Filmen sågs på internet av Jimmy i Östersund och Robert på Utlandagatan 2 i Göteborg.
Roberts betyg: 4-Kommentar: Min första Chaplinfilm, men sannerligen inte min sista. Moderna Tider ska vara skarven mellan stumfilm och talfilm; det finns inklippta repliker från radioapparater, högtalare och storbildsskärmar blandat med klassiska replikskyltar. Tempot är stundtals väldigt högt, och det är då den här filmen är som bäst; i fabriken med skruvåtdragning, matningsmaskin och resor genom kugghjulsdjungeln. Jag ser minst tre filmer i en i Moderna Tider. Fabriken, Fängelset och Restaurangen. De kunde gärna fått vara 30-35 minuter vardera - den politiska satiren skulle lätt få plats ändå - men tillsammans gör de att jag inte orkar hålla skärpan genom helheten. Men som sagt - många briljanta scener som lyfter betyget. I sin bok "Chaplin" från 1953 skriver Lars Forssell att Moderna Tider till tre fjärdedelar "inte blivit annat än ett potpurri på gamla Chaplingester". Jag ser fram emot att bekanta mig mer med det registret framöver.
Jimmys betyg: 4
Kommentar: Charles Chaplin gestaltar i den här filmen den Lille luffaren, en roll han introducerade redan 1914 tydligen. Talfilm hade gjorts under flera år men Chaplin valde ändå att använda stumfilmsgenren då hans karaktär var beroende av stum pantomim för att komma till sin rätt. I slutet av filmen hör man dock hans röst när den Lille luffaren får jobb som servitör och underhållare på en restaurang. Där visas också tydligt prov på den sång- och dansman Chaplin faktiskt var. Moderna Tider är en samhällssatir över moderniseringens konsekvenser som alienation, arbetslöshet, ojämlikhet och maskinell effektivitet. Det är i grunden en stumfilm men inte särskilt stum, snarare dynamisk och väldigt skarp i konturerna, medvetet övertydlig men utan att kännas påklistrad. Stumfilmens estetik är ju i sig självt väldigt överdramatiserad. Jag har sett Charles Chaplin förut. Det vet jag för jag är väl bekant men hans karaktäristiska utseende, hans vaggande gångstil och den lilla mustaschen. Men jag har aldrig tidigare sett en film med honom. Jag vill inte påstå att Moderna Tider gjorde mig helt såld på Cahplin men onekligen väckte den mitt intresse. Och när jag ser honom vandra hand i hand med den fantastiskt vackra Paulette Goddard i solnedgången till tonerna av hans egen Smile, though your heart is breaking så känner jag någonstans i maggropen att vi har att göra med ett av film- och underhållningsbranschens största genier. Jag menar det.
Charles Chaplin er en af de tre store stumfilmsstjerner, men den eneste der kunne fortsætte med at lave film (og endda stumfilm!) efter tonefilmens gennembrud. Hvis man vil vide hvordan det kunne gå til skal man blot se Modern Times.
ReplyDeleteJeg giver jer helt ret i at det er som at se tre film og sammenhængskraften er ikke helt så god som i City Lights, men hold da op det er morsomt!