Filmen sågs på internet av Jimmy på Regementsgatan 36 A i Östersund och av Robert på Regementsgatan 36 A i Östersund och Utlandagatan 2, Mattsonsliden 10 ochVasaplatsen 7A i Göteborg.
Roberts betyg: 3+
Kommentar: Jag var helt enkelt tvungen att se om den här märkliga, långa, skruvade historien. Vid första titten fattade jag absolut ingenting. Det var bara bilder och skyltar. Jag var så off side att jag kände att det inte var någon mening att kommentera filmen. Vid andra titten blev det bra mycket bättre. Även om jag inte hängde med i alla svängar så fanns det en ryggrad att hålla sig i när intrigen skenade iväg. Les Vampires känns långt, långt före sin tid i fråga om både berättarstruktur och fantasirikt innehåll. Lönndörrar och hemliga prång, gardingömslen och små pistoler. Det kryllar av små instick och galna upptåg och min personliga favorit är journalisten Guérandes medhjälpare, den sköne Manueldoftande Mazamette, som när som helst kan kolla in i kameran med oförstående blick och sedan fortsätta i filmen som om inget hänt. Underbart. Jag kommer garanterat se om Les Vampires en tredje gång för att kunna ta till mig den lite mer avslappnat. Det ser jag fram emot.
Jimmys betyg: 2+
Kommentar: Jag vill så gärna pressa upp betyget för den har trots allt enorma kvaliteter. Dessvärre drunknar dessa i den ofantliga tristessen jag kände efter att ha plöjt igenom två, tre, fyra episoder av filmens tio. Les Vampires måste vara världshistoriens första filmserie, en riktig långkörare med sin totala längd, 440 min. Och den har inte ett skit med vampyrer att göra. Istället kretsar handlingen kring ett gäng skurkar i Paris strax efter sekelskiftet som kallar sig Vampyrerna. Den ryckiga handlingen villar bort mig totalt redan i första avsnittet - vad handlar det här egentligen om? Skurkar i svarta gymnastikdräkter som gör våghalsiga stunts på Paris hustak och väggar, det är biljakter, lönndörrar, hemliga lappar som skickas runt, mord, kidnappningar - allt hopkokat till en märklig dramathriller som kretsar kring huvudkaraktären Guérande (Édouard Mathé), en Tintinliknande reporter som gör allt för att avslöja Vampyrerna, samt Irma Vep, spelad av den populära Musidora. Förvisso banbrytande och legendarisk men inte så himla rolig egentligen.
Jep, skurke i sorte gymnastikdragter og en Tintin lignende "helt".
ReplyDeleteMen Musidora var god.