Sunday, October 11, 2015

Nr 572: I Sista Minuten

Originaltitel: North By Northwest (1959) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på TCM/TiVo hos Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund.


Roberts betyg: 4-

Kommentar: George Kaplan. Så heter den man som Roger O. (O:et står inte för nånting) Thornhill (Cary Grant) blir förväxlad med. Och det gäller att hänga med i svängarna. Jakten har börjat. Tåg, flyg, buss. Iscensatt dödsskjutning, hemliga agenter, falska namn, FN-högkvarter, en mikrofilm och givetvis lite kärlek. Väldigt snygga linjer i förtexter (som flyger hit och dit minsann!) och foto; som för att liksom hjälpa till att få ordning och styrsel på historien och förloppet. Och till slut svingandet, hängandet och klättrandet på Mount Rushmore, detta halvfärdiga skrytbygge i South Dakota (även om själva scenen inte spelades in där). Note to self: gräv ner dig i skillnader och likheter mellan Cinemascope och VistaVision (som denna rulle är filmad i). Rivalitet? Vi pratar 20th Century Fox och Paramount, men I Sista Minuten är från MGM (som tydligen normalt gillade Ultra-Panavision). Vi pratar ratio. Vi pratar vitt och brett. En av Hitchcocks bättre tycker jag. Men det tycker jag ju om alla hans filmer.

Jimmys betyg: 4-

Kommentar: Två minuter in i filmen missar Affe bussen samtidigt som skylten Directed by kommer upp. Skönt. Då kan man luta sig tillbaka och ägna sig åt filmen. I Sista Minuten är en osannolik men underhållande historia om en man som förväxlas med en annan man och blir förföljd av både spionligan och polisen. Jakten bjuder på flera minnesvärda scener; den onyktra bilkörningen på Long Island, flygjakten över majsfältet och upplösningen på Mount Rushmore-presidenterna. Slutscenen när Cary Grant bjuder upp Eva Marie Saint i sovkupén samtidigt som tåget rusar in i tunneln som en jättelik fallos är bara en av många vågade scener. Redan det första mötet mellan de två bjuder på mer erotik än någon nakenscen någonsin bjudit på. Nåja. Nära på i alla fall. De snyggt designade scenerierna är elegant Technicolorerade och medvetet linjerade. En fantastisk visuell upplevelse. Tempot är högt och det är inte för intet som filmen brukar kallas den första James Bond-filmen. Både scenografin och klippningen fick Oscarnomineringar men snuvades av Ben-Hur

No comments:

Post a Comment