Filmen sågs på Youtube av Jimmy på Thoméegränd 24 B i Östersund och av Robert på Halsviksporten 3 på Styrsö.
Roberts betyg: 4+
Kommentar: Obeveklig symmetri. Bilderna liksom naglar sig fast utan att vilja släppa. Kanske för att ytterligare understryka hierarkin och det minst sagt milda tvånget där uppe i vad det nu är, ett stort schabrak till hus med innergårdar, men känns inte som ett slott. Fyra fruar eller liknande ska han ha, mannen man aldrig får se, som bara antyds och hörs. Närbilder dock på fruarna, eller älskarinnorna, eller konkubinerna, och särskilt den fjärde och senast anlända, Songlian (Gong Li). Från första scenen med tårarna till sista när hon sinnessjukt vankar av och an, glöder hon igenom skärmen så fort hon visas. Samma dragningskraft som vissa scener med Brad Pitt i Höstlegender, tänker jag. Tänker jag nu, inte då. Lyktor tänds i rött, lyktor släcks, lyktor täcks över och lyktor slås sönder. Spännningar fruar, älskarinnor, konkubiner emellan. Först fotmassage, sen ordentligt krokben. Se där, en slags voodoodocka fullproppad med nålar. Graviditet eller fake news? Vem ska han sova hos inatt? Vem ligger de andra med? Det blir såklart ohållbart. Det blir Big Brother. Falskspel, lögner och längtan bort, ut. Här uppe i snön checkar man dock inte in och ut som man vill, särskilt inte efter otrohet. Då blir det galgen, i lilla huset på taket. En väldigt otäck film det här, med fokus på otäckheter. Ägande, ta sig rätt, manipulera, härska. Ja, det är ju så det ser ut. Mest överallt.
Jimmys betyg: 4+
Kommentar: den Röda Lyktan är tredje filmen i en löst sammansatt trilogi som började med Det Röda Fältet. Även här ser vi Gong Li i huvudrollen som den unga studenten som tvingas avsluta sina studier för att bli den fjärde hustrun till en äldre välbärgad man i 20-talets Kina. Mannen går mellan fruarnas hus på det stora godset och den som får de röda lyktorna tända får tillbringa natten med sin make. Mannen som egentligen är den patriarkala medelpunkten i filmen skildras endast flyktigt och aldrig i närbild. Istället är det fruarna och deras tjänarinnor som är i fokus. Deras intriger och svartsjuka mellan varandra är både dyster och osentimental. Den fjärde hustrun dras snabbt in i fruarnas rivalitet. Det är klaustrofobiskt och kyligt och den röda färgen vittnar om både kärlek och död. En fantastisk film, både visuellt och i sin berättelse.
No comments:
Post a Comment