Filmen sågs på TV4 Film hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Kommentar: Jack Nicholsons första film efter Easy Rider. I denna rulle ger han ytterligare prov på lysande skådespeleri i form av imploderande vredesutbrott. Särskilt minnesvärd är scenen i bilen är han skakar skiten ur både ratten och sig själv. Nicholson är den sombarnpianospelande numera bowlinghallsöldrickande oljearbetaren som söker rötterna i form av syster och döende far. Minns nästan ingenting, mer än att den aldrig lyfte. Slutet var i och för sig fint; han drar med långtradaren. Bra gjort, kändes det som.
Jimmys betyg: 3
Kommentar: Den stora behållningen, kanske till och med den enda, är Jack Nicholson. Och hans rollfigur Robert Dupea. Och sättet han spelar sin roll. Visst är det en hel del igenkännande vargflin och vredesutbrott men där finns också en skörhet som framför allt kommer fram i slutet, som både är rörande och överraskande. Oljearbetaren Dupea lämnar sitt jobb och sin flickvän för att försonas med sin sjuka far. Flickvännen, den avdankande partypinglan Rayette (Karen Black), suger sig fast som en igel och blir mer och mer frustrerad när Dupea rinner ur hennes händer för att slutligen försonas med sig själv i passagerarsätet på en flyende långtradare. En inte helt godkänd uppföljare till Easy Rider men såhär i backspegeln ändå en fin film.
No comments:
Post a Comment