Saturday, May 30, 2009

Nr 119: American Beauty

Originaltitel: American Beauty (1999) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy hos Therese på Genvägen 56 A i Östersund och Robert på Westye Egebergsgate 1C i Oslo.


Roberts betyg: 4

Kommentar: Jag läste någonstans att det inte skulle spela så stor roll från vilket perspektiv den här filmen visades; den skulle ändå hålla rätt igenom. Det håller jag med om. Det vill säga; nu är berättaren och navet Kevin Spacey. De andra personerna är sidofigurer. Men skulle man snurra kuben och utgå från exempelvis nazistfarsan, skulle man ändå kunna få med hela lasset. Alla har samtidigt huvud- och biroller. Mörkt röd film, vid sidan av vägen.

Jimmys betyg: 4+

Kommentar: American Beauty är en mörk berättelse men vackert och snyggt förpackad med kärnfamilj, rosenträdgårdar och materiell välfärd. Det är en film om den amerikanska drömmens baksida, om de små sprickorna i det tillsynes perfekta förortslivet, alla lögner och allt självförakt som krackelerar och blottar de mänskliga tillkortakommandena. Kevin Spacey är lysande som Lester Burnham, mannen med 40-årskris, som runkar till fantasin av sin dotters skolkamrat och som beslutar sig för att förändra sitt liv fullständigt i hopp om att kunna förföra henne. Dottern Jane (Thora Birch) fascineras av och blir tillsammans med den missanpassade grannpojken Ricky Fitts (Wes Bentley) som lever sitt liv genom sin videokamera och langar marijuana till Lester. Frun (Anette Benning) blir mer och mer desperat och har en affär med mäklarkollegan. I grannskapet finns även ett homosexuellt par som retar gallfeber på Rickys fascistiske pappa. Allt är upplagt för både förvecklingar och intriger, men med smakfull måttlighet. Redan i filmens inledning får vi, precis som i Sunset Boulevard, veta Lesters öde - "Jag är 42 år. Om mindre än ett år kommer jag att vara död. Fast det vet jag förstås inte än" - men det tar aldrig bort spänningen och de oförutsedda vändningarna. En fantastisk film helt enkelt.

No comments:

Post a Comment