än den andravärldskrigiska. Hans val spetsar ögon, öron och tankar hos hans tidigare armékompanjoner. Det blir lite mystiskt och spännande. Var tog han vägen? Vad blev det av honom? Är han den vi såg vandra förbi? Är han munk? Ja, munk blev han, och kommunicerar med papegojor gör de. "Följ med oss hem" lär de den ena. "Nej, jag kan inte återvända" svarar den andra. Så är det. Har man väl hittat vägen går det inte att oupptäcka den.</span></div><div><span style="font-size: x-small;">Det kommuniceras över gränserna med harpmusik också. "Home! Sweet home!" är en återkommande dänga. Den spelades tydligen även i <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2017/10/nr-680-eldflugornas-grav.html">Eldflugornas Grav</a>. Inget jag minns.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar:</span><span style="font-size: x-small;"> "The soil of Burma is red, and so are its ro</span><span style="font-size: x-small;">cks". Berättarrösten för in oss i det sjungande japanska kompaniet i andra världskrigets Burma. De sitter i brittiskt fångläger i staden Mudon när dess harpist Mizushima blir ombedd att få en annan pluton att kapitulera. Han gör sitt bästa utan resultat. Plutonen sprängs men Mizushima lyckas överleva. Han vårdas i ett buddhistiskt tempel som får honom att omvärdera sitt kall. På vägen tillbaka till Mudon passar han på att begrava krigets döda, en efter en, som ligger i högar. I fånglägret cirkulerar ryktet om Mizushima, någon tror sig ha sett honom, som munk, avståndstagande, hört hans toner, de karakteristiska harptonerna som endast han kan få fram. De glömmer honom inte och det mesta tycks gå ut på att få honom att komma tillbaka, att följa med hem.<br />Tyvärr är bilden mörk och otydlig, detaljerna försvinner, men jag får ändå känslan av att det är snyggt under rätt förutsättningar. Kameran är ofta nära, lite snett ovanifrån eller snett underifrån, inte sällan bakifrån, på soldaternas ryggar eller de sjungande sköterskorna. Filmen har liksom en ödmjuk värdighet över sig som jag verkligen gillar. En varm sorgesång.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-61467574903851782712020-12-19T09:43:00.005+01:002021-01-16T13:05:44.124+01:00Nr 864: Samuraj Killer<span style="font-size: x-small;"> Originaltitel: Le Samouraï (1967) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0062229/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Le_Samoura%C3%AF">Wikipedia</a></span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnkgmns_B-K8OX_fJYTGYVYdJGW8ya2709kQX7rZYt-ZzGHR69LQ_TGZzjvR2k6BbexoJS4rFKaUOWJKl3Ws_nMqTV7qlpfWGx17I5sCwlQDsspo6JpN3nW2qIBnFM96j___9v6gndYPY/s1023/77ba8b394895857b6d57220e9faa777a.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1023" data-original-width="756" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnkgmns_B-K8OX_fJYTGYVYdJGW8ya2709kQX7rZYt-ZzGHR69LQ_TGZzjvR2k6BbexoJS4rFKaUOWJKl3Ws_nMqTV7qlpfWGx17I5sCwlQDsspo6JpN3nW2qIBnFM96j___9v6gndYPY/w148-h200/77ba8b394895857b6d57220e9faa777a.jpg" width="148" /></a></div>Roberts betyg: 4-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: Jef Costello is in da house. Han har en stilettvass hatt, en blick från istiden och en trenchcoat som skulle göra Skalman ännu grönare av avund; under den får plats enorma nyckelknippor, bulliga sedelbuntar, heta revolvrar, kvicka kvitton, pudervita handskar, snabba cigaretter och pålitliga tändare - allt utan att det syns någonting utanpå. Han rör sig som en blåkall skugga i ett regnigt och dystert Paris. Magiskt. 10 min in i filmen kommer första repliken: "Jef?". Jepp, yrkesmördaren ska gå på nattklubb och behöver alibi i någon form av flickvännen. Pang pang pang på kontoret. Vem såg nåt? Fem stycken bara, särskilt pianisten, den svarta kvinnan. Århundradets märkligaste konfrontation, 400 skummisar bara i Paris, alla mer eller mindre identiska. Pianisten bluffar, det var inte han, säger hon om Jef. Alla, inklusive Jef blir förbryllade. Det blir invecklad skumraskaffär. Polisen pressar, gangstrarna försöker likvidera Jef, misslyckas. Han Rambodrar sig tillbaka och plåstrar om sina sår. Spanarna riggar avlyssningsutrustning i Jefs lya. Men han är ju en urban samuraj och använder sina nästan fladdermusskills för att helt oprovocerat upptäcka lilla mikrofonen bakom stora gardinen. Melodiöst jagande i tunnelbanan, så klassiskt, ut och in och ner och upp, men det är också faktiskt allt som händer där. Inget våld, inget skjutande, inga konfrontationer, bara lite katt och råtta i katakomberna. Jef får nytt uppdrag, det sista, som det alltid är. Måltavlan visar sig vara svarta pianisten. "Varför?" frågar hon när han står och riktar pistolen mot henne. Hon är ju mitt uppe i ett riktigt nice jam. "För att jag fått betalt" levererar Jef tillbaka. Pang pang, men vem faller, om inte Jef? Polisen har skjutit honom. Han har i förväg tömt sin revolver på kulor, är helt ofarlig. Är det nån form av harakiri i form av suicide by cop?</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Jimmys betyg: 4-</span></div><div><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div><div><span style="font-size: x-small;">Kommentar: "Ingen är så ensam som en samuraj. Det skulle vara tigern i djungeln i så fall... kanske..." Filmen börjar med ett citat som relaterar till den japanska hederskodexen för samurajer <i>Bushido - krigarens väg</i>. Och ensam är han, vår antihjälte Costello, en hitman i alldeles för stor trenchcoat, metodisk, stiliserad och skoningslös. Filmen är dialogfattig och tyst, något som för mina tankar till finsk Kaurismäki-film. Här finns nån slags europeisk noir med regnvåta gator, jazzklubbar med nästan poserande människor, enkla och raka affärer utan ifrågasättande i skumma garage. Mordet i början sker iskallt och polisen är snabb att plocka in diverse skumma typer. Det som sedan följer saknar motstycke i någon annan film. Det är en vittneskonfrontation som gör att man häpnar - alla i samma rum, helt öppna spekulationer, ett polisiärt arbete som är skrattretande (ska vi sätta upp den jättestora avlyssningsmackapären, hmm, nej, vi tar den lilla istället) men samtidigt så invecklat och övertygande att de tycks ha koll på allt och alla. Underhållande, snygg och stilbildande film. Jajamen.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-7276134774145736841.post-30557921488998433712020-12-13T20:36:00.005+01:002021-01-16T12:39:03.800+01:00Nr 863: Céline Och Julie Gör En Båttur<span style="font-size: x-small;">Originaltitel: Céline Et Julie Vont En Bateau (1974) <a href="https://www.imdb.com/title/tt0071381/">IMDb</a> <a href="https://en.m.wikipedia.org/wiki/Celine_and_Julie_Go_Boating">Wikipedia</a> </span><div><span style="font-size: x-small;">Filmen sågs på internet av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Ånäsvägen 42 i Göteborg.<br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj76tCaLw1nBlLr6air6Ppoq1puufppGeqNPQACJxUEdO20ZGCXH_7lYzcN7Ouby5cK6Fm5nJDcros_lhvcoM3U_vK8mAirTSrD0zouqD955gFDLMuvgJ8kmtREwDr8sBvT1s52MoXCmTs/s701/MV5BYzg0NzljOWMtMGY5Mi00NmU2LWIzNzktZDE3YzNlZWMwZWFkXkEyXkFqcGdeQXVyNTc1NDM0NDU%2540._V1_.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="701" data-original-width="538" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj76tCaLw1nBlLr6air6Ppoq1puufppGeqNPQACJxUEdO20ZGCXH_7lYzcN7Ouby5cK6Fm5nJDcros_lhvcoM3U_vK8mAirTSrD0zouqD955gFDLMuvgJ8kmtREwDr8sBvT1s52MoXCmTs/w154-h200/MV5BYzg0NzljOWMtMGY5Mi00NmU2LWIzNzktZDE3YzNlZWMwZWFkXkEyXkFqcGdeQXVyNTc1NDM0NDU%2540._V1_.jpg" width="154" /></a></div>Roberts betyg: 2<br /><br />Kommentar: Tycker det börjar bra i lite skön Alice i underlandetstil, men börjar sen spåra så jag inte hänger med knappt alls. Ombytta rollkaraktärer, tidsloopar, huset på 7 bis Rue du Nadir aux pommes, nåt mordmysterium som ska lösas, ny dag taxiresa, ny dag magisk karamell, ny dag spådomar. Känns som en hippiekittelbrygd med ingredienser som <a href="https://ettusenett.blogspot.com/2008/08/nr-54-mndag-hela-veckan.html?m=1">Måndag Hela Veckan</a>, <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2011/02/nr-273-memento.html">Memento</a>, <a href="http://ettusenett.blogspot.com/2020/07/nr-839-alice.html">Alice</a> och lite Cluedo. Den surrealistiska blandningen blir inte min typ av te, i alla fall inte denna gång. Så djävla snurrigt liksom. Hittar ingen finess i det, och långt utav bara helvete, tre och en halv timme. <br /><br />Jimmys betyg: 2+<br /><br />Kommentar: Regissören <i>Jaques Rivette</i> var tydligen filmkritiker innan han började göra film. Han ville väl visa världen hur det egentligen skulle göras tänker jag. Hans filmer blev väl inga storsäljare direkt, svårtillgängliga och i vissa fel helt misslyckade projekt. Med den här filmen ville han göra en lättsam dramakomedi. Ja, jag vet inte. Särskilt lättsam är den då rakt inte även om det finns en sprudlande glädje och nyfikenhet i filmen. Det är en sprakande labyrint mellan dröm och verklighet och tydligen fick skådespelarna mycket fria tyglar utforma sina egna roller. Men det är långt och det är rörigt, irrationellt och ologiskt. Men så kan man också göra film. Tydligen.</span></div>*http://www.blogger.com/profile/14262932739725193263noreply@blogger.com0