Monday, May 24, 2010

Nr 208: Wavelength

Originaltitel: Wavelength (1967) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i Jaktsalen på Villa val Lemme i Italien.

Roberts betyg: 3+

Kommentar: Det här är en film som ställer mycket på sin spets. Och det är väl själva tanken antar jag. Så lätt att såga, eller hylla, för sin simpelhet, för sin genialitet. Vad fan är det här? kan man fråga sig. Ja, va fan är det? Den här filmen kommer förfölja mig i många många år - eller kanske inte just filmen i sig, men vad den framkallar för funderingar. Som Andalusiska hunden, som Meshes of the afternoon, som Terassen. Vad är film? Vad kan film vara? Hur lätt det är att hastigt tycka bra eller dåligt. Vad gör det här med mig? Är det bra för att det är konstigt, är det konstigt att det är bra? Vilka förväntningar och åsikter har jag närmast automatiskt med mig när jag börjar titta på en film? Hade jag inte vetat vad detta var hade jag lika gärna kunnat tro att det var någon som glömt en kamera på, jämförbart med en testbild som står och tjuter. Det är enkelt att förstå att det är svårt att förstå. Blablabla. Ormdjäveln biter sig ändå bara i svansen till slut.

Jimmys betyg: 3

Kommentar: 45 minuters pretentiös tålamodsprövning. Den låååångsamma inzoomningen av ett rum. En lek med kontraster, färger, exponeringar, ljudbilder. Närmare och närmare slutet. Vad ska vi få se? Jag fattar verkligen ingenting men nyfikenheten håller mig kvar. Det störande tinnitusljudet stressar. 20 minuter har gått. Känslan av en tagning . Mannen som staplar in i rummet och faller ner. Död? Mördad? Sirenerna som växer utanför föntren. Det kryper i mig. Bilden på andra sidan väggen blir tydligare. Rummet blir mindre. Besvikelsen blir en lättnad när filmen äntligen är slut. Men ändå... en filmisk upplevelse som utmanar.

No comments:

Post a Comment