Originaltitel: Smoke (1995) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD hos Heléne på Tängvägen 30 i Ås.
Roberts betyg: 4-
Kommentar: En liten crossmixpärla i långsamt vilapåställettempo. Varje karaktär en silversmidd nubb; en i varje hörn hållande uppe bildduken utan centralt motiv - annat än cigarrbutiken på hörnet. Osmetiga människoöden, avskalat presenterade med snigelzoom; ansikten växer i takt med historierna som berättas. Svart och vitt, far och son hookar, 4000 bilder från samma punkt. Hitta sin älskade i vimlet. Att överge en övergiven dotter. De stora små berättelserna. Sista svartvita delen med den nyss berättade julsagan känns minst sagt överflödig - där åker filmen ner ett snäpp. Synd. Nice att få gå hand i hand med Tom Waits genom filmen.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Paul Auster har skrivit och medregisserat denna New York-ångande rökridå som är skarp, tydlig, excentrisk och optimistisk. Den har ett skönt tempo, farligt nära gränsen till tristess men den engagerar och växer med berättelserna. Karaktärerna flyter fram som man kanske gör i Brooklyn, vanligt ovanliga människor som ältar sina livsöden men ändå med en varm optimism i deras väsen. Låtar av Tom Waits som känns fullständigt självklara i sitt sammanhang. Smoke är en snapshot med förlängd slutartid som bara pågår och pågår... ungefär som livet gör. Sen faller det. Varför inte låta Keitel få behålla sin värdighet istället för att sunka ner hans magnifika monolog med svartvitt melodramatiskt och överdrivet visualiserande. Nä, där är man fan inne på filtret och röker.
Originaltitel: Fanny & Alexander (1982) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
.jpg)
Roberts betyg: 4
Kommentar: Sven Nykvist minsann. Ljussättningsgeni minsann. Vita tavelbilder, röda, rörliga fotografier. Värme, kyla, ljummet. Aldrig en droppe fel, bara vid alla blixtscener. Jul i en timme. Håll käften, underbart. Gengångande Edwall superbt ljusklädd och på distans med ledsna ögon. Jan Malmsjös biskop så stramt otäck, exakt tortyr. Alexander på audition: "Jag dödade min morfar". Hoppigt med gömkistan och var är barnen egentligen? Vilse bland marionetterna, lyckligt slut. En av Ernsts bästa.
Jimmys betyg: 4+
Kommentar: Den här var bra. Bergmans bästa? Har sett teveversionen någon gång. Den är längre, fylligare, mer uthållig på något sätt. Och Börje "håll käften" Ahlstedt får mer utrymme. Det är bra. Det här tretimmarseposet känns stundtals lite rumphugget. Men jag gillar julfirandet första timmen, och jag gillar Jan "Gud välsigne vår lilla familj" Malmsjö, och jag gillar Allan "spöket" Edvall... jag gillar nog det mesta med Fanny & Alexander. Ett mästerverk signerat en mästare.
Originaltitel: Dawn Of The Dead (1978) IMDb Wikipedia
Filmen sågs hos på DVD i Hökbäck 470, Lit, Östersund.
Roberts betyg: 1+
Kommentar: Fart på! Helt sjuka undertexter som lyckligtvis humorkryddar den här vansinnigt lama rullen. Belägrat varuhus. Zombiesarna är väl helt ok, de ser ut, rör sig och massakreras som zombies tydligen ska. Motståndsrörelsen däremot påminner om MacGyver på ömsom valium, ömsom socker. Jag antar att det är meningen att det ska vara lite töntigt, men det behöver ju inte betyda att det är bra (jmfr ex Black Ingvars, Rosenström). Den här går fetbort. Och lång var den.
Jimmys betyg: 1+
Kommentar: 10 år efter Night Of The Living Dead trampar Romero verkligen i klaveret. Det finns nog ingenting som är varken spännande, otäckt eller intressant med uppföljaren Dawn Of The Dead. Romero verkar vara mer upptagen av att frossa i alla de effekter som filmutvecklingen har gett honom än att faktiskt bygga något intressant kring den den amerikanska drömmen och konsumtionssamhället som många säger att filmen är ett svar på. Pluset efter ettan är för att den emellanåt ändå lockar fram en del skratt, mycket på grund av de fantastiska undertexterna. Nej, mycket sämre än så här kan det nog inte bli. Fart på!
Originaltitel: Night Of The Living Dead (1968) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD hos Henrik i Hökbäck, Lit
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Finfina tagningar i början på kyrkogården. Svartvit och bårhuskall. Psychokniv med tillhörande musik. Black man down in the end. Nyinspelat material i början och slutet. Det är vad jag minns nu, måste se om den.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Det svartvita fotot, det tafatta skådespeleriet och den B-filmsaktiga atmosfären gör att filmen känns äldre och mer amatörmässig än den faktiskt är. Intressant att filmen kom samma år som Rosemary's Baby som i i förhållande känns mycket mer modern. Samtidigt är Night Of The Living Dead otroligt skarp, banbrytande, iskallt saklig och till och med dokumentär i vissa avseenden. Det fantastiska fotot, de spännande kameravinklingarna och den, för tiden ganska nyskapande berättelsen, gör George Romeros zombiefilm till en klassiker i genren.
Originaltitel: Romper Stomper (1992) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 2+
Kommentar: Sjaskig nazimiljö; headbanging, suping, heiling. Gäng/raskrig med Vietnam. Kärlek på gränsen mellan epilepsi och utträde. Clockwork orange, utan att skämmas. Några ok slagscener, ilskna djur sparkar mot golvkamera. Bästa scenen är japanska bussturisterna på slutet. Då kan betyget inte bli högre.
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: En ung Russel Crowe i en nazistroll som inte kommer i närheten av Edward Nortons karaktär i American History X. Det här är stundtals så miserabelt och tråkigt att koncentrationen läggs på helt andra saker än själva handlingen, exempelvis det faktum att det knappt finns några som helst civila personer i filmen. Det är å andra sidan väldigt intressant och skapar trots allt nån slags bild av att vi har att göra med väldigt isolerade och världsfrånvända individer. Där har vi, tillsammans med en del snygga filmsekvenser, filmens behållning.
Originaltitel: Manhunter (1986) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.
Roberts betyg: 2
Kommentar: Tillåt mig undra varför den här enligt boken skulle vara mer hemsk än När lammen tystnar. Man med underlig underkropp lever sig in i fullmånemördares tankebanor, bryter löften han givit sin familj och presterar några av filmhistoriens absolut fläskigaste B-scener när han i frustrerad ensamhet knyter näven och vrålar ut sin försäkran om att mördaren ska åka fast. Miami Vice-musik och en slutscen som får mig att rodna i 80-talets alla tvättblekta fäger. Den här går fetbort.
Jimmys betyg: 2-
Kommentar: Förväntningarna var höga inför den här filmen då den presenteras som mer otäck än När lammen tystnar (som är en slags fristående fortsättning med Hannibal Lector som central gestalt). Tyvärr grusas alla förhoppningar om två timmars nagelbitande redan efter några minuter när FBI-agenten Will Graham (William Petersen) har haft en av ett oändligt antal pyskologiska dialoger med sig själv angående ett antal vidriga seriemord. Sen rullar det på med svepande 80-talssynthtrummor och pastellskjortor. Regissören Michael Mann gjorde under den här tiden teveserien Miami Vice och det märks. Fast jag vill minnas att Miami Vice var mer spännande och intressant än den här filmen nånsin kommer att bli. Det gjordes en nyinspelning av Manhunter, Röd Drake, för ett antal år sedan och jag förstår varför.
Originaltitel: The Passion Of The Christ (2004) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på DVD av Jimmy hos Therese på Genvägen 56 A i Östersund och av Robert på Westye Egebergsgate 1C i Oslo.
Roberts betyg: 3
Kommentar: Från blått till gult via vitt. Vissa väldigt fina scener, några i slow motion. Tycker bra om insticket från barndomen när Maria under korståget kommer fram och tar honom i famnen. Minnen från Bulgakovs Mästaren och Margarita - samma situationer, liknande fraser, "vad är sanning?", frigivningen av Barabbas. Varje scen efter 30 minuter känns som det är den sista innan upplösningen. Inget av rappen svider lika mycket i mig som det i Rivierans guldgossar. Hur många gånger ska Jesus slås omkull? Snacka om urvattnad effekt. Men filmen får mig att inse att jag knappt vet någonting om vad den handlar om, och den gör mig lite sugen på att ta reda på mer. Men det kommer jag nog inte göra. Den känns liksom inte viktig alls på det sättet.
Jimmys betyg: 3+
Kommentar: Väldigt mycket bättre än första gången jag såg den. Vad tycker jag om jag ser den igen? Mel Gibson gör ett personligt statement, ett uttryck för sin egen trosövertygelse, en subjektiv och helt okritisk skildring av de sista 12 timmarna i Jesus liv. Men han gör det bra. Det måste erkännas. Kan man sin kristendomskunskap presenteras här inte mycket nytt men Gibson drar åt tumskruvarna några varv extra och det är inte helt klart varför han måste göra de två timmarna till ett blodbad långt mer våldsammare än hans förra film som regissör, Braveheart. Intressant är att all dialog är på arameiska, latin och hebreiska, de språk som talades i det här området under den här tidsperioden. Inget angloamerikanskt tjafs här inte. Filmen är en av de mest framgångsrika independentfilmerna någonsin men hur oberoende är den egentligen?
Roberts betyg: 4-
