Nr 118: Dansar Med Vargar

Originaltitel: Dances With Wolves (1990) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert på Skovveien 49 i Oslo.

Roberts betyg: 4

Kommentar: Löjtnant John Dunbar försöker sig mitt under brinnande inbördeskrig på ett otyglat självmord, men gör en Pulp Fiction och undgår träff. Istället blir han hjälte och får själv avgöra var han ska placeras härnäst. Han väljer Fort Sedgewick - den yttersta utposten västerut. Där ute på prärien bekantar han sig med vargen Tvåstrumpa, och med en Siouxindianstam. Den amerikanska flaggan sloknar i kapp med att han tillbringar mer och mer tid hos indianerna och mindre tid på posten. Dunbar förser indianerna med vapen som de använder i krig mot andra indianfolk. Dunbar hittar kärleken i en vit Mowgliflicka som har fått namnet Stands with a fist. De gifter sig och Dunbar har funnit sig själv på prärien och får även bekräftat av hövdingen att han verkar gå den "äkta vägen". Vad den äkta vägen är förblir oklart, men det verkar gå ut på att inte blanda raser, gifta sig och skaffa barn. När stammen ska flytta till vinterlägret rider Dunbar tillbaka till fortet en sista gång för att hämta sin dagbok som skulle kunna avslöja var han befinner sig. Han blir då tillfångatagen av amerikanska soldater som betraktar honom som förrädare. Han lyckas rymma och tar sig til vinterlägret där han och nävståerskan ser sig tvugna att ge sig av och bilda familj på egen hand.
Bitvis mycket vackert foto, buffeljakten är en pärla.

Jimmys betyg: 4

Kommentar: Det här var en riktig långtradare, ett panorama mot the wild wild west, mustigt och dramtiskt, episkt pch stämningsfullt, men farligt nära gränsen till överdrivet melodrama. Filmen kickar igång mitt under det amerikanska inbördeskriget och sedan följer timme ut och timme in där vi får lära känna löjtnant John Dunbar (Kevin Costner) som, för visad tapperhet, belönas med att bli placerad på den sista utposten västerut, en militär bas i North Dakota. Hans eget val. Han när nämligen en fascinerad dröm om att få se den vilda västern "innan den försvinner". När filmen börjar är Costner en idealistisk slusk med skägg, ensam och rädd på prärien, efter en stund har han prydlig långmustasch, blir bästa polare med en varg och fascineras av siouxstammen han har som närmaste grannar, mot slutet är ansiktshåret helt borta och Costner har blivit mer Costner än någonsin, han har flyttat in i indianlägret, fått namnet Dansar med vargar och börjat dejta en indiankvinna (som inte heller är en riktig indian). Allt är frid och fröjd tills hans egna soldater kommer... och vi kan ju vår historia om indianer och vita. Jag gillar filmen. Den känns äkta och ärlig. Indianerna skildras på ett trovärdigt och djupt respektfullt sätt, humoristiskt, varmt och stolt. Filmen plockade hem sju Oscarstatyetter, bland annat för bästa foto och bästa musik. Det är också de ingredienser som tydligast bereder vägen för Costner att rida hem denna seger. Yiiihaaaa!