Nr 207: Guds Stad

Originaltitel: Cidade De Deus (2002) IMDb Wikipedia
Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och Robert i camera Roberto på Villa val Lemme, Italien.

Roberts betyg: 5

Kommentar: Dags för första rena femman. Från bildruta ett och hela remsan igenom är detta ett så skickligt hantverk att jag nästan börjar gråta. Temposvängningarna i klippningen, hastighetseffekterna, blandningen av skakig och fast kamera. Allt är så ohyggligt välkomponerat, så välavvägt. Hela tiden en retning av filmögat, vill se mer, vill se mer. Berättartekniken så förtjusande enkelt knivig; börja med slutet, sluta med början - upplösning i ovetandet. Historier i historien. Och historien, vilken historia! Ding däng dong med maffiasegeriet, samma hierarki men helt andra hjärtslag. Hämnas hämnden som är en hämnd på vad? Skjutna barn blir vackra. Värmen, hettan, flykten i natten, gömslen, strategierna, territorierna, handeln, konkurrensen, vänskapen.
Ta sig ut, dra sig ur, komma loss, göra nytt, börja om. Ursprunget som en galen hund i hälarna. Minnet som en hyvel över tankarna. Streetcastade skådisar, hämtade därifrån de kom. Uppdragna ur kåkstaden, framfrätna på duken, bortglömda? Det tar aldrig slut. Det börjar aldrig.

Jimmys betyg: 5

Kommentar: Det finns inte mycket att tillägga till Roberts kommentar. Jag är helt överens med honom. Det här är så enkelt men ändå så briljant. Guds Stad har i princip allt jag har hoppats på av en fullkomlig film; det övertygande skådespeleriet, de berättartekniska lösningarna, de välkomponerade bilderna, det dokumentära tilltalet, det självklara, det enkla, det ödmjuka men samtidigt det komplicerade. Att jag inte har sett Guds Stad tidigare framstår mer och mer som en gåta.