Tuesday, November 17, 2015

Nr 578: Vi Mötas I S:t Louis

Originaltitel: Meet Me In St. Louis (1944) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.

Roberts betyg: 2-

Kommentar: JudyTrollkarlen Från OzGarland i en ny musikal. Bara det gör mig instinktivt sömnig. Technicolor, vilket ger en Disneytouch. I St Louis är det världsutställning på gång och alla flickor letar efter pojkar. Pappan i familjen vill flytta till New York, men det blir inget med det. Ibland borde man inte titta på film, åtminstone borde man ibland inte blogga om film. Det finns bättre och sämre dagar för det, men snart drar vi igång decemberracet. Inför en sådan uppgift måste bloggen vara ren, annars är man helt chanslös.

Jimmys betyg: 2

Kommentar: Jag har tänkt mycket på denna film sedan jag såg den. Och jag blir inte riktigt klok på vad jag egentligen har sett. Vad vill han säga egentligen den där Minelli, regissören som bland annat gav oss musikalerna En Amerikan i Paris och Den Stora Premiären och den dramatiska Illusionernas stad? Lite googlande och research hjälper mig dock att komma en aning närmare. I Vi Mötas i S:t Louis blandar Minelli både musikal och melodram i en rörig kompott som smakar både sött och bittert. Samtidigt som det är en hyllning till den traditionella kärnfamiljen så ger den även en känga till det konservativa Hollywoods värderingar. När minstingen Tootie (extreme child alert by the way som belönades med en Oscar) med allt sitt prat om död, mord och lik och sedan i ett raseri slår sönder snögubbarna på självaste julafton så ser jag det som en befriande reaktion mot allt ovanstående. Naturligtvis mjuknar allt när Judy Garland sjunger "Have Yourself A Merry Little Christmas" och familjen segrar till slut. Även om det finns befriande element som jag uppskattar i film, schysst kameraarbete, en genusmedvetenhet, några tjusiga melodier (även om det mest är igenkänningsfaktorn som skänker en viss trygghet), ett historiskt sammanhang (det amerikanska livet i början av förra seklet och Världsutställningen i S:t Louis som definierad fond), så är det alldeles för många pinsamheter och skämskuddevarningar för att jag ska kunna ge den ett högre betyg. Sorry Minelli.

No comments:

Post a Comment