Filmen sågs på DVD av Jimmy på tåget mellan Umeå och Sundsvall och av Robert på Halsviksporten 3 på Styrsö.
Kommentar: Cabiria (Giulietta Masina) puttas i floden av Giorgio men fiskas upp av ynglande pojkar och armlungräddas av några män på strandbanken. Trots att Cabiria gett Giorgio hör och häpna kamelhårsulster, så valde han att rånknuffa henne och dra med stålarna. Cabiria, van och härdad, klackar vidare genom de prostituerade nätterna, hänger som i Grease med de andra nere vid korsningen. Då och då en torsk, här och där en cig. Bland surrande vespor och fiater förströelsetråkar hororna varandra, kattfajtas och hårdrar. Utanför en klubb som heter något så anmärkningsvärt som Kit Kat - anmärkningsvärt eftersom vi nyss såg Cabaret som i stora delar utspelar sig på en klubb med det namnet, fast i Berlin - träffar Cabiria på en megakändis och följer med honom hem, via mambodans på Picadilly. Det blir hummer och champagne till tonerna av Beethoven innan det himmelska samkvämet avbryts av en återvändande flickvän, nyss ordentligt örfilad, nyss ordentligt örfilande, och Cabiria förpassas in på toaletten, gömmer sig där med kall kyckling och en signerad idolbild. Smygtittande får hon nyckelhålsblicka tillbaka in i världen hon för en kort stund fick besöka. Morgonsorti genom glasdörrar så intensivt putsade att man inte ser dem. Ett slags gräns tänker jag, mer eller mindre osynlig. Tillbaka i den rinnande rännstenen. Ett religiöst följe passerar, drar nästan med sig Cabiria, men hon missar precis anslutningen, räddningen, frälsningen, biljetten från fördärvet. Istället blir hon på nytt upplockad, hamnar i stadens utkanter där fattiga, utsvultna och sjuka bor i jordhålor i marken. En barmhärtig samarit sprider hopp om livet i form av förnödenheter och Cabiria imponeras, följer efter mannen, följer med. Jesus, kan man tänka. Cabiria ber Madonnan om ett mirakel: ”Hjälp mig förändra mitt liv!”. Inget händer. Cabiria blir frustrerad och börjar häckla nunnor. Det kan ju aldrig vara bra, karmamässigt sett. Hon går på trollerishow och blir upplockad på scenen, hypnotiseras, går in i en drömvärld, gestaltar den inför publiken, utlämnande, allt är vackert tills förtrollningen bryts. Skamsen inför att ha levererat sina drömmar och bedrägerier inför öppen ridå flyr hon ut, träffar Oscar. Äntligen en man som förstår, som vill väl. Eller...? Cabiria säljer allt och satsar på kärleken, tror på det. På slutet ett grekiskromerskt drama balanserande på klippkanten. Och till sist ungdomens glädje som hopp och tröst.
Jimmys betyg: 4-
Kommentar: Den naiva men självsäkra, stolta och snacksaliga Cabiria drömmer om bestående kärlek. Hon skäms över sitt liv men är aldrig så nedslagen att hon kan bjuda på ett skratt, lite godhet och en och annan dans. Cabiria är en snäll människa vars godhet utnyttjas av andra. I en scen dras tankarna ofrånkomligen till Pretty Woman och det känns för ett ögonblick att filmen skulle kunna utvecklas till en klassisk kärlekshistoria där den rike mannen räddar den prostituerade kvinnan och ger henne ett värdigt liv. Skönt att det inte blev så. Cabiria är snabbt tillbaka på gatan bland hemlösa, prostituerade, torskar, nunnor och samariter. Jag läser att en scen blev bortklippt efter premiären för att den väckte anstöt hos den katolska kyrkan. Det handlar om en scen där en samarit sontant delar ut förnödenheter till människor boende i hålor. Det var tydligen för mycket för kyrkan. Scenen klipptes dock in igen. Cabirias nätter bjuder egentligen på så mycket hopp men det är en fin skildring av människans förmåga att alltid resa sig, att oavsett hur jävligt livet är ändå kunna gå rakryggad och stolt genom det. Cabiria är på så vis ett föredöme.
Stackars Cabiria, jag önskade henne verkligen ett lyckligt slut.
ReplyDelete